De ungdomar som saknar sysselsättning i form av skola, arbete, praktik eller övrigt har möjligheten att ta emot hjälp från det kommunala aktivitetsansvaret (KAA). Dessa syftar till att vägleda ungdomarna mot en sysselsättning i hopp om att de i längden kan erhålla en gymnasieexamen eller få inträde till arbetsmarknaden. Dessa ungdomar har dock i många fall en misstro till auktoriteter som följd av misslyckade tidigare relationer och det kan då bli en utmaning för de anställda inom KAA att nå fram till ungdomen. Vidare blir en paradox tydlig då en ser ett starkt behov av relationsskapande, med en grupp som kan motsätta sig detta. Denna uppsats har därför syftat till att undersöka hur anställda inom KAA arbetar relationsbyggande med sina ungdomar och hur de tror att relationsbyggandet kan relateras till ungdomens måluppfyllelse med hjälp av frågeställningarna; Hur skapar studie- och vägledare inom KAA relationer med sinaungdomar? Samt; Vilken påverkan kan relationer ha för ungdomarnas måluppfyllelse? Resultatet bygger på kvalitativa intervjuer med vägledare som har en aktiv anställning inom KAA och tillsammans med tidigare forskning samt teorier/begrepp så som Bronfenbrenners ekologiska modell analyseras och diskuteras empirin. Resultatet visar att vägledarna ser relationsbyggande som en viktig del av arbetet inom KAA för att inte bara ungdomarna ska nå de uppsatta målen, utan också för att förbereda dem inför kommande relationer i framtiden. Vägledarna har även lyft ett flertal arbetsmetoder som de anser vara viktiga vid relationsskapandet så som förebyggande arbete, aktivt lyssnande och maktbalans.