Bakgrund: Främre korsbandsskada är en vanlig knäskada. Musklerna kring knäleden blir påverkade och att återfå muskelstyrka är således viktigt efter främre korsbandsskada. För att utvärdera muskelstyrka kan isokinetisk dynamometer användas.  Syfte: Att beskriva hur olika variabler av muskelfunktion förändras för individer, som behandlats icke-kirurgiskt, under det första året efter främre korsbandsskada samt hur Peak Torque vid 60°/sek korrelerar till patientrapporterad funktion. Metod: Sekundäranalys av en prospektiv kohortstudie där data samlats in från deltagare boende i Region Östergötland. Data upp till 12 månader efter skada har analyserats genom bivariata korrelationsanalyser samt upprepade-ANOVA och parade tester för att analysera förändring över tid. Resultat: Övergripande sågs de största förbättringarna av muskelvariablerna initialt efter skada. I Peak torque sågs signifikanta förbättringar i det skadade benets quadricepsmuskulatur vid 60°/sek totalt (3-6-12 månader) samt mellan 3 och 6 månader, dock ej mellan 6 och 12 månader. Korrelationer återfanns mellan IKDC-SKF och quadriceps- samt hamstringsmuskulaturen 3–12 månader (rs= 0,489, rs= 0,372) samt mellan hamstringsmuskulaturen 3–6 månader (rs= 0,359).  Konklusion: Svaga till moderata korrelationer presenterades mellan Peak torque 60°/sek och IKDC-SKF. Störst förbättring av muskelfunktion skedde mellan 3–6 månader efter skada. Det behövs vidare forskning där muskelvariabler följs upp efter tid efter främre korsbandsskada.

Bakgrund: ACL-ruptur (främre korsbandsskada) är en vanligt förekommande skada bland idrottare. Studier har visat att det går att minska risken för en ACL-ruptur genom skadeförebyggande träning som exempelvis plyometrisk träning, styrketräning och träning av bålstyrka. 2019 publicerades en litteratursammanställning gällande prevention av ACL-rupturer, men efter det har fler studier kommit på området. Målet med studien är därför att fylla på med den senaste kunskapen kring prevention för ACL-rupturer. Syftet: Syftet med denna studie är att sammanställa och uppdatera vilka preventiva åtgärder som minskar risken för ACL-rupturer enligt litteraturen som publicerats mellan 2019 och 2023.  Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed, Scopus och Cinahl. Sammanlagt gav sökningen 67 träffar som efter en urvalsprocess resulterade i inkluderingen av 7 artiklar. En kvalitetsgranskning gjordes på dessa studier med hjälp av PEDro-scale. Resultat: Studierna studerade effekten av olika träningsmetoder. Fyra studier på kombinerad träning, en studie på plyometrisk träning och två studier på bålstabilitetsträning där kombinerad träning visade sig ha bäst effekt.  Konklusion: Resultatet från denna studie visar att risken att drabbas av en ACL-ruptur minskar när individer genomför ett skadeförebyggande program anpassat för förebyggandet av ACL-rupturer. Faktorer som i isolation tycks vara effektiva att ha med i ett ACL-skadeförebyggande program är plyometrisk träning, styrketräning och bålstabilitet. Studien visar även att stretching och konditionsträning i isolation inte verkar ha någon effekt.

<p>Skador i de nedre extremiteterna, främst knäskador, är ett stort problem inom damfotbollen. Studier har visat att risken för unga fotbollspelande tjejer att drabbas av en främre korsbandsskada är 5-6 gånger så stor som för pojkar i samma ålder. De nedre extremiteterna är även de kroppsdelar där flest skador förekommer inom herrfotbollen, men män skadar oftare lår och ljumske än knä- och fotled. De är även i regel äldre när skadan inträffar än damspelarna är. Skillnaden i skadefrekvens mellan herr- och damspelare kan bero på flera olika faktorer, t ex anatomiska skillnader, hormonella skillnader och fysiska skillnader, såsom muskelstyrka och knästabilitet.</p><p>Syftet med det här projektet var att utforma ett träningsprogram med målet att stärka lårmuskulaturen, bålstyrka och att öka stabiliteten i knäleden. Vi ville att övningarna skulle vara så enkla och kräva så lite utrustning och utbildning att de skulle gå att genomföra en helt vanlig fotbollsträning.</p><p>Två flicklag födda 1993 ingick i projektet; ett som kontrollgrupp (n=10) och ett som träningsgrupp (n=13). Båda grupperna tränade fotboll 3h/v, samt deltog i seriespel, under hela säsongen. Träningsgruppen genomförd förutom den vanliga fotbollsträningen vårt skadeförebyggande träningsprogram 10-20 min/1gg/v under hela säsongen. </p><p>Grupperna testades med sit-to-stand-test vid projektets start och även efter 3, 6 och 12 månaders träning.</p><p>Vid projektstarten var kontrollgruppen snabbare vid första testet än träningsgruppen. Efter 6 månaders träning kom träningsgruppen ikapp kontrollgruppens tider och fortsatte sedan att förbättras genom hela projektet. Kontrollgruppen förändrade inte sina genomsnittstider på testerna under projektperioden. </p><p>När det gäller skador drabbades kontrollgruppen av fler och allvarligare skador än träningsgruppen. </p><p>Vårt resultat visar att de som genomfört vårt träningsprogram drabbades av färre och mindre allvarliga skador än de som inte gjorde det. Således kan långvariga träningsprogram med fokus på lårstyrka och knästabilitet förebygga skador i nedre extremiteterna hos unga fotbollsspelande flickor.</p>

Skador i de nedre extremiteterna, främst knäskador, är ett stort problem inom damfotbollen. Studier har visat att risken för unga fotbollspelande tjejer att drabbas av en främre korsbandsskada är 5-6 gånger så stor som för pojkar i samma ålder. De nedre extremiteterna är även de kroppsdelar där flest skador förekommer inom herrfotbollen, men män skadar oftare lår och ljumske än knä- och fotled. De är även i regel äldre när skadan inträffar än damspelarna är. Skillnaden i skadefrekvens mellan herr- och damspelare kan bero på flera olika faktorer, t ex anatomiska skillnader, hormonella skillnader och fysiska skillnader, såsom muskelstyrka och knästabilitet. Syftet med det här projektet var att utforma ett träningsprogram med målet att stärka lårmuskulaturen, bålstyrka och att öka stabiliteten i knäleden. Vi ville att övningarna skulle vara så enkla och kräva så lite utrustning och utbildning att de skulle gå att genomföra en helt vanlig fotbollsträning. Två flicklag födda 1993 ingick i projektet; ett som kontrollgrupp (n=10) och ett som träningsgrupp (n=13). Båda grupperna tränade fotboll 3h/v, samt deltog i seriespel, under hela säsongen. Träningsgruppen genomförd förutom den vanliga fotbollsträningen vårt skadeförebyggande träningsprogram 10-20 min/1gg/v under hela säsongen. Grupperna testades med sit-to-stand-test vid projektets start och även efter 3, 6 och 12 månaders träning. Vid projektstarten var kontrollgruppen snabbare vid första testet än träningsgruppen. Efter 6 månaders träning kom träningsgruppen ikapp kontrollgruppens tider och fortsatte sedan att förbättras genom hela projektet. Kontrollgruppen förändrade inte sina genomsnittstider på testerna under projektperioden. När det gäller skador drabbades kontrollgruppen av fler och allvarligare skador än träningsgruppen. Vårt resultat visar att de som genomfört vårt träningsprogram drabbades av färre och mindre allvarliga skador än de som inte gjorde det. Således kan långvariga träningsprogram med fokus på lårstyrka och knästabilitet förebygga skador i nedre extremiteterna hos unga fotbollsspelande flickor.

No description available.