Bakgrund: Patienten som vårdas oralt intuberad på intensivvårdsavdelning får successivt försämrad munhälsa. Endotrakealtuben orsakar muntorrhet, risk för trycksår samt ansamling av bakterier och plack, vilket innebär ett lidande för patienten i form av påverkad munhälsa. Studien fokuserar på specialistsjuksköterskans roll att förebygga och lindra patientens lidande genom att undersöka munvårdsåtgärder som påverkar munhälsa. Syfte: Att sammanställa munvårdsåtgärder som påverkar munhälsa hos patienter som vårdas oralt intuberade. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats. Munvårdsåtgärdernas påverkan på munhälsa har i studierna undersökts genom olika utfallsmått och metoder. Resultatet av munvårdsåtgärdernas påverkan på munhälsa sammanställdes genom kategorierna munskölj, mekanisk rengöring, munvårdsprotokoll och fixation av endotrakealtub, uppdelat på utfallsmåtten bakterier och plack samt munslemhinnans status. Resultat: De munskölj som undersöktes resulterade i varierat positiv, utebliven och negativ påverkan på bakterier och plack samt munslemhinnan. Alla metoder av mekanisk rengöring hade positiv påverkan på munhälsa. Munvårdsprotokoll med individanpassad frekvens och ompositionering av endotrakealtuben hade positiv påverkan på munhälsa. Fixationer av endotrakealtuben påverkade munslemhinnan både positivt och negativt. Slutsats: Munvårdsåtgärder påverkar munhälsa hos patienten som vårdas oralt intuberad med både positiv, utebliven och negativ påverkan. Specialistsjuksköterskan kan förebygga samtlindra patientens lidande genom bedömning av munhälsan och tillämpning av individanpassade munvårdsåtgärder. Eftersom munvårdsåtgärder även kan leda till negativ påverkan på munhälsa är det av stor vikt att specialistsjuksköterskan även utvärderar effekten av tillämpade munvårdsåtgärder. / Background: Patients who is orally intubated in intensive care units gradually deteriorates oral health. Endotracheal tubes causes dry mouth, pressure ulcers, bacteria and plaque, which implies suffering from affected oral health. The study focuses in the specialist nurse's role in preventing and alleviating patients’ suffering by examining measures of oral care whichaffects oral health. Aim: To compile measures of oral care that affect oral health in patients who are orally intubated. Method: Quantitative literature review with systematic approach. The impact of oral care on oral health has in the studies been measured through different outcomes and methods. The result of the oral cares’ impact on oral health were compiled through the categories mouthwash, mechanical cleaning, oral care protocol and endotracheal tube fixation, divided by the outcomes bacteria and plaque and the status of oral mucosa. Results: Mouthwashes resulted in varied positive, absent and negative effects on bacteria and plaque as well as the oral mucosa. All methods of mechanical cleaning had a positive effect on oral health. Oral care protocols with individualized frequency and repositioning of the endotracheal tube had a positive effect on oral health. Endotracheal tube fixations affected the oral mucosa both positively and negatively. Conclusion: Oral care affects oral health of patients who are orally intubated with both positively, absent and negatively effect. Specialist nurses can prevent and alleviate thepatient's suffering with assessment of oral health and individualized oral care. It is of utmost importance that the nurse evaluates the effect since oral care also can result in negative impact on oral health.

Sammanfattning Bakgrund: Det är fortsatt förekommande med komplikationer relaterat till medelsvår och svår postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har det samlade omvårdnadsansvaret för patienten perioperativt. En helhetsbedömning av patienten avgör postoperativt smärtlindringsbehov. Den Perioperativa dialogen skapar mening i arbetet och trygghet för patienten. Författarna identifierade avsaknad av riktlinjer vid genomförandet av en individuell helhetsbedömning vid handläggning av postoperativ smärtlindring. Syfte: Syftet var att belysa hur anestesisjuksköterskor planerar, genomför och utvärderar postoperativ smärtlindring i generell anestesi utefter tidsfaserna pre-, intra- och postoperativt samt inverkan av den perioperativa dialogen. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier med totalt elva underkategorier som berör informanternas handläggning. Preoperativa åtagande - Planeringsprocess Känna ansvar för planering, Skapa vårdrelation, Beakta patientens känslotillstånd. Intraoperativa vårdmoment - Konstant utvärdering av behandling, Anpassa behandling fortlöpande, Självständigt ansvarsområde. Postoperativa förhoppningar - Eftersträva återkoppling, Undvika smärtgenombrott. Perioperativa organisatoriska aspekter - Anpassa utefter arbetsförhållanden, Avsaknad av den Perioperativa dialogen. Slutsats: Handläggningen av postoperativ smärtlindring är ett komplext område vilket kräver beaktning av flera faktorer för ett gott utfall. Den perioperativa dialogen är inte prioriterad. Det saknas konsensus för anestesisjuksköterskans handläggning av postoperativ smärta. Det krävs utveckling och ett utökat samarbete av hela vårdkedjan för att kunna möta den postoperativa smärtproblematiken. / Abstract Background: Complications still occur in connection to moderate and severe postoperative pain. The nurse anaesthetic´s is completely responsible for the patient care perioperative. An overall assessment of the patient all together determine the postoperative need of analgesic. The perioperative dialogue is a method which gives the nurse anaesthetic´s a sense of meaningfulness of the work and creates a perception of safety for the patient. The authors identified the absence of guidelines to make an individual overall assessment when managing postoperative pain. Aim: The aim of the study was to elucidate the nurse anaesthetic´s planning, implement and evaluate postoperative analgesic during total anaesthesia along the time-phases pre-, intra and postoperative and the impact of the perioperative dialogue. Method: A qualitative study was conducted with ten semistructured interviews. A qualitative content analysis was made with an inductive approach. Result: The result is presented in four head categories and eleven sub-categories that illuminate the informants’ experiences. Preoperative undertakings - Feeling responsibility for planning, Create a care-relation, Respect the patients emotional state. Intraoperative steps – Constant evaluation of treatment, Adapt the treatment continuously, Independent responsibility. Postoperative expectations – trying to obtain feedback, Avoid outbreak of pain. Perioperative organizational aspects – Adjustment along work situation, Absence of the perioperative dialogue.    Conclusion: The postoperative pain management is a complex matter that demand consideration of several aspects to achieve a good outcome. The perioperative dialogue is not prioritised. There is a lack of consensus among nurse anaesthetic´s managing postoperative pain. Developing and increasing cooperation along the entire chain of care is necessary to manage the issue of postoperative pain.