No description available.

AbstractThis paper examines how the church room is used in relation to the recommendations from the bishop's letter in 2011. Three perspectives will be used to see how the bishop's letter is applied in two churches in Uppsala, Sweden. The perspectives are (1) Accessibility: How accessible is the church room and how do you see it? (2) Publicity: How does it appear that church room is a public space? (3) Renewal: Does renewal have a prominent role in the church room?   In my analysis of the church rooms Kim Knott´s spatial method is used, which looks at the physical, social dimension and mental dimension of a room. The results are applied to a theory consisting of four steps, which are (1) the spatial dynamics, (2) the rooms’ focus center, (3) the aesthetic influence and (4) the symbolic resonance.

Denna studie behandlar frågan om prästens roll och funktion vid skolavslutningar i kyrkan. Historiskt sett kan denna tradition spåras tillbaka till mitten av 1800 – talet. Utifrån en samhällsutveckling som har löpt ut i att religionens roll och funktion blivit en omstridd fråga i det moderna samhället, har traditionen med skolavslutningar i kyrkan kommit att allt mer ifrågasättas, inte minst i massmedia. Uppsatsens syfte berör prästers erfarenheter av skolavslutningar i kyrkorummet och om möjligheterna till att sprida det kristna budskapet i mötet med den icke – konfessionella skolan. Fokus i studien har varit att prästen ska få uttrycka och reflektera kring sin roll vid detta sammanhang, då detta är ett område med begränsad tidigare forskning. Jag har använt mig av en kvalitativ forskningsintervju för att möta präster från både storstads – och landsortsförsamlingar. I intervjuerna beskriver prästerna en utveckling som inneburit att de har fått träda tillbaka i sin prästroll. Den nya funktionen handlar om ett slags värdskap. Värdskapet innebär att företräda kyrkorummet under skolavslutningen och kommunicera en förkunnelse som vilar på undertoner av det kristna budskapet. Prästrollen har utifrån intervjuerna utvecklats till att främst handla om att skapa relationer till sina församlingsbor och vara en representant för kyrkorummet när möjligheterna att sprida det kristna budskapet begränsas. Det framkommer att prästrollen trots sin nedtonade identitet, samt genom kyrkorummets symbolspråk, kan möjliggöra för både religiösa och sekulära tolkningar. / his essay addresses the minister’s role within the Church of Sweden and their profession related to graduation ceremonies held in sacred rooms.Historically, this tradition can be traced back to the mid - 1800s. Although this has been an established tradition in Sweden, the development of the society has led to the role of religion becoming a controversial subject in modern society. Therefore, the tradition with end- of- school ceremonies has been questioned, not least within the mass media. The purpose of this essay concerns the ministers’ experiences regarding the possibilities and challenges of spreading the Christian message in relation to the non-confessional school. The ministers in my study represent parishes from both the countryside and from the city centre area. In the interviews, the ministers describe a development that has meant that they have had to step back in their profession, meaning that they do not share confessional elements at the ceremonies. Their role has instead evolved into a function of being a “host.” ”Hosting” in this context means that the ministers represent the sacred room during the graduation ceremony and communicate a subtle proclamation of the Christian message. The interviews show that the ministers, despite their toned-down profession and through the symbolism in the sacred room, offer opportunities for both religious and secular interpretations of the context.

Denna studie har som syfte att undersöka bänkrummets betydelse för vidmakthållandet av hierarkier och status i 1700-talets Falun. Materialet som används för att uppfylla detta syfte består främst av kyrkorådsprotokoll ifrån Kristine församling i Falun mellan 1744-1784. Utöver dessa kyrkorådsprotokoll används stundtals biografier för att kunna ge en djupare bild av vissa individer. Resultatet visar att det under den undersökta perioden råder en strikt uppdelning av kyrko-rummet. Det mest uppenbara är uppdelningen mellan kvinnor och män. Uppdelningen av kyr-korummet följer emellertid inte bara könstillhörighet utan även ett mönster för över- och un-derordning. Inflytelserika personer satt långt fram i kyrkan och detta gällde både på manssi-dan som kvinnosidan i kyrkan. Ju längre bak i kyrkan man satt desto lägre social status hade man. Att sitta utmed en vägg verkar inte heller ha varit förknippat med hög status i Falun. Bänkplaceringen i kyrkan blev ett sätt att upprätthålla skillnad mellan människor, dock inte helt utan utmaningar och undantag.

The aim of this study is to discover and problematize the physical place dedicated to children in church buildings in the Lutheran Church of Sweden. I also investigate how children develop according to James W Fowlers theory Stages of faith, depending on how and where we let the children be in the church building. I have completed three interviews in three congregations in Stockholm to find out how they place the children and their thoughts about it. As it turns out, where to place the children in the church building is not easy since there are many aspects to consider. By making the church building available for people, especially children, in different stages of faith people are able to develop their faith in a good way

No description available.

The purpose of this essay has been to monitor the thoughts and feelings of young adults/adults about the physical church as a space for spiritual health. It has been done with the help of three pictures in A3 format depicting three spaces in different churches where the seven informants were asked to grade the potential for existential health in each space on a scale of 1-10 on eight questions. The eight questions were based on WHO:s eight aspects of spiritual health. They were also asked to rank the churches in order of most to least pleasant. The result was that the two pictures that depicted churches belonging to Svenska kyrkan were ranked high in all questions. Bromma kyrka was the church who five informants found most pleasant and two informants found Adolf Fredriks kyrka most pleasant. Kyrkan vid Brommaplan were always picked as the least pleasant. A reason that the results came out the way they did is that most of the informants had experience in churches like Bromma kyrka och Adolf Fredrik and not so much in churches like kyrkan vid Brommaplan. Many of the informants viewed themselves as cultural Christians and had connections to Svenska kyrkan at some point. That could be a reason behind their ability to read and understand the rooms connected to Svenska kyrkan. As a whole the essay made clear that the informants thought of the pictures of spaces as more good than bad in the spiritual health aspect.

I takt med att allt fler personer som är kristna ifrån Mellanöstern har sökt sig till S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje, har ett oväntat dilemma uppstått för samfundet Svenska kyrkan lokalt. Många besökare har efterfrågat fromhetsuttryck som är vanliga i den kyrkotradition de kommer ifrån, till exempel i form av en skulptur föreställande Jesus, en vigvattenskål och krukväxter. Att korsteckna sig med välsignat vatten, att vidröra, omfamna och kyssa Jesus-skulpturen visar ett sätt att utöva sin tro, som också kan fungera som brobyggande mellan olika kulturer och kyrkotraditioner. Detta väcker frågor om identitet och maktstrukturer i kyrkorummet. Många kristna ifrån Mellanöstern lämnar krukväxter i gåva till kyrkorummet, de placeras på golvet i närheten av en ljusbärare. Ljusbärare är ett vanligt fromhetsuttryck i kyrkorum som är tillhöriga samfundet Svenska kyrkan. I S:ta Ragnhilds kyrkorum är ljusbäraren utformad som ett träd med nakna grenar. Det är skänkt av ett lokalt ordenssällskap, designat av en lokal silversmed och tillverkat i en lokal smedja. Det har en lokal prägel, och en tydlig lokal avsändare, i form av en plakett med ordenssällskapets namn på monterat på ljusträdet.  Men den lokala kontexten i Södertälje har över tid förändrats. När arbetslaget i S:ta Ragnhilds kyrkorum i samråd med församlingsherden organiserar gudstjänster med textläsning på arabiska, som är modersmål för många i den gudstjänstfirande församlingen, har detta ibland tolkats som ett utmanande inslag. Att få höra Ordet på sitt modersmål, en luthersk idé och därmed en del av Svenska kyrkans identitet, har blivit upplyftande för många gudstjänstbesökare men provocerande för andra. Nu har arbetslaget i S:ta Ragnhilds kyrkorum att förhålla sig till dessa reaktioner. Utmaningen är att få samfundet Svenska kyrkans identitet att manifesteras i kyrkorumet S:ta Ragnhild på ett sådant sätt att den gudstjänstfirande församlingen, som består av kristna med rötter i flera olika kyrkotraditioner, känner sig hemma och välkomna där. Frågan är vilka fromhetsuttryck som där kan rymmas utan att Svenska kyrkans identitet på ett lokalt plan blir otydlig. Ett sätt att lösa detta på har varit att noga överväga vad som kan placeras i kyrkorummet, samt att föra dialog med gåvogivare. Sammantaget visar uppsatsen att S:ta Ragnhilds kyrkorum åskådliggör Svenska kyrkans identitet på ett lokalt plan genom att vara ett kyrkorum som genom sina fromhetsuttryck karaktäriseras av såväl ekumenik som mission och på så sätt är ett kyrkorum som är öppet för alla.

<p>Tjugo mil norr om polcirkeln i Jukkasjärvi byggs sedan tio år tillbaka varje vinter en kyrka i is och snö. Varje vår nedmonterar naturen denna vid snösmältningstid och den återgår till Torneå älv. Iskyrkan kom till i samspelet mellan mannen bakom världens största Ishotell Yngve Bergqvist och kyrkoherden i Jukkasjärvi församling, Jan-Erik Johansson. Kyrkan har varje säsong fler än 30 000 besökare. Ungefär tjugo barn blir döpta varje år och något fler än hundra par väljer att gifta sig i iskyrkan. Brudparen kommer från hela världen och efterfrågan på att få gifta sig här är större än vad man kan erbjuda. Iskyrkan fungerar dessutom som en vanlig kyrka med andakter och mässor.</p><p>Idén med att använda is och snö som byggnadsmaterial till ett kyrkobygge är unik. Material som använts i byggandet av kyrkor i Norrbotten har präglats av tidens tand och behov. Den stora tillgången på timmer och trä i länet har varit det givna valet, sjöfarten och järnvägen tillförde nya material.</p><p>Dagens behov av kyrkor kan inte sägas vara mer kommersiell än tidigare generationers. Kyrkorna har i alla tider byggts där folket funnits och kommit samman för handel eller juridik. I dag är det turismen och människors behov av nya platser som representerar det genuina exotiska och svårtillgängliga som är magnetiskt. Iskyrkan erbjuder allt detta och även annat såsom stillhet och tystnad, ekologi i praktiken, möte med det genuina, kyla och norrsken. Kyrkorummet blir gränslöst och ger ett annorlunda andrum där motsatser samspelar. Arkitekturen är amodern.</p><p>Hittills har ingen forskning bedrivits ens vid de nordligaste universiteten på Nordkalotten på temat is och snö varken i kulturvetenskapliga, religionsvetenskapliga eller teologiska sammanhang. Snö och is har starka symbolvärden som kan slå broar mellan vårt omedvetna och vårt medvetna och hjälpa oss att binda ihop de två sfärerna, att se det osynliga i det synliga.</p>

Tjugo mil norr om polcirkeln i Jukkasjärvi byggs sedan tio år tillbaka varje vinter en kyrka i is och snö. Varje vår nedmonterar naturen denna vid snösmältningstid och den återgår till Torneå älv. Iskyrkan kom till i samspelet mellan mannen bakom världens största Ishotell Yngve Bergqvist och kyrkoherden i Jukkasjärvi församling, Jan-Erik Johansson. Kyrkan har varje säsong fler än 30 000 besökare. Ungefär tjugo barn blir döpta varje år och något fler än hundra par väljer att gifta sig i iskyrkan. Brudparen kommer från hela världen och efterfrågan på att få gifta sig här är större än vad man kan erbjuda. Iskyrkan fungerar dessutom som en vanlig kyrka med andakter och mässor. Idén med att använda is och snö som byggnadsmaterial till ett kyrkobygge är unik. Material som använts i byggandet av kyrkor i Norrbotten har präglats av tidens tand och behov. Den stora tillgången på timmer och trä i länet har varit det givna valet, sjöfarten och järnvägen tillförde nya material. Dagens behov av kyrkor kan inte sägas vara mer kommersiell än tidigare generationers. Kyrkorna har i alla tider byggts där folket funnits och kommit samman för handel eller juridik. I dag är det turismen och människors behov av nya platser som representerar det genuina exotiska och svårtillgängliga som är magnetiskt. Iskyrkan erbjuder allt detta och även annat såsom stillhet och tystnad, ekologi i praktiken, möte med det genuina, kyla och norrsken. Kyrkorummet blir gränslöst och ger ett annorlunda andrum där motsatser samspelar. Arkitekturen är amodern. Hittills har ingen forskning bedrivits ens vid de nordligaste universiteten på Nordkalotten på temat is och snö varken i kulturvetenskapliga, religionsvetenskapliga eller teologiska sammanhang. Snö och is har starka symbolvärden som kan slå broar mellan vårt omedvetna och vårt medvetna och hjälpa oss att binda ihop de två sfärerna, att se det osynliga i det synliga.