Inledning: Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken i världen. I Sverige drabbas omkring 25 000 personer varje år av stroke. Ett förekommande problem är att patienter inte når sjukhuset tillräckligt snabbt för att diagnostiseras och behandlas inom det smala terapeutiska fönstret, vilket leder till dödlighet, långvariga funktionshinder och behandlingskomplikationer. En mobil strokeenhet är en specialdesignad ambulans med en mobil datortomograf och utrustning avsedd för undersökningar, diagnos och behandling av stroke redan på händelseplatsen. Syfte: Att undersöka användningen av mobil strokeenhet för diagnostik och behandling av strokepatienter i akutvården. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt där 10 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl valdes ut för kvalitetsgranskning och analys. Resultat: Användningen av mobil strokeenhet minskar tiden från symtomdebut till behandling och ökar tillgång till trombolysbehandling inom den gyllene timmen. En mobil strokeenhet bemannas av olika yrkeskategorier, vanligtvis av neurolog, ambulanssjukvårdare och röntgensjuksköterska. Granskning av bilder utförs av personal på händelseplatsen eller via telemedicin. Slutsats: Ytterligare forskning inom området behövs. Användning av mobila strokeenheter kan vara fördelaktigt för patienter och samhället.

Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken och den tredje vanligaste orsaken till funktionshinder. Begreppet stroke beskriver hjärnskador som har orsakats av abnormitet i blodtillförseln till någon del av hjärnan. Ischemisk stroke orsakas av blodpropp eller systemisk hypoperfusion. Blodpropp ockluderar blodkärl, vilket leder till otillräckligt blodflöde till hjärnan. Detta resulterar i reducerat tillförsel av syre och socker till hjärnan, vilket hjärnan behöver för att fungera. Ischemins varaktighet, svårighetsgrad och lokalisering i hjärnan avgör skadans omfattning. Skador i hjärnan kan medföra till funktionsnedsättningar i och med att hjärnan styr kroppens funktioner. Stroke skalor som national institutes of health stroke scale, barthel index, modified rankin scale, oxford handicap scale och Glasgow outcome scale bedömer funktionsnedsättningar och funktionshinder orsakade av stroke. Alteplas, andra generationens trombolytika är standardbehandling vid akut ischemisk stroke. Alteplas omvandlar plasminogen till aktivt plasmin som i sin tur bryter ned blodproppar som ockluderar blodkärl. Blödning är en biverkan av alteplas, varav intrakraniell blödning utgör den allvarligaste typen av blödning. Riskfaktorerna för intrakraniell blödning hos alteplasbehandlade patienter är hög ålder, stroke av svårare grad, hög blodsockernivå, förmaksflimmer, kongestiv hjärtsvikt, okontrollerad hypertoni, koagulationsrubbningar, nedsatt njurfunktion och administrering av trombocytaggregationshämmare eller antikoagulantia innan, under eller inom 24 timmar efter tillförsel av alteplas. Syftet med studien var att undersöka effekten av intravenös alteplas vid akut ischemisk stroke med avseende på dödlighet och funktionshinder. Detta är en litteraturstudie. I litteraturstudien analyseras fem studier som undersöker effekten av alteplas vid akut ischemisk stroke med avseende på funktionshinder och dödlighet. I databasen pubmed söktes artiklarna fram. Standarddos alteplas vid akut ischemisk stroke minskar andelen fall med funktionshinder med inte död. Lågdos alteplas vid AIS minskar inte andelen fall med funktionshinder och död jämfört med standarddos alteplas. Fler dubbelblinda studier behöver genomföras för att bekräfta om standarddos alteplas minskar andelen fall med funktionshinder vid AIS. Fler studier kan genomföras för att studera effekten av standarddos alteplas efter 4,5 timmar efter påbörjan av akut ischemisk stroke. Eftersom de flesta patienterna i studierna behandlades inom 4,5 timmar efter påbörjan av AIS. Fler studier kan genomföras för att studera effekten av lågdos alteplas vid akut ischemisk stroke. / Globally 15 million people suffer stroke annually. It is the second most common cause of death and the third most common cause of disability. The term stroke describes brain damage caused by abnormality in the blood supply to anypart of the brain. Stroke is divided into ischemic stroke and cerebral hemorrhage. Ischemic stroke accounts for 85% of all strokes. Ischemic stroke is either caused by blood clots or systemic hypoperfusion. Blood clots occludes blood vessels, causing insufficient blood flow to the brain. This results in reduced supply of oxygen and sugar to the brain, which the brain needs to function. The duration, severity and location of the ischemia determine the extent of the damage in the brain. Damage to the brain can cause impairments as the brain controls the functions of the body. Stroke scales such as national institutes of health stroke scale, barthel index, modified rankin scale, oxford handicap scale and Glasgow outcome scale assess functional impairments and disability caused by stroke. Alteplase, a second-generation thrombolytics is the primary treatment for acute ischemic stroke. Alteplas converts plasminogen to active plasmin. Active plasmin degrades blood clots that occlude blood vessels. Intracranial hemorrhage is an adverse effect of alteplas. Advanced age, severe stroke, high blood sugar level, atrial fibrillation, congestive heart failure, uncontrolled hypertension, coagulation disorders and impaired renal function are risk factors for intracranial hemorrhage in patients receiving alteplase treatment. Administration of antiplatelets and anticoagulants before, during or within 24 hours after the administration of alteplase can increase the risk of bleeding. The aim of the study was to investigate the effect of intravenous alteplase on acute ischemic stroke in terms of mortality and disability. This is a literature review, in which five studies are analyzed. These five studies are randomized controlled trials that investigates the effect of alteplase on acute ischemic stroke in terms of disability and mortality. Articles were selected from pubmed database.  The studies showed that standard dose alteplase is an effective treatment for acute ischemic stroke in terms of disability but an ineffective treatment in terms of mortality. Low dose alteplase is an ineffective treatment compared to standard dose alteplase in terms of disability. Low dose alteplase is also an ineffective treatment in terms of mortality.  More double-blinded studies need to be conducted to confirm that standard dose alteplase is an effective in acute ischemic stroke in terms of disability. More studies can be conducted to study the effect of standard dose alteplase after 4,5 hours after onset of acute ischemic stroke, since majority of patients in study 1-5 were treated within 4,5 hours. More studies can be conducted to study the effect of low dose alteplase.

No description available.

Mobilisation in the acute stages of stroke is a complex subject where the nurse must considerseveral confounding variables. There is an insufficient state of evidence around when andhow the first mobilisation should occur after stroke, and there is often uncertainty in thedecision making. The aim was to describe how early mobilisation in the acute stages of stroke affects thepatient’s level of functioning. The method used was a general literature review with an integrated analysis. Results: 17 articles analysing the effect of early mobilisation on nursing-related outcomemeasures, published between 2015–2019, were included in the literature review. Sample,interventions and outcome measures varied between the different articles. Three of the articlesshowed results suggesting that early mobilisation could be negative for the patient’sfunctional outcome after stroke. Among the remaining articles there was an even distributionof positive effects of early mobilisation and results not showing any effect on functionaloutcome. The results of this literature review imply that early mobilisation to some extentmay contribute to improved basic functions as in managing the toilet, dressing and also moreinstrumental features as cooking and driving. Early mobilisation appears to be a safe nursingintervention in most cases, as long as the patient is considered medically stable. The conclusion to be drawn from this literature review is that nurses, through their mainresponsibility for nursing care can influence the patient’s functional outcome through the decisions made regarding the first mobilisation in patients hit by acute stroke. / Mobilisering i akutskedet efter stroke är ett komplext ämne där sjuksköterskan måste ta ställning till ett flertal samverkande faktorer. Evidensläget kring när och hur den första mobiliseringen bör ske efter stroke är otillräckligt, och ofta uppstår en osäkerhet i beslutsfattandet. Syftet var att beskriva hur tidig mobilisering i akutskedet efter stroke påverkar patientens funktionsnivå. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med integrerad analys. Resultat: 17 artiklar som analyserat effekten av tidig mobilisering på omvårdnadsrelaterade utfallsmått, publicerade från 2015–2019, inkluderades i litteraturöversikten. Urval, interventioner och utfallsmått varierade mellan de olika artiklarna. Tre av artiklarna visade på resultat som talar för att tidig mobilisering skulle kunna vara negativt för patientens funktionsutfall efter stroke. Bland övriga artiklar sågs en jämn fördelning bland positiv effekt av tidig mobilisering och resultat som inte visat någon påverkan på funktionsutfallet. Resultatet i denna litteraturöversikt tyder på att tidig mobilisering i viss mån kan bidra till förbättrade basala funktioner såsom att klara av toalettbesök, på- och avklädning och även mer instrumentella funktioner som att laga mat och köra bil. Tidig mobilisering ter sig vara en säker omvårdnadsåtgärd i de flesta fall, så länge patienten bedöms som medicinskt stabil. Slutsatsen som kan dras av litteraturöversikten är att sjuksköterskan genom sitt huvudansvar för omvårdnad kan påverka patientens funktionsutfall genom de beslut som fattas kring den första mobiliseringen av patienter som drabbats av akut stroke. Ytterligare forskning avseende tidpunkt och mobiliseringens intensitet behövs för att kunna avgöra när och hur den första mobiliseringen skall påbörjas efter att en patient drabbats av stroke.

Stroke är den vanligaste orsaken till förvärvat neurologiskt funktionshinder hos vuxna och den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Antal symtom samt svårighetsgrad varierar beroende på skadans områdesbegränsning. Riskutsatt hjärnvävnad kan återhämta sig vid tidig behandling och kan minimera permanenta skador på hjärnan. Initialt genomförs en datortomografi (DT) av hjärnan, för att möjliggöra trombektomi behandling rekommenderas det att förutom DT-angiografi även diagnostik av räddningsbar hjärnvävnad göras med DT-perfusion (DTP).   Syftet med denna litteraturstudie är att ur ett radiografiskt perspektiv beskriva DTPs roll vid utredning och behandling av akut ischemisk stroke vid ocklusion av större cerebrala artärer. Metoden är en litteraturstudie med systematisk metod där 108 studier genomgått en urvalsprocess samt en kvalitetsgranskning. Totalt inkluderades 20 studier.   Resultatet visar på att urval för trombektomi baserad på avancerad bildbehandling fördubblar sannolikheten för goda funktionella resultat jämfört med standard DT metod. Urval baserad på standard DT-protokoll kan inkludera patienter som skulle ha uteslutits av DTP på grund av stor variation i DTP-corevolym.  Slutsats: Vår studie visar att DTP tillför ökad diagnostisk säkerhet vid akut ischemisk stroke och kan påverka efterföljande behandling. / Stroke is the most common cause of acquired neurological disability in adults and the third most common cause of death in Sweden. Symptoms and severity vary depends on the area limitation of the injury. Risk-prone brain tissue can recover with early treatment and can minimize permanent damage to the brain. Initially, a CT (Computed Tomography) scan of the brain is performed, but to enable thrombectomy treatment, it is recommended that in addition to CT angiography, diagnostics of salvageable brain tissue be done with CT-perfusion (CTP).   The aim of this literature review based on 20 quality reviewed studies is to elucidate, from a radiographic perspective, the role of CTP of the brain in the diagnosis and treatment of acute ischemic stroke (AIS) in occlusion of major cerebral arteries.   The results show that selection for thrombectomy based on advanced image processing doubles the probability of good functional results compared to the standard CT. Selection based on the CT method may include patients who would have been excluded by CTP due to large variation in CTP core volume.  Conclusion: Our study shows that CTP provides increased diagnostic safety in AIS and may affect subsequent treatment.

Introduktion: Ischemisk stroke är en av de vanligaste folksjukdomar och kan leda till funktionsnedsättning och mortalitet. Diagnostisering och tid är faktorer som spelar en avgörande roll inför behandling och prognos av ischemisk stroke. Trots att DT idag anses vara förstahandsval vid diagnostisering, har den lägre sensitivitet än MR att upptäcka ischemi. Även om MR med DWI anses ge ökade möjligheter vid diagnostisering av ischemisk stroke, varierar idag användningen mycket i Sverige. Syfte: Att sammanställa kunskap om diffusionsviktade sekvensers användbarhet inom magnetresonanstomografi för att diagnostisera och behandling av ischemisk stroke. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes i enlighet med Friberg (2017), där tolv artiklar från PubMed och Cinahl with fulltext analyserades och granskades. Resultat: Resultatet visar att DWI har hög sensitivitet att diagnostisera lesioner, men vid vissa fall detekteras inga lesioner trots att patienten har typiska symtom. DWI är även bra på att utvärdera om trombolys är säkert att administrera upp till tolv timmar efter symtomdebut, samt kan användas för att beräkna trombektomins förväntade resultat utifrån lesionens storlek. Slutsats och kliniska implikationer: MR med DWI kan komma att ha en betydande roll i framtiden för att förbättra diagnostisering och behandling av patienter med akut ischemisk stroke. Fler patientgrupper kommer att få möjligheten till behandling som tidigare exkluderades, vilket minskar både dödlighet och funktionsnedsättning. Effektivare protokoll behövs för att införa MR med DWI i en större skala för att diagnostisera patienter med ischemisk stroke, vilket kommer att vara en stor utmaning som kräver fler MR apparater, röntgensjuksköterskor med specialistkompetens, multiprofessionellt arbete och mer forskning.

I hjärnan finns neuron och gliaceller. Förut trodde man att neuroner var dem enda som hade en viktig funktion i hjärnan men på senare tid har upptäckt att gliaceller har en större betydande roll än man tidigare trott. Gliaceller är ett samlingsnamn som innefattar bland annat microglia celler, oligodendrocyter och astrocyter. Östrogen är ett steroidhormon som har många viktiga funktioner i kroppen som bland annat reproduktionen, immunförsvaret, skelettet och endokrina system. Östrogen binder till östrogenreceptorer och de finns 3 stycken olika som kallas för östrogenreceptor alfa (α), östrogenreceptor beta (β) och G-proteinkopplade östrogenreceptor (GRP30). Alla dessa östrogenreceptorer har man funnit i hjärnan. Syftet med detta projektarbete är att ge en djupare förståelse om östrogens signalering i hjärnans gliaceller och om östrogens signalering kan ge någon relevant funktion till framtida farmakologiska behandlingar.  Systematisk litteraturstudie gjordes och sökningar på databasen PubMed. Begränsade antalet träffar med sökord, inklusionskriterier och exklusionskriterier. Artiklar granskades sedan via ett urvalssystem och relevanta artiklar användes för att besvara syfte och frågeställningar.  Östrogensignaleringen på gliaceller har många olika effekter. En signalering på östrogenreceptor β på oligodendrocyter leder till mognad, differentiering, bättre överlevd och att remyeliniseringen aktiverades. Medan en östrogens signalering på microglia cellens östrogenreceptorer α, β och GRP30 leder dämpning av inflammation och förbättrad kognitiv funktion. Östrogensignaleringen på astrocyter ger flera olika effekter såsom metabolismen av glukos, progesteron syntesen, glutamattransportören GLT-1, tillväxtfaktorn TGF-α, upptaget av glutamat samt ökad proteinproduktion av AMPA-receptor. Den nya kunskapen om östrogens signalering på hjärnans gliaceller kan leda till framtida farmakologiska behandlingar vid hjärnskada och ischemisk stroke. Östrogenet har visat på neuronskyddande effekter via signalering på gliaceller. Svagheten är att de endast är djurstudier som ligger till grund för kunskapen om östrogens signalering på gliaceller. I framtiden skulle det behövas styrkas med studier gjorda på människa. En styrka är att djurstudierna ger en fingervisning om östrogen signaleringen eftersom hjärnans uppbyggnad är likvärdig.