Tyrimo tikslas buvo įvertinti sensitizaciją ŽLA antigenais, inksto transplantatų recipientams, kurie greta standartinės imunosupresijos vartojo monokloninius antikūnus prieš IL-2 receptorių ir monokloninių antikūnų nevartojusiems recipientams. Tyrime dalyvauja VULSK pacientai, kuriems 2000-2005 metais imtinai buvo atliktos inkstų transplantacijos (Tx), bei kurie prieš ir po Tx buvo tirti dėl teigiamai su limfocitų panele reaguojančių antikūnų skaičiaus, išreikšto procentais (PRA). Iš viso tyrime dalyvauja 189 recipientai. Dalis jų (n=83) greta standartinės imunosupresijos vartojo monokloninius antikūnus prieš IL-2 receptorių (basiliksimabą ar daklizumabą), kiti (n=106) gavo tik standartinę imunosupresiją. Pagrindiniai sensitizaciją ŽLA antigenais lemiantys veiksniai abiejose grupėse pasiskirstė nevienodai. Didesnė monokloninius antikūnus vartojusių dalis gavo kraujo perpylimus (72% vs. 57,3%), šioje grupėje taip pat daugiau buvo pakartotinų Tx (9,6% vs. 7,5%), tik gimdžiusių moterų skaičius didesnis buvo monokloninių antikūnų nevartojusioje grupėje (47,7% vs. 30,8%). Tirtos ligonių grupės palygintos taikant &#967;² kriterijų, skirtumas laikytas statistiškai reikšmingas, kai p<0,05. Išanalizavus recipientų sensitizaciją prieš Tx paaiškėjo, kad dauguma (58%; 110/189) buvo nesensitizuoti (PRA 0-10%), likę 42% (79/189) - sensitizuoti, iš kurių 14% (11/189) – labai sensitizuoti (PRA 50-100%). Po Tx monokloninius antikūnus vartojusių recipientų grupėje (n=83) 2% padaugėjo... [toliau žr. visą tekstą] / The aim of this study was to evaluate the sensitization with HLA antigens in kidney transplant recipients, who received induction therapy with monoclonal antibodies against IL-2R and in the group of patients, who were only under the triple drug therapy. This study comprises recipients, who received kidney transplant in the year 2000-2005, and who were tested for panel reactive antibody test before and after transplantation (Tx). The total number of 189 kidney transplant recipients takes part in this study. 83 received monoclonal antibodies against IL-2R (basiliximab or daclizumab), others (n=106) – did not. These groups were unequal in comparison to the main factors causing sensitization with HLA antigens. The group of patients, who received induction therapy with monoclonal antibodies had more blood transfuzions (72% vs. 57,3%), and previous transplantations (9,6% vs. 7,5%), in comparison with the other group. Only the number of pregnancies was higher in the group of patients who were only under the triple drug therapy (47,7% vs. 30,8%). Statistical analyses were caried out using chi-square test, differences were considered significant at p<0,05. 58% (110/189) of kidney transplant recipients were unsensitized (PRA 0-10%) before Tx, the rest 42% (79/189) were sensitized, from which 14% (11/189) were highly sensitized (PRA 50-100%). After Tx the number of medium sensitized (PRA 11-50%) kidney transplant recipients, who received induction therapy by monoclonal antibodies... [to full text]

Kronisk njursvikt ökar varje år och vid terminal njurinsufficiens ses njurtransplantation som förstaval av behandling. Behovet av donerade njurar är större än tillgången, vilket leder till en lång väntan för individen. Studiens syfte var att beskriva individers upplevelser i väntan på en njurtransplantation. Metoden var en litteraturstudien där tio vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. I analysen framkom tre teman som utgjorde resultatet: behandling för att överleva där dialysbehandlingen sågs som en begränsning i livet och gjorde det svårt att leva som dem gjort tidigare, känna hopp där en transplantation var något att hoppas på, ett sätt att ta sig ur dialysen och få tillbaka sitt gamla liv, samt känna hopplöshet där rädsla för att njurtransplantationen aldrig skulle bli av och känslor av att vara på is i väntan uppkom. Slutsatsen är att behandlingen påverkade upplevelsen av väntan och ledde till att livet var på is, det centrala i livet var att få en transplantation som skulle förbättra livet. För att underlätta situationen för individer i väntan på transplantation finns det ett behov av att det forskas på hur sjuksköterskans bemötande kan stötta individer i väntan. / Chronic kidney failure is increasing every year and at end-stage renal disease kidney transplantation is seen as the first choice of treatment. The need for donated kidneys is greater than the supply, leading to a long wait for the individual. The study aimed to describe individuals' experiences while waiting for a kidney transplant. The method was a literature study where ten scientific articles were reviewed and analyzed. The analysis revealed three themes that formed the result: treatment in order to survive where the dialysis treatment was seen as a limitation in life and made ​​it difficult to live as they did before, feel hope where the transplantation was something to hope for, a way to get out of dialysis and regain the old life, and feel hopelessness where fear that the kidney transplant would never happen and feelings of being on hold while waiting arose. The conclusion is that the treatment affected the experience of waiting and it led to the feeling of being on hold, the central focus of life was the transplant that would improve their lives. To improve the situation of people waiting for a transplant, there is a need for research on how nurse's attitude can support individuals in anticipation.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst. / Härtill 6 uppsatser.

Thesis ( M.Sc.). / Written for the Dept. of Epidemiology and Biostatistics. Title from title page of PDF (viewed 2008/05/29). Includes bibliographical references.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1988.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1988.

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1975.