Bakgrund: Ungefär tio procent av Sveriges befolkning har rapporterat känslor av ensamhet. Det är ett utbrett problem, särskilt bland äldre och beskrivs öka risken för bland annat depression, suicidalitet, kardiovaskulär sjukdom samt generell mortalitet. Hundar har visat sig kunna spela en roll i erbjudandet av såväl emotionellt som socialt stöd och kan användas som resurs i vården. Sedan 1990-talet har sjuksköterskor haft befogenhet att besluta om användning av hundar som en omvårdnadsåtgärd. Trots detta saknas det ännu tydliga implementationsriktlinjer. Syfte: Att undersöka hundens påverkan på äldres hälsa i relation till ensamhet. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes. Sexton vetenskapliga artiklar av hög till medelhög kvalitet, med både kvantitativ och kvalitativ ansats inkluderades. Datainsamlingen genomfördes med syftesrelevanta sökord och termer, i CINAHL, PubMed, PsychInfo och Web of Science samt kompletterades med manuella sökningar och Google Scholar. Resultat: Litteraturöversiktens resultat lyfter fram hundens påverkan på mätbar och upplevd hälsa hos både ägare och interventionsdeltagare. Fyra huvudkategorier identifierades: Social påverkan, Fysisk påverkan, Psykisk påverkan och Emotionell påverkan. Hundägande och hund-assisterade interventioner hade samband med minskad ensamhet och isolering samt främjade samhörighet och gemenskap genom att bland annat förenkla social interaktion. Hundar bidrog också till bibehållen/ökad fysisk aktivitet, minskade depressiva symtom och ångest samt ökade välbefinnande och motivation. Slutsats: Denna litteraturöversikt indikerade, trots frånvaro av direkta orsakssamband, att relationer och terapier, med hund, kan lindra ensamhet, främja samhörighet och påverka fysisk, psykisk samt emotionell hälsa positivt hos äldre. Integrering av hundar i omvårdnaden kan vara ett lämpligt komplement, för ensamma äldre. / Background: Approximately ten percent of Sweden's population has reported feelings of loneliness. It is a widespread issue, particularly among the elderly, and is described to increase the risk of conditions such as, depression, suicidality, cardiovascular disease, and overall mortality. Dogs have demonstrated, playing a role, providing both emotional and social support and can be utilized as a resource in healthcare. Since the 1990s, nurses have had the authority to employ dogs as a nursing intervention. However, clear implementation guidelines are still lacking. Aim: To examine the impact of dogs on the health of the elderly in relation to loneliness. Method: A rapid review was conducted. Sixteen scientific articles of high to moderate quality, employing both quantitative and qualitative approaches, were included. Data collection was conducted using purpose-relevant keywords and terms in CINAHL, PubMed, PsychInfo, and Web of Science, supplemented by manual searches and Google Scholar. Results: The results of this review highlight the impact of dogs on measurable as well as perceived health of both owners and intervention participants. Four main categories were identified: Social Impact, Physical Impact, Mental Impact and Emotional Impact. Dog ownership and dog-assisted interventions were associated with reduced loneliness and isolation, promoting a sense of belonging and community, in part by facilitating social interaction. Dogs also promoted a maintained/increased physical activity, reduced depressive symptoms and anxiety, as well as enhanced well-being and motivation. Conclusions: This literature-review indicated, despite absence of direct causal relationships, that relationships and therapies involving dogs can alleviate loneliness, promote a sense of belonging, and positively impact the physical, mental, and emotional well-being of older individuals. Integrating dogs into care could be a suitable complement for lonely elderly.