Denna studie har som syfte att undersöka bänkrummets betydelse för vidmakthållandet av hierarkier och status i 1700-talets Falun. Materialet som används för att uppfylla detta syfte består främst av kyrkorådsprotokoll ifrån Kristine församling i Falun mellan 1744-1784. Utöver dessa kyrkorådsprotokoll används stundtals biografier för att kunna ge en djupare bild av vissa individer. Resultatet visar att det under den undersökta perioden råder en strikt uppdelning av kyrko-rummet. Det mest uppenbara är uppdelningen mellan kvinnor och män. Uppdelningen av kyr-korummet följer emellertid inte bara könstillhörighet utan även ett mönster för över- och un-derordning. Inflytelserika personer satt långt fram i kyrkan och detta gällde både på manssi-dan som kvinnosidan i kyrkan. Ju längre bak i kyrkan man satt desto lägre social status hade man. Att sitta utmed en vägg verkar inte heller ha varit förknippat med hög status i Falun. Bänkplaceringen i kyrkan blev ett sätt att upprätthålla skillnad mellan människor, dock inte helt utan utmaningar och undantag.