Syftet med denna studie var att undersöka hur rekryterare upplever positiv och negativ stereotypisering gentemot kandidater inom kompetensbaserad rekrytering. Studienbaserades på kvalitativa intervjuer med rekryterare som arbetar, eller har arbetat, inom kompetensbaserad rekrytering. Data analyserades genom induktiv tematisk analys. Resultatet visade att rekryterare upplevde att chefer och kollegor haft betydelse när det kom till stereotypisering, men att även rekryterarens egna tankar spelat in. Det framkom även ett antal olika faktorer kring stereotypisering gentemot kandidater, som rekryterare upplevde. Dessa faktorer var främst konfirmeringsbias, extraversion, ålder, kön och etnicitet. För att undvika stereotypisering ansåg respondenterna i denna studie att ett tydliggjort rekryteringsramverk samt kunskap om kompetensbaserad rekrytering var viktigt. Respondenterna ansåg också att digitala hjälpmedel samt personlighets- och problemlösningstester var bra metoder för att minska risken för stereotypisering.Praktiska aspekter och förslag till fortsatt forskning diskuteras även i denna studie. / The aim of this study was to investigate how recruiters experience positive and negative stereotyping towards candidates within competency-based recruitment. The study was based on qualitative interviews with recruiters who work, or have worked, withincompetency-based recruitment. Data was analysed by an inductive thematic analysis. The result indicated that recruiters experienced that leaders and colleagues wereimportant when it came to stereotyping, but that the recruiter's own thoughts also wereimportant. A number of different factors regarding stereotyping towards candidates, that recruiters experienced, also emerged. These factors were mainly confirmation bias, extraversion, age, gender and ethnicity. In order to avoid stereotyping, the participants in this study believed that a clarified recruitment framework as well as knowledge, education and experience in competency-based recruitment was important. The participants also considered that digital aids and personality and problem-solving tests were good methods to reduce the risk of stereotyping. Practical aspects and suggestions for further research are also discussed in this study.

Detta är en studie som syftar till att skapa fördjupad förståelse i hur samarbetet mellan medarbetarna på Maxkompetens Växjökontor har förändrats under ett långt distansarbete. Majoriteten av interaktionen mellan medarbetarna har tidigare utgjorts av att träffas fysiskt på kontoret men i samband med Folkhälsomyndighetens rekommendationer om distansarbete har den fysiska interaktionen minskat. I en undersökning om vilka utmaningar som upplevs svårast med distansarbete har det framkommit att samarbete med kollegor är den största utmaningen. Tidigare studier som genomförts innan Covid-19 pandemin menar att företag bör arbeta mer på distans i framtiden. Det som dessa studier inte reflekterat över är dock i vilken omfattning distansarbete försvårar medarbetarnas sociala relationer och samarbete med varandra. Denna studie utgörs av en kvalitativ fallstudie med en abduktiv forskningsansats. Den empiriska datainsamlingen baseras på semistrukturerade intervjuer med fem medarbetare från Växjökontoret. Studien har sin utgångspunkt i sociala relationer, vilket är en grundförutsättning för samarbete mellan medarbetare. Ett starkt socialt stöd och småpratande ökar möjligheten till goda sociala relationer och samarbete. När den fysiska interaktionen minskar mellan medarbetare finns det risk för att de sociala relationerna och samarbetet påverkas negativt. Slutsatsen visar att samarbetet mellan medarbetarna var sämre under första halvåret av pandemin. Detta då den ovana situationen med ett distanserat arbetssätt gjorde att det förekom lägre kommunikation och samspel mellan medarbetarna. Numera har medarbetarna ett starkt samarbete på distans. De har hittat nya sätt att samarbeta på genom att de är mer aktiva i att kontakta varandra på distans. Medarbetarna har fått ett lärande om både för- och nackdelar med distansarbetet. Det har visat sig vara svårt att finna digitala alternativ för att ersätta spontana småprat och den fysiska interaktionen. Avslutningsvis är det tydligt att öppen-dörr-kommunikation fungerar sämre på distans, detta då det kräver ett initiativ från medarbetare vilket underlättas vid den fysiska interaktionen.