Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det är hög- eller lågkontrastvisus som påverkar kataraktpatienters subjektiva synupplevelse mest. Metod: Mätningarna utfördes på Kalmar länssjukhus i samband med patienternas förundersökning inför kataraktoperation. För att utvärdera patienternas synförmåga mättes visus med logaritmiska tavlor med tre olika kontraster, 100 %, 25 % och 5 %. Patienternas upplevda synförmåga utvärderades genom ett frågeformulär, Priquest, som används rutinmässigt i Sverige i samband med kataraktoperation. Samtliga mätningar utfördes med patientens habituella korrektion och patienterna var även fullt dilaterade på grund av att mätningarna skedde efter patienterna undersökts av en ögonläkare där dilatering var nödvändig. Resultat: 29 patienter medverkade i studien. Nio av dessa hade kortikal katarakt, 19 hade nukleär katarakt och tre patienter var diagnosticerade med bakre subkapsulär katarakt. Regressionsanalys utfördes mellan patienternas symptom och synskärpa för de olika kontrasterna inom varje katarakttyp. Det fanns ingen korrelation mellan symptom och synskärpa mätt med de olika kontrasterna varken binokulärt eller monokulärt för den kortikala katarakten oavsett kontrastmängd. Korrelationer fanns däremot binokulärt för den nukleära katarakten där synskärpa mätt med 5 % kontrast stämde bäst överrens med patienternas upplevda synförmåga (r = 0,60; p < 0,01). För patienterna med bakre subkapsulär katarakt utfördes ingen regressionsanalys på grund av det få deltagarantalet. Slutsats: För patienter med kortikal katarakt finns inget samband mellan patienternas symptom och synskärpa mätt med olika kontraster. För den nukleära katarakten fanns det tydligaste sambandet mellan symptom och synskärpa mätt med 5 % kontrast. Patienterna med bakre subkapsulär katarakt var för få för att några slutsatser ska kunna dras.

Bakgrund: En långvarig exponering av ultraviolett strålning kan påskynda utvecklingen av pinguecula, pterygium och katarakt. Pinguecula är godartad men kan orsaka okulär irritation. Pterygium kan växa in över kornea och ge upphov till bland annat nedsatt visus. Katarakt står för ungefär 40 % av de 16 miljoner synsvaga i världen, varav 99 % finns i utvecklingsländer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka prevalensen av UV-relaterade förändringar i ögats främre segment bland glasögonbehövande under en resa med Vision For All till Nicaragua. Faktorer som ålder, kön samt miljö undersöktes för att se om det fanns något samband mellan dessa faktorer och prevalensen av vissa ögonförändringar i ögats främre segment bland de hjälpsökande. Material & metod: Studien genomfördes i april 2011 under en resa till Nicaragua i samarbete med Vision For All. Försökspersonerna fick själva söka upp undersökningsplatserna i de tre städer som besöktes. Ögonförändringar så som pinguecula, pterygium och katarakt bedömdes genom en yttre inspektion samt med oftalmoskop. Resultatet journalfördes och analyserades och jämfördes sedan med studier från andra delar av världen. Resultat: I studien ingår 1180 försökspersoner mellan 4 och 96 år. Prevalensen av pinguecula, pterygium och katarakt var totalt 6,3 %, 12,4 % respektive 7,2 %. Pinguecula och pterygium var vanligare bland män, vilket överrensstämmer med tidigare studier. Förekomsten av pterygium och katarakt ökade med stigande ålder. Placeringen av pterygium och pinguecula var i mycket högre utsträckning nasal, 79,5 % respektive 74,3 %, än temporal, 6,2 % respektive 18,9 %. Slutsats: Studien visade på att förekomsten av UV-relaterade förändringar i ögats främre segment i Nicaragua var högre för pterygium, lägre för pinguecula respektive likvärdigt för katarakt jämfört med tidigare studier i övriga delar av världen.

Syfte: Undersöka prevalensen av katarakt hos hjälpsökande personer i Ghana. Jämföra prevalensen i olika åldrar, mellan höger och vänster öga samt en jämförelse med andra områden i världen. Metod: 74 kvinnor och 51 män deltog i studien med ett totalt deltagande på 125 personer. Medelåldern var 47±20 år, där åldrarna sträckte sig från 8 år till 87 år. Patienterna uppsökte själva någon av Vision For Alls undersökningsplatser. Med ett oftalmoskop som användes på ca 33 cm granskades kristallina linsen rakt framifrån. Rödreflexen graderades med en graderingsskala efter Mehra & Minassian (1988) om reflexen var helt klarröd. Eventuella opaciteter sågs som mörka områden. Graderingsskalan bestod av sju olika steg. Grad 0-1, med ingen eller punkter av opacitet. Grad 2-3, där katarakt fanns och täckte olika mycket av rödreflexen beroende på grad. Grad 4-5, där katarakten inte gick att bedöma på grund av afaki, dislokaliserad lins eller opacitet i hornhinnan.  Resultat: 99 personer av de 125 deltagande hade katarakt, grad 2-3, på båda ögonen. 91 procent hade katarakt i något eller i båda ögonen, 93 procent hos kvinnorna och 88 procent hos männen. Vanligaste graden för höger och vänster öga var 2,5 hos båda könen. Inget samband mellan stigande ålder och graden katarakt kunde ses. Mellan höger och vänster öga fanns det inget direkt samband, r = 0,56 och p > 0,05. Slutsats: Populationen undersökta i Ghana har en hög grad katarakt vilket kan bero på exponeringen av ultraviolettstrålning och/eller deras mörka pigment. Fler studier bör göras i bättre förhållanden för att utveckla och bekräfta studiens resultat.

Varje år opereras flera miljoner människor för katarakt, vilken är en av världens vanligaste och mest framgångsrika operationer. Efter en kataraktoperation skall patienterna administrera ögondroppar i hemmet. Pilotstudiens syfte var att beskriva patientens erfarenheter av ögondroppsbehandling efter en kataraktoperation. Frågeställningen var vilka erfarenheter patienten hade av den erhållna informationen om ordinerad postoperativ ögondroppsbehandling samt administreringen av ögondroppar efter genomgången kataraktoperation. Pilotstudien utfördes som en intervjustudie med en beskrivande kvalitativ design med induktiv ansats. Intervjuerna analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. I resultatet framkom fyra kategorier och åtta underkategorier. Patienterna beskrev att de hade en kompetens att utföra ögondroppsbehandlingen men de kände samtidigt en bristfällighet i om de utförde administreringen helt korrekt. Några patienter erfor att de blev begränsade i det dagliga livet av ögondroppsbehandlingen, dock uttryckte alla att administreringen var hanterbar. Förbättringar kan göras i vården då många patienter kände sig osäkra om de utförde administreringen korrekt. Dock behövs vidare forskning och fullskaliga studier inom området för att resultatet ska kunna anses vara tillförlitligt och överförbart. En slutsats av pilotstudien är att ögonsjuksköterskor skall utgå från patientens berättelse och kunskap samt ge information i dialog med patienten. Det är även viktigt att utbildningen till ögonsjuksköterskor har ett patientcentrerat fokus.

Anhand dieser Untersuchung sollte geklärt werden, welchen Einfluss eine extrakapsuläre Kataraktoperation mit clear-cornealer Schnitt-Technik, Phakoemulsifikation und Implantation einer Hinterkammerlinse auf den Augeninnendruck bei Patienten mit Offenwinkelglaukom hat. Dabei wurden sowohl retrospektiv die Daten von 76 Patienten als auch prospektiv die Daten von 49 Patienten aus der Universitätsaugenklinik Würzburg verglichen. Alle Patienten wiesen entweder ein Primäres Offenwinkelglaukom oder ein Pseudoexfoliationsglaukom auf und erhielten eine Kataraktoperation, die anhand einer clear-cornea-Phakoemulsifikation durchgeführt wurde. Keiner der Patienten hatte eine vorangegangene filtrierende Glaukomoperation. Für die retrospektive Analyse wurden IOD und Anzahl an antiglaukomatöser Medikation vor und durchschnittlich 12,9 Monate nach der Operation bestimmt. Hierbei konnte eine Redukion des IOD von 18,3 ± 3,7 mmHg präoperativ auf 16,7 ± 3,3 mmHg postoperativ beobachtet werden (p=0,011*). Die durchschnittliche Anzahl an Medikamenten verringerte sich von 1.4 ± 0.9 präoperativ auf 1.0 ± 0.9 postoperativ (p=0,0004***). Während der prospektiven Untersuchung wurden Augeninnendruck, Anzahl der Medikamente und zusätzlich der Visus jeweils am Tag vor der Kataraktoperation sowie postoperativ am Tag vor Entlassung, nach sechs und nach zwölf Monaten bestimmt. Der IOD sank von durchschnittlichen 17,6 ± 3,8 mmHg präoperativ auf 14,2 ± 3,1 mmHg postoperativ (p=0,0003***), 15,8 ± 2,1 mmHg nach sechs Monaten (p=0,0021**) und 15,4 ± 3,2 mmHg nach zwölf Monaten (p=0,0085**). Die Medikamentenzahl konnte von durchschnittlich 1,6 ± 1,0 präoperativ auf 1,2 ± 1,0 postoperativ (p=0,0098**), 1,1 ± 1,0 nach sechs Monaten (p=0,0019**) und auf 1,1 ± 1,0 nach zwölf Monaten (p=0,0056**) reduziert werden. Der Visus verbesserte sich von durchschnittlich 0,3 ± 0,2 auf 0,63 ± 0,3. Somit ist die clear-cornea-Phakoemulsifikation eine sichere Alternative bei Koexistenz von Offenwinkelglaukom und Katarakt, wenn bestimmte Voraussetzungen erfüllt sind. Sie eignet sich vor allem bei Patienten mit noch nicht zu stark ausgeprägten Glaukomschäden, einer guten Medikamentencompliance und einer nicht zu großen Anzahl an Medikamenten. Dann kann eine gute Visusverbesserung erzielt und gleichzeitig eine Verbesserung oder Stabilisierung der Glaukomkontrolle erreicht werden. Nur bei einer geringen Anzahl von Patienten ist mit einer Verschlechterung zu rechnen. Außerdem lässt dieser operative Zugang die Möglichkeit offen, im weiteren Verlauf noch eine filtrierende Operation durchzuführen. / The issue of this examination was to evaluate changes in intraocular pressure following phacoemulsification cataract extraction with IOL-implantation on patients with glaucoma. We retrospectively reviewed the data of 76 patients and prospectively compared the data of 49 patients. All patients had primary open angle glaucoma (POWG)or pseudoexfoliation glaucoma (PEX)and the IOL was implanted through clear corneal incision. None of the patients had prior filtration surgery. In the retrospective review the mean preoperative IOP was 18,3 ± 3,7 mmHg and 16,7 ± 3,3 mmHg after one year (p=0,011*). The average number of medicaments was reduced from 1,4 ± 0,9 to 1,0 ± 0,9 after one year (p=0,0004***). During the prospective study the mean IOP, number of medicaments and visual acuity were examined the day before operation, some days later, six months and one year after operation. The mean preoperative IOP was 17,6 ± 3,8 mmHg in comparision to 14,2 ± 3,1 mmHg postoperative (p=0003***), after six months it reached a mean IOP of 15,8 ± 2,1 mmHg (p=0,0021**) and 15,4 ± 3,2 mmHg after 12 months (p=0,0085**). The mean number of medications decreased from 1,6 ± 1,0 preoperative to 1,2 ± 1,0 postoperative (p=0.0098**), to 1,1 ± 1,0 after six months and to 1,1 ± 1,0 after one year. The visual acuity improved from 0,3 ± 0,2 to 0,63 ± 0,3. In the management of co-existing cataract and glaucoma the phacoemulsification cataract extraction through clear corneal incision with IOL- implantation is a safe alternative associated with significant decrease in IOP with less medication.

Tez (Tıpta Uzmanlık) - Süleyman Demirel Üniversitesi, Tıp Fakültesi, Göz Hastalıkları Anabilim Dalı, 2004. / Bibliyografya var.

Tez (Tıpta Uzmanlık) - Süleyman Demirel Üniversitesi, Tıp Fakültesi, Göz Hastalıkları Anabilim Dalı, 2004. / Bibliyografya var.

Personal är utsatt för spridd strålning när de måste närvara vid CT trauman. Ögat är känsligt för joniserande strålning och det är bevisat att katarakt och strålning har ett samband. Vid CT-multitrauma används många projektioner och långa exponeringar. Studiens syfte är att undersöka hur mycket spridd strålning som personal utsätts för. Hur många gånger/år kan samma personal stå med innan rekommendationerna från ICRP på 20 mSv/år är uppnådd? Det är en kvantitativ studie som utförts empiriskt på två sjukhus med ett fantom. En Siemens 128 slice och en Toshiba 80 slice har använts vid mätningarna. Ett traumaprotokoll användes och en testmätning gjordes och därefter de riktiga mätningarna med dosimetrar från Landauer, placerade på sju mätpunkter i ögonhöjd på olika avstånd från gantryt. Den spridda strålningen var högst närmast gantryt och avtog med avståndet förutom två punkter som hade lägre mätresultat och kan förklaras på grund av dess vinkel från gantryt. Röntgensjuksköterskans ansvar är att informera om var personal bäst kan stå med vid CT trauman och att informera om vikten att variera personal. / Staff who has to attend CT-trauma examination is exposed to scattered radiation. The eye is sensitive to ionizing radiation and there is evidence that cataract and radiation are correlated. At CT-multitrauma long exposures and many projections is taken. The purpose of this study is to examine how much scattered radiation the staff is exposed to. How many times/year can one person in the staff attend a CT-trauma-examination before the ICRP recommendation dose of 20 mSv/year is reached? It is a quantitative study that has been done empirically at two hospitals with a phantom. A Siemens 128 slice and a Toshiba 80 slice were used in the measurements. A trauma protocol was used. One test measurement was done before the real measurements with dosimeters from Landuer placed at seven measure points at eye level at different distances from the gantry. The scattered radiation was highest close to the gantry and decreased with the distance except from two points that had lower measure results and this can be explained by the angle between the gantry and the dosimeter. It’s the radiographer’s responsibility to inform staff of the best place to stand at CT-trauma-examinations and to inform of the importance of alternating staff.

Syfte: Syftet var att undersöka prevalensen av katarakt i Bolivia under en resa med den svenska hjälporganisationen Vision For All. Metod: Undersökningarna utfördes med hjälp av handhållet oftalmoskop av modellen Heine Beta 200S. Undersökningen genomfördes i genomfallande ljus på ca 30 cm avstånd mellan patient och undersökare. De eventuella opaciteterna i linsen graderades efter hur omfattande de var där grad 0 var inga opaciteter och grad 4 var helt opak lins och grad 5 visade att linsen inte kunde undersökas på grund av oklar hornhinna eller dylikt. Patienterna sökte själva upp undersökningsplatserna som var belägna i städerna Santa Cruz de la Sierra och San José de Chiquitos. Eftersom det fanns begränsat med plats i bagageutrymmet på resan till Bolivia, valdes en väldigt enkel metod som inte krävde avancerad utrustning. Resultat: Totalt medverkade 453 personer i studien, det vill säga 906 ögon. Medelåldern var 50,19 ±15,51 år. 62, 91% av personerna som undersöktes var kvinnor. Det totala antalet ögon som hade någon grad av katarakt var 241 stycken, vilket motsvarar 26,60%. Vid jämförelse av de olika städerna, Santa Cruz de la Sierra och San José de Chiquitos, visade det att framförallt prevalensen av katarakt grad 3 var högre i San José de Chiquitos. Slutsats: I båda städerna, Santa Cruz de la Sierra och San José de Chiquitos finns stora problem med katarakt. Förutom att försöka öka tillgängligheten på operationer, borde det läggas resurser på att tillgängliggöra information gällande vikten av att skydda sina ögon vid stark UV- strålning.

No description available.