Den här uppsatsen jämför Mary Shelleys Frankenstein: eller den moderna Prometeus med Kenneth Branaghs film Mary Shelley’s Frankenstein från 1994. Uppsatsens syfte är att se hur vissa av förändringarna från text till film kan spåras till tidigare Frankensteinadaptioner, specifikt Frankenstein och Bride of Frankenstein (1931 respektive 1935) av James Whale, och The Curse of Frankenstein (1957) av Terence Fisher. Undersökningen visar att vissa förändringar som gjorts i tidigare filmer på grund av filmernas samtid och omgivning har blivit en del av den allmänna bilden av Frankensteinberättelsen, och på så vis lever kvar även i senare filmatiseringar. Slutsatsen dras att Mary Shelley’s Frankenstein inte bara är en adaption av Mary Shelleys text, utan kan även ses som en adaption av tidigare filmskapares verk. / This essay compares Mary Shelley’s Frankenstein; or, The Modern Prometheus with Kenneth Branagh’s 1994 film Mary Shelley’s Frankenstein. The purpose of the essay is to examine how some of the changes from text to film can be traced to earlier Frankenstein adaptations, specifically Frankenstein and Bride of Frankenstein (1931 and 1935, respectively) by James Whale, and The Curse of Frankenstein (1957) by Terence Fisher. The research shows that certain changes made in earlier films due to the films’ time and place in history have become part of the general image of the Frankenstein story, and thus survive even in later film adaptations. The conclusion is drawn that Mary Shelley’s Frankenstein is not only an adaptation of Mary Shelley’s text, but can also be seen as an adaptation of previous filmmakers’ works.

Det är ibland svårt att avgöra vilken betydelse kameraarbetet får i en film och exakt vad det förmedlar till tittaren. Genom att undersöka två filmer som baseras på samma ursprungsberättelse får vi möjlighet att utläsa kameraarbetets betydelse och skillnaden det gör för hur filmerna upplevs. Filmerna är Sidney Lumets Mordet på Orientexpressen (1974) och Kenneth Branaghs Mordet på Orientexpressen (2017). Det som undersöks i uppsatsen är hur olika kameratekniker används och hur det bidrar till berättandet. Det undersöks genom en metodbaserad på kompositionell analys och multimodalitet. Vår slutsats är att även om liknande sätt att arbeta med kameran förekommer i båda filmerna så har de skillnader som identifierats påverkat bland annat filmernas tema och hur deltagande tittaren blir i utredningen av mordet.

No description available.