<p>I uppsatsen behandlas brev skrivna av Julie Ekerman, gift Björckegren (1765-1800), till Carl Sparre (1723-1791). Samlingen omfattar sex brev skrivna 1784, då Julie var Sparres unga älskarinna i Stockholm, och 53 brev skrivna 1789-91, då hon gift sig med Nils Björckegren och var i färd med att installera sig som borgmästarhustru i Linköping. Mina frågor till breven kretsar övergripande kring makt och identitet, kring vem brevskriverskan uppfattade sig vara och önskade sig vara, kring vem det var möjligt att vara där hon befann sig och hur brev tjänade som identitetsskapande redskap och maktfaktor i denna process. Såväl biografiska och kulturella/socialhistoriska som textanalytiska infallsvinklar har använts för att diskutera dessa frågor.</p><p>I de brev Julie Björckegren skrev från Linköping till sin forna älskare står livet som borgarkvinna i förgrunden, både den hon enligt sin egen förståelse är och den hon vill bli. Innehållsmässigt kretsar brevskriverskan kring fem teman: husmoderskapet, kroppen-hälsan, det sociala livet, brevskrivandet samt tacksägelserna och behovsframställningarna. Formmässigt karaktäriseras brevkedjan - på grund av brevskrivandets 'pågående' karaktär - av omedelbarhet och oavslutad öppenhet, av ett skrivande "här och nu" som är framåtsyftande, riktat mot framtiden. Framställningen växlar mellan livliga, narrativa partier, officiösa hyllningar, ironiskt lekfulla inslag, argumenterande och deskriptiva avsnitt. Breven förstås som en identitetsskapande berättelse där brevskriverskan arbetar sig fram emot ny självförståelse och genom texten iscensätter och prövar roller och positioner samtidigt som hon skriver fram önskningar och begär. Sättet att skriva sätts i relation till tidens epistolära retorikskifte och framväxten av en ny borgerlig kvinnoroll.</p>

I uppsatsen behandlas brev skrivna av Julie Ekerman, gift Björckegren (1765-1800), till Carl Sparre (1723-1791). Samlingen omfattar sex brev skrivna 1784, då Julie var Sparres unga älskarinna i Stockholm, och 53 brev skrivna 1789-91, då hon gift sig med Nils Björckegren och var i färd med att installera sig som borgmästarhustru i Linköping. Mina frågor till breven kretsar övergripande kring makt och identitet, kring vem brevskriverskan uppfattade sig vara och önskade sig vara, kring vem det var möjligt att vara där hon befann sig och hur brev tjänade som identitetsskapande redskap och maktfaktor i denna process. Såväl biografiska och kulturella/socialhistoriska som textanalytiska infallsvinklar har använts för att diskutera dessa frågor. I de brev Julie Björckegren skrev från Linköping till sin forna älskare står livet som borgarkvinna i förgrunden, både den hon enligt sin egen förståelse är och den hon vill bli. Innehållsmässigt kretsar brevskriverskan kring fem teman: husmoderskapet, kroppen-hälsan, det sociala livet, brevskrivandet samt tacksägelserna och behovsframställningarna. Formmässigt karaktäriseras brevkedjan - på grund av brevskrivandets 'pågående' karaktär - av omedelbarhet och oavslutad öppenhet, av ett skrivande "här och nu" som är framåtsyftande, riktat mot framtiden. Framställningen växlar mellan livliga, narrativa partier, officiösa hyllningar, ironiskt lekfulla inslag, argumenterande och deskriptiva avsnitt. Breven förstås som en identitetsskapande berättelse där brevskriverskan arbetar sig fram emot ny självförståelse och genom texten iscensätter och prövar roller och positioner samtidigt som hon skriver fram önskningar och begär. Sättet att skriva sätts i relation till tidens epistolära retorikskifte och framväxten av en ny borgerlig kvinnoroll.