Denna uppsats undersöker ett filmmaterial med ett okänt ursprung, där det enda som går att klarlägga är att den är ett kompilat av filmer inspelade under åtminstone ett decennium, under 1930-talet. Utgångspunkten är att två av Sveriges ledande psykiatriker under denna tid, Bror Gadelius och Viktor Wigert, medverkade i skapandet av en del av detta kompilat på det tidigare mentalsjukhuset Konradsberg. Genom en undersökning av sjukhusets direktionsprotokoll och årsberättelser visar författaren att det kan ha presenterats i utbildande syfte. Detta material producerades då filmmediet fortfarande var förhållandevis nytt, i en tid då svensk psykiatri stod inför utmaningar att tydligt urskilja psykiska sjukdomars symtom. Det tillsammans med dess okända ursprung gör det således till ett unikt historiskt källmaterial. Författaren har utifrån ”Useful cinema”-perspektivet analyserat filmmaterialet och jämfört det med två verk av svensk psykiatris tidigare ledande gestalter. Författaren argumenterar för att det filmmaterialet vill framställa är patienternas reaktioner, vilket innebar att associationen mellan en patients reaktion och dennes psykiska symtom tydliggjordes. Därigenom uppnåddes en specificering av mentalsjukdom. Det innebär enligt författaren att ett nytt sätt att utnyttja mediet film etablerades under 1930-talet.

The purpose of this study is to expand and variegate the general history of psychiatric care in Sweden in the late nineteenth century. My objects of interest are the first two head doctors of Stockholm’s hospital and their handwritten annual reports to the directorate of the hospital from the year of 1862 to the year of 1889. During this time the psychiatric care in Sweden went through a number of changes. Laws against treating patients of the asylums with physical restraint and force were passed, and humanitarian and philanthropic movements were a big part of these changes. In Sweden, the psychiatric care was expanding at this time. The old asylums were condemned by humanitarian intellectuals for its horrible conditions, and the doctors called out for new modern asylums. The modern day general history of the expansion of asylums is often in some way linked to Michel Foucault’s theory of the psychiatric asylum as an institution of social control. One of the main undertakings in this essay is to test this theory in the context of a late nineteenth century asylum of Stockholm. Another ambition in this essay is to establish which other characteristic structures of the nineteenth century that appear to have influenced the psychiatric care. Testing Foucault’s theory of social control has in this study proven to call for the need of additional theories concerning both class and gender structures. To expose the nuances of the general history of the asylum I have been using a microhistorical approach, while still integrating with the macro-leveled general history and the control theory of Michel Foucault.Focus in this research is on the two first head doctors of Stockholm’s first real asylum. In this essay, I analyse their description of patient labour and the use of physical restraint/force methods as treatments. The results of my research show that the upholding of social control and moral standards was a big part of the head doctors profession during the second half of the nineteenth century in the Swedish asylum. The results also show that the patients were treated differently based on gender and which of the three different payment classes of the asylum that they belonged to.