Det finns mycket forskning om historisk empati. Enkelt uttryckt handlar detta begrepp om hur elever förklarar aktörers ageranden i det förflutna. För att lärare ska kunna konstruera uppgifter som utvecklar elevers historiska empati behövs dock mer kunskap om hur uppgifternas innehåll och utformning påverkar elevernas historiska empati. Den här studien syftar följaktligen till att undersöka hur gymnasieelever uttrycker historisk empati när de genomför två uppgifter i historisk empati. I studien intresserar jag mig för de kognitiva och de affektiva aspekterna av historisk empati samt hur tidsperioden påverkar elevernas historiska empati. Som undersökningsmetod användes fokusgrupper och think aloud genom att eleverna genomförde två uppgifter i historisk empati, en om sekelskiftet 1900 och en om 1700-talet. Elevernas samtal analyserades med hjälp av Endacott och Brooks konceptualisering av historisk empati. Resultatet visar att eleverna uttryckte historisk empati genom kontextualisering, affektiva kopplingar och perspektivtagande under båda uppgifterna. Det var vanligast att eleverna använde affektiva kopplingar för att förklara aktörers ageranden i det förflutna. Eleverna skiftade snabbt mellan aspekterna och det verkar som att eleverna tenderade att använda affektiva kopplingar när de inte lyckades kontextualisera. Förhållandet mellan de affektiva och de kognitiva aspekterna verkar dock vara mer komplext än så. Resultatet visar inget tydligt samband mellan historisk empati och den historiska tidsperioden, även om det verkade som att en av grupperna hade svårare att uttrycka historisk empati under den andra uppgiften som handlade om 1700-talet. Med hänsyn till den här studiens begränsningar behövs dock fler studier som undersöker förhållandet mellan de affektiva och de kognitiva aspekterna av historisk empati samt hur den historiska tidsperioden påverkar elevers historiska empati.