Syfte: Studien syftar till att förklara hur olika användare upplever de tre nivåerna av AI-genererat innehåll inom marknadsföring i företagsekonomi. Studien syftar även till att se om deras handlande går i linje med deras attityder eller om det finns utrymme för en paradox. Teoretisk bakgrund: I bakgrund och teori redogörs för begrepp som är relevanta för studien så som de olika nivåerna av AI, attityders beståndsdelar och flera modeller kopplat till handlande. Även begreppen integritetskalkylen och integritetsparadoxen behandlas samt påverkansfaktorerna upplevda fördelar, upplevt förtroende och upplevd risk.  Metod: En post-positivistisk och deduktiv ansats användes för studien i form av en kvantitativ surveyundersökning. Data samlades in genom en online-enkät som förmedlades genom sociala medier och genererade 113 svar. Resultatet analyserades med hjälp av univariata tabeller samt en regressionsanalys. Undersökningskvaliteten säkrades med hjälp av enkätfrågor förankrade i teori samt Cronbach’s Alpha och korstabeller. Resultat & Slutsatser: Resultatet av studien visar på att de tre faktorerna fördelar, förtroende och risk påverkar användares attityder kring alla nivåer av AI-baserad marknadsföring. Användarna hyste mest negativa attityder mot kännande AI och mest positiva mot mekanisk AI. Attityderna visade sig ha en påverkan på handlandet vilket inte bekräftar teorin om en paradox. Resultatet är inte applicerbart på populationen i stort och därför behövs vidare studier innan långtgående rekommendationer kan ges till managers. / Purpose: The study aims to explain how users experience the three levels of AI-based marketing within business administration. The study also aims to see if users' actions are in line with their attitudes or if a paradox is applicable.  Theoretical background: In the background and theory, concepts that are relevant to the study are described, such as the different levels of AI, components of attitudes and several models linked to behavior. The concepts of the privacy calculus and the privacy paradox are also addressed, as well as the influencing factors perceived benefits, perceived trust and perceived risk. Method: A post-positivist and deductive approach was used for the study in the form of a quantitative survey. Data was collected through an online questionnaire that was distributed through social media and generated 113 responses. The results were analyzed using univariate tables and a regression analysis. The research quality was ensured with the help of questionnaire questions rooted in theory as well as Cronbach's Alpha and crosstabs. Results & Conclusions: The results of the study show that the three factors benefits, trust and risk affect users' attitudes of all levels of AI-based marketing. Users had the most negative attitudes towards feeling AI and most positive towards mechanical AI. The attitudes showed to have an influence on the behavior, which does not confirm the theory of a paradox. The result is not applicable to the population as a whole and therefore further studies are needed before far-reaching recommendations can be given to managers.

Författarna av Zoopolis – A Political Theory of Animal Rights, Sue Donaldson och Will Kymlicka, anser att djurrättsrörelsen idag har stagnerat till följd av den bristfälliga utformningen av traditionell djurrättsteori. Även om vissa framgångar har uppnåtts så är avsaknaden av offentlig opinion och verkliga politiska förändringar ett avgörande problem för djurrättsrörelsen. De anser att djurrättsteorin har misslyckats med att identifiera de mest allvarliga etiska utmaningarna när det gäller våra relationer till icke-mänskliga djur. Donaldsons och Kymlickas avsikt med Zoopolis är att vidareutveckla och utvidga traditionell djurrättsteori genom att utforma ett nytt ramverk som ska kunna svara på de utmaningar som vi står inför när det gäller icke-mänskliga djurs välfärd. Genom att utgå från modern politisk teori så delar författarna in icke-mänskliga djur, härefter refererade till som ”djur” för enkelhetens skull, i tre övergripande kategorier. Dessa är baserade på djurens relationella förhållande till människor, grundat på geografiska och historiska faktorer som har påverkat hur olika grupper av människor och djur samverkar. De visar hur de olika grupperna ger upphov till olika moraliska förpliktelser och ger sedan förslag på vilken politisk status vi bör ge respektive grupp och vad denna status kan komma att betyda för oss människor och vårt politiska system. De tre kategorierna är: domesticerade djur, liminala djur (sådana djur som delar livsmiljö med människan men som lever oberoende av dessa, till exempel duvor och råttor) och vilda djur. Den sista gruppen, vilda djur, är sådana djur som flyr mänsklig kontakt och som lever utanför människans bosättningar. Dessa kan själva tillfredsställa sina behov av föda, skydd, och social struktur, de skyr människans bosättningar och upprätthåller en oberoende existens. Denna uppsats kommer att fokusera på denna kategori samt Donaldsons och Kymlickas förslag om hur vi bör förhålla oss till denna grupp. Deras förslag är att vi bör anta en generell princip om icke-ingripande för att måna om vilda djurs välfärd och att vi bäst gör detta genom att utvidga suveränitetsbegreppet och erkänna vilda djur suveränitet. Jag kommer att undersöka Donaldsons och Kymlickas suveränitetsmodell i ljuset av kritik som har formulerats av Andrée-Anne Cormier och Mauro Rossis i deras artikel ”The Problem of Predation in Zoopolis”. De anser också att vi bör följa en generell princip för icke-ingripande när det gäller vilda djur, men att denna inte kan legitimeras med hjälp av en suveränitetsmodell. De anser att Donaldsons och Kymlickas teori faller offer för vad de kallar predationsproblemet. De menar att fenomenet predation, alltså företeelsen att rovdjur måste döda andra djur för att överleva, visar att vilda djur inte har tillräcklig kompetens för att inneha suveränitet. På grund av avsaknaden av denna kompetens så kan inte en suveränitetsmodell användas som belägg för en generell princip om icke-ingripande i vilda djurs livsmiljö. Jag vill undersöka om predationsproblemet utgör ett allvarligt problem för Donaldson och Kymlickas teori om en suveränitetsmodell för vilda djur och huruvida dessa skulle kunna svara på kritiken. Detta leder oss fram till frågeställningen: Är Cormiers och Rossis kritik, att vilda djur inte kan utgöra suveräna samhällen på grund av avsaknad av kompetens, mot Donaldsons och Kymlickas teori om vilda djurs suveränitet, övertygande? Min tes är att kritiken är övertygande. Donaldson och Kymlicka verkar inte kunna svara på kritiken på ett tillfredställande sätt och samtidigt vara konsekventa mot sin teori. Det verkar som att de bedömer människan och djur olika, trots att deras teori gör anspråk på att inte göra detta.