Begreppet kartell innebär att konkurrenter väljer att samarbeta istället för att konkurrera mot varandra på marknaden. En kartell grundar sig på ett konkurrensbegränsande samarbete, som är av den karaktären att det hämmar, snedvrider eller begränsar konkurrensen på marknaden. I 2 kap. 1 § konkurrenslagen stipuleras ett förbud mot konkurrensbegränsande samarbete som uppger kriterier för att ett sådant samarbete ska kunna anses föreligga. Sett från lagtext kan det vara svårt att utläsa när ett konkurrensbegränsande samarbete föreligger, eftersom kriterierna är omfattande och komplicerade; exempelvis räcker ett potentiellt förfarande för att vissa av kriterierna ska anses vara uppfyllda. I två av Sveriges mest uppmärksammade konkurrensrättsliga mål, Asfaltskartellen och Bensinkartellen, fastställer marknadsdomstolen att kartellverksamhet förelegat mellan bolagen. Marknadsdomstolen gör bedömningen utifrån 2 kap. 1 § konkurrenslagen och tar vägledning från EU-rättslig praxis avseende tillämpning av art. 101 FEUF. Lagtexten i 2 kap. 1 § konkurrenslagen, respektive fördragstexten i art. 101 FEUF, anger kriterier för när en kartell föreligger. Kriterierna är vidsträckta till sina definitioner, vilket medför att det kan vara svårt att förstå hur kriterierna ska tolkas. Vidare kan kriteriernas vidsträckthet hävdas vara motiverad utifrån konkurrensreglernas skyddsintresse. Sammanfattningsvis ämnar denna uppsats att undersöka kriterierna i 2 kap. 1 § konkurrenslagen.

Unionen står idag inför en rad problem inom det miljöpolitiska området. Föroreningar, utsläpp och global uppvärmning är problem som måste utredas och lösas i syfte att säkra för framtida generationers fortlevnad. Det finns inget entydigt svar på hur dessa problem bäst bör lösas. Tidigare har området till största del reglerats genom administrativa styrmedel, i form av lagstiftningsåtgärder varigenom utsläppsgränser och produktionskrav fastställts. På senare år har emellertid vikten av ekonomiska styrmedel och behovet av privata och gemensamma miljöinitiativ inom miljöområdet särskilt betonats som viktiga instrument i syfte att bekämpa miljöförstöring. Nyttjandet av sådana instrument ska uppmuntras och möjliggöras i syfte att förmå marknadsaktörer att internalisera miljökostnader och därigenom bidra till en mer hållbar resursanvändning. Detta har emellertid fått till följd att en stor del av miljöpolitiken förts in inom ramen för unionens konkurrenslagstiftning. I synnerhet riskerar sådana miljösamarbeten att begränsa konkurrensen och därmed drabbas av förbudet i artikel 101 FEUF mot konkurrensbegränsande samverkan. Tidigare har kommissionen förhållit sig positiv till sådan samverkan och därför integrerat miljööverväganden och andra icke-ekonomiska faktorer i sin konkurrensrättsliga analys. Under de senare åren har kommissionen emellertid antagit en ny konsumentvälfärdsstandard, med grund i ekonomiska överväganden, som mått vid bedömningen av konkurrensrättsliga frågor, i synnerhet vid bedömningen utifrån undantagsbestämmelsen i artikel 101.3 FEUF. Bedömningar har i allt högre utsträckning utmynnat i ekonomiska undersökningar i syfte att fastställa konkurrensfördelar bestämda utifrån ekonomiska parametrar. Ekonomisk effektivitet har kommit att tillskrivas det övergripande målet för EU:s konkurrenspolitik varför det uppkommit frågor om vilka värden som egentligen kan inkorporeras i det generella undantaget för konkurrensbegränsande samverkan och om det är möjligt att beakta exempelvis miljöfrämjande ändamål vid bedömningen. Tidiga konkurrensrättsliga teorier som bidragit till att forma den europeiska konkurrensrätten förhåller sig olika till frågan, exempelvis förespråkar anhängare till Chicago-skolan en strikt ekonomisk effektivitetsbedömning. Sakkunniga inom miljörätten hävdar att det redan av EU:s grundfördrag följer att unionen ska verka mot en hållbar utveckling och ett utbrett miljöskydd och att detta ska främjas genom samtliga politikområden, däribland konkurrenspolitiken. Andra hävdar att den enda möjligheten till att beakta miljöhänsyn är att värdera miljöfördelar i ekonomiska termer för att på så sätt rymma övervägandena inom ramen för bedömningen efter den konkurrensrättsliga moderniseringen.

 I takt med avregleringen och privatiseringen av traditionellt statliga och kommunala verksamheter konkurrerar privata och offentliga aktörer i allt större utsträckning med varandra. Regeringen uppmärksammade detta växande problem och för att råda bot på detta infördes nya regler i konkurrenslagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2010. Reglerna kretsar kring konfliktlösningsregeln vilken ger allmän domstol möjlighet att förbjuda en offentlig aktör att bedriva en viss verksamhet eller tillämpa ett förfarande som kan ha en konkurrenssnedvridande effekt på marknaden. Verksamheter och förfaranden som är försvarliga utifrån allmän synpunkt eller förenliga med lag kan inte förbjudas med konfliktlösningsregeln. Författaren har utrett vilken typ av verksamheter och förfaranden som fångas av konfliktlösningsregeln och vilka problem som kan uppstå vid en tillämpning av konfliktlösningsregeln. Författaren har under uppsatsens gång kommit fram till att konfliktlösningsregeln fångar alla säljverksamheter och förfaranden som innebär att den offentlige aktörens säljverksamhet eller förfarande utgör en begränsning av konkurrensen. Förfaranden och säljverksamheter som faller utanför den kommunala kompetensen kan alltså inte förbjudas med konfliktlösningsregeln så länge som de inte begränsar konkurrensen och minskar säljtrycket på marknaden. Konfliktlösningsregeln fångar situationer där en offentlig aktörs prissättning i säljverksamhet understiger marknadsvärdet på en konkurrensutsatt marknad. Det konkurrensbegränsningskriterium som uppställs för att konfliktlösningsregeln skall bli tillämplig gör att konfliktlösningsregeln kan utjämna konkurrensen mellan privata och statliga aktörer. Konfliktlösningsregelns tillämpning i förhållande till verksamheter som ligger inom den kommunala kompetensen innebär inte något problem då verksamheter inom den kommunala kompetensen torde vara försvarliga utifrån allmän synpunkt om de ökar konkurrenstrycket. Om den kommunala verksamheten inte ligger inom den kommunala kompetensen torde den heller inte vara försvarlig utifrån allmän synpunkt men kan då ändå inte förbjudas enligt konfliktlösningsregeln såvida den inte utgör en konkurrensbegränsning.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (<em>de lege lata</em>) samt hur de kan tänkas revideras (<em>de lege ferenda).</em> Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.</p><p> </p><p>Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.</p><p> </p><p>En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen.</p> / <p>The following essay has been written with the purpose to find out if 12 § Marketing Act (MFL) is compatible with article 101 (1) Treaty of Lisbon and 2:1 Competition law. A legal dogmatic method was applied in the essay, which means that it took into account the rules of law (<em>de lege lata</em>) and how the law should be written (<em>de lege ferenda</em>). Marketing is used by many manufacturers with the purpose to reach out to and inform the consumer about their products. In order to reach that goal, many manufacturers use by-offers, showing a product jointly with a price. The marketing Act aims to eliminate misleading marketing procedures. Therefore, 12 § was created to regulate these invitation to purchase. The rule is constructed with the purpose to protect consumers against misleading marketing and prevent the consumer from making the wrong economical decision.</p><p> </p><p>The problems that would arise with the application of the law were already predicted by the Swedish Competition Authority before the law came into effect in the Marketing Act. The application difficulties with 12 § appeared when smaller manufacturers that were not within the same economical unit constructed a concerted invitation to purchase. The proceeding had to be considered as an illegitimate price cooperation according to article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 Competition law.</p><p> </p><p>If the manufakturers, with the wish to not act in conflict with the competition laws, would state a price that is not exact, they would act in conflict with the Marketing Act.  A consequence of this problem could be that the manufacturers do not include prices in their commercials in order to get away from the rule of invitations to purchase. This can lead to disadvantages for the consumers because they cannot take part of the prices that smaller manufacturers have, which will inevitably lead toward a limited overview of the marked on their behalf.</p><p> </p><p>To solve the problem, England has introduced a third prerequisite for invitations to purchase. The third prerequisite specifies that the invitation to purchase has to make it possible for the consumer to actually buy the product. The invitation to purchase has to be close to an agreement between the manufacturer and the consumer. In that case, all the commercials that do not make it possible for the consumer to actually buy the product will not be considered as an invitation to purchase. This would make 12 § MFL unfeasible and would lead towards a development in which the small manufacturers that are not within the same economical unit would be able to cooperate with their commercials without acting against article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 KL.</p>

Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (de lege lata) samt hur de kan tänkas revideras (de lege ferenda). Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL. Syftet med bestämmelsen i 12 § är att skydda konsumenten mot vilseledande marknadsföring som kan hindra konsumenten att fatta ett välgrundat affärsbeslut.   Den problematik som nu uppkommit vid tillämpning av 12 § var från konkurrensverket (KKV) förutspådd. Problematiken vid tillämpningen av 12 § MFL uppstår då fristående företag tillsammans utformar ett köperbjudande i sin marknadsföring. Samarbetet om det exakta priset är något som enligt MFL är tillåtet medan det enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL utgör ett otillåtet prissamarbete. Skulle företagen för att undkomma att handla i strid med de konkurrensrättsliga bestämmelserna välja att ange ett från- eller cirkapris strider det mot de marknadsrättsliga reglerna. Förfarandet medför att företag utom den ekonomiska enheten inte har någon möjlighet att marknadsföra sig tillsammans i form av ett köperbjudande utan att agera i strid med lagen. Detta är en konsekvens som kan komma resultera i att företag väljer att utelämna priset ur marknadsföringen, något som är till nackdel för konsumenten.   En lösning av en del av problemet vore att Sverige, precis som England inför ett tredje rekvisit för köperbjudande. Detta innebär att köperbjudandet måste ligga nära avtalsslutet. Konsumenten skall ha möjlighet att köpa produkten genom den information som anges i köperbjudandet. På så sätt skulle det vara möjligt för fristående företag att gå samman om marknadsföring som inte ligger nära avtalsslutet. De undkommer då bestämmelserna angående exakt pris som anges 12 § MFL vilket i sin tur innebär att en priskartell enligt artikel 101 (1) Lissabonfördraget och 2:1 KL inte ligger för handen. / The following essay has been written with the purpose to find out if 12 § Marketing Act (MFL) is compatible with article 101 (1) Treaty of Lisbon and 2:1 Competition law. A legal dogmatic method was applied in the essay, which means that it took into account the rules of law (de lege lata) and how the law should be written (de lege ferenda). Marketing is used by many manufacturers with the purpose to reach out to and inform the consumer about their products. In order to reach that goal, many manufacturers use by-offers, showing a product jointly with a price. The marketing Act aims to eliminate misleading marketing procedures. Therefore, 12 § was created to regulate these invitation to purchase. The rule is constructed with the purpose to protect consumers against misleading marketing and prevent the consumer from making the wrong economical decision.   The problems that would arise with the application of the law were already predicted by the Swedish Competition Authority before the law came into effect in the Marketing Act. The application difficulties with 12 § appeared when smaller manufacturers that were not within the same economical unit constructed a concerted invitation to purchase. The proceeding had to be considered as an illegitimate price cooperation according to article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 Competition law.   If the manufakturers, with the wish to not act in conflict with the competition laws, would state a price that is not exact, they would act in conflict with the Marketing Act.  A consequence of this problem could be that the manufacturers do not include prices in their commercials in order to get away from the rule of invitations to purchase. This can lead to disadvantages for the consumers because they cannot take part of the prices that smaller manufacturers have, which will inevitably lead toward a limited overview of the marked on their behalf.   To solve the problem, England has introduced a third prerequisite for invitations to purchase. The third prerequisite specifies that the invitation to purchase has to make it possible for the consumer to actually buy the product. The invitation to purchase has to be close to an agreement between the manufacturer and the consumer. In that case, all the commercials that do not make it possible for the consumer to actually buy the product will not be considered as an invitation to purchase. This would make 12 § MFL unfeasible and would lead towards a development in which the small manufacturers that are not within the same economical unit would be able to cooperate with their commercials without acting against article 101 (1) Treaty of Lisbon and also 2:1 KL.

Abstract Copyright is designed to not interfere with society's general and overriding interest of effective competition. An effective market competition benefits consumers by lowering prices, raising the quality and expands the range of goods and services. The purpose of the paper is to investigate if the collecting societies licensing violates competition laws. On the basis of the investigation regarding the bill for a new Swedish copyright law (URL), mainly the new wording that regulates the license agreement, corresponds to the EU competition rules and customs within the area. The collecting societies licensing violates the competition laws in the following cases • Discrimination of members because of nationality •           Authors transferring their sole rights to global exploitation •           The collecting society have the right to manage the rights after the author have left as a member •           Users that are established abroad do not get access to the repertoire of  the collecting societies, the same goes for concerted practice if this is the purpose or result •           Parallel behaviours that cannot be explained objectively •           Dividing the market •           Fixed Prices •           Refusal to sign multi-territorial licenses •           Apply different conditions for equivalent transactions resulting in competition disadvantages for a company that cannot be justified by reasonable causes Currently there are no indications that the new bill to a new URL violates EU law. The author of the paper thinks this may change if the collective management extends, so that other member states get the extended license agreements, then the single market is affected by the competition restriction that the new bill to the URL mean. The author of the paper thinks that the bill for a new URL should be changed so that a collective society will not get monopoly to sign licenses with extended license agreements. / Sammanfattning Upphovsrätten är utformad i syfte att inte inkräkta på samhällets generella och överordnade intresse av en effektiv konkurrens. En effektiv marknadskonkurrens gynnar konsumenterna genom att den pressar priserna, höjer kvaliteten och ökar utbudet av varor och tjänster. Syftet med uppsatsen är att utreda om upphovsrättsorganisationernas licensering strider mot konkurrenslagstiftningen. Utifrån den utredningen granskas om lagförslaget till en ny URL, framförallt den nya lydelsen som reglerar avtalslicenser, stämmer överens med EU:s konkurrensregler och praxis på området.  I följande fall strider upphovsrättsorganisations licensering mot konkurrensrätten •           Diskriminering av medlemmarna på grund av nationalitet •           Upphovsmännen överlåter sina rättigheter med ensamrätt för en global exploatering •           Upphovsrättsorganisationen har rätt att förvalta rättigheterna efter att upphovsmannen utträtt som medlem •           Användare som är etablerade utomlands får inte tillgång till upphovsrättsorganisationens repertoar, gäller även samordnade förfaranden om detta är syftet eller resultatet •           Parallella beteenden som inte kan förklaras objektivt •           Uppdelning av marknaden •           Prissamarbeten •           Vägra teckna multi-territoriella licenser •           Tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med följden att ena bolaget får en konkurrensnackdel som inte går att rättfärdiga genom sakliga skäl I nuläget finns inget som tyder på att det nya lagförslaget till en ny URL strider mot EU-rätten. Enligt uppsatsförfattarens åsikt kan detta ändras om den kollektiva förvaltningen utökas så att den får avtalslicensverkan även i andra medlemsländer varpå den inre marknaden påverkas av den konkurrensbegränsning som det nya lagförslaget till en ny URL innebär. Uppsatsförfattaren anser att lagförslaget till en ny URL bör ändras så att inte en upphovsrättsorganisation ges monopol att teckna licens med avtalslicensverkan.