Syftet med föreliggande studie är att med avstamp i tanken om det livslånga lärandet, via teorier om situerat lärande, vilka utvecklats av Jean Lave och Etienne Wenger och i kombination med teorier om informellt lärande och lärande gemenskaper, undersöka hur aktivt deltagande i en facebookgrupp för förskoleanställda kan förstås som bidragande till dessas kompetensutveckling. Mina två frågeställningar fokuserar på vilka kategorier av pedagogisk kompetens som väcker störst engagemang samt vilka språkhandlingar deltagarna nyttjar för att skapa förutsättningar för lärande i diskussionerna. Genom att besvara dessa frågor kan jag visa att en majoritet av diskussionerna går att placera i någon av Lee S. Shulmans kategorier för pedagogisk kompetens (PCK) och därmed kan beskrivas som praxisrelaterade. Jag kan också beskriva de språkhandlingar som tydligast skildrar en lärande ambition hos deltagarna som varande rådgivning respektive tips. Med hjälp av dessa språkhandlingar kan deltagarna tränga in i de pedagogiska frågeställningarna och skapa förutsättningar för ny eller utvidgad kunskap under diskussionens gång. Studiens resultat visar att facebookgruppen dessa diskussioner äger rum i kan beskrivas som en lärande gemenskap. Här ägnar sig deltagarna åt ett frivilligt, demokratiserat, informellt lärande i syfte att utveckla den egna pedagogiska kompetensen eller verksamheten. Av resultatet har jag kunnat göra ytterligare observationer: Med utgångspunkt i hur diskussionerna i den dominerande kategorin (KEC) präglades av att vara mer praktik- än praxisnära resonerar jag i diskussionsdelen angående hur detta kan vara ett tecken på att de anställdas förutsättningar att utöva sitt uppdrag även påverkar deras förutsättningar för fortsatt lärande och utveckling – så kallad ”beprövad erfarenhet” – kring detta uppdrag. Jag ser också hur informellt lärande har både styrkor och svagheter som tjänar på att utforskas ytterligare. Kanske, reflekterar jag, ligger det informella lärandets egentliga värde i dess förmåga att komplettera och – om det tillåts – transcendera det formella? Sammanfattningsvis kan studien på en övergripande nivå förstås som en slags hyllning till det informella lärandet. Frågan är inte hur, utan i hur hög grad och på vilket sätt deltagandet i dessa lärande gemenskaper utvecklar deltagarnas kompetens och i förlängningen även praxis.