Uppsatsen faller inom ämnet bildproduktion och undersöker metoder inom dokumentärklippning och mer specifikt cinema vérité-material. I studien utforskas hur dokumentärklippning kan skapa maximal dramatisk effekt men samtidigt behålla en känsla av autenticitet i materialet. Studien baserar sig på en forskning genom design-metod och utgår från teoretisk kunskap om klippning som därefter prövas praktiskt i ett produktionsarbete. Produktionsarbetet har värderats genom kvalitativa fokusgruppssessioner med sammanlagt åtta deltagare. Dessa diskussioner har analyserats med hjälp av en idealtypsanalys. Resultaten visar att ljudet har stor påverkan på hur tittaren upplever materialet, samt att musik kan förstärka känslan och stämningen i en scen. Tittarens upplevelse påverkas även av tempot i scenen och hur mycket tid som ges för kontemplation. Sammanfattningsvis visar studien på att flera metoder kan förhöja underhållningsvärdet i en scen, men att det i slutändan är materialets formbarhet som avgör till vilken grad detta kan göras. Uppsatsen belyser dessutom att klippning inte är något som endast går att lära sig genom att läsa teori, utan behöver utövas praktiskt då allt material har sina unika förutsättningar och möjligheter.