Denna uppsats syftar till att undersöka hur olika medier skapar olika förutsättningar för propaganda. Uppsatsen undersöker direkta propagandatekniker men också viktiga förutsättningar för propaganda såsom argumentation och personakonstruktion.Uppsatsens undersökning avgränsar sig till tre olika medier, där författaren i samtliga fall är politikern Kent Ekeroth. Ekeroth har valts som företrädare för ett parti som av många uppfattas som populistiskt, utifrån vårt antagande att den populistiska diskursen uppvisar särskilt påfallande propagandistiska drag. Uppsatsens resultat är att det förekommer propagandatekniker i alla medier, såsom propagandistiska anpassningar av argumentation och personakonstruktion, dock tar det sig i uttryck på olika sätt. En propagandateknik som är dominerande i alla medier är förenkling, annars skiljer sig propagandateknikerna åt beroende på mediet. Exempelvis finns det få spår av förklädnad av obekväm fakta i riksdagsmotionerna medan dessa drag är starkt framträdande i Facebookinläggen. De skillnader som finns gällande anpassning i argumentationen är att det i riksdagsmotionerna är främst en logisk struktur som dominerar, medan vi i debattartikeln ser hur Ekeroth främst använder ett lånat ethos för att stärka sina argument och slutligen att pathos är starkt framträdande i Facebookinläggen.