Att ge utan att vilja ha någonting tillbaka, hur ser vi på detta i vårt vardagsliv? I mitt arbete använder jag relationell och dialogisk estetik som ett verktyg för att förstå sociala strukturer. Det innebär att jag medvetet påbörjar en social förändrings- process och vinner insikt om den genom att själv driva processen. Den metod jag använder främst är dialogen. De frågeställningar jag arbetat med är: På vilka sätt kan jag begripa/tolka relationell/dialogisk estetik med mina arbetsmetoder/sociala experiment? Hur skapas dialoger och samtal genom icke-provokativa handlingar? Tyngdpunkten i undersökningen ligger i att pröva hur människor reagerar på min gestaltning på offentliga platser. Genom att iscensätta handlingar där jag använder mig själv för att anonymt ta kontakt med människor för att bjuda på olika former av gåvor i oväntade situationer, skapas sociala skulpturer. Vid sex olika tillfällen har jag provat att ge bort äpplen, godis, skjuts, tid, "pengar" och avlastning. Det handlar om att uträtta goda gärningar och små handlingar för att väcka människors uppmärksamhet. Den gestaltning som presenteras här är en rumslig installation bestående av en trettio minuter lång uppspelning av valda delar av ljudupptagningarna gjorda vid mina aktioner. På golvet i denna rumsliga installation valde jag att lägga ut olika typer av mattor med en skål frukt och nötter i mitten. Mitt motiv till detta är att jag vill att människor som går in i rummet inte ska känna sig tidsbegränsade. Idén är att sätta sig ner i lugn och ro för att ta sig tid att lyssna på inspelningen och kanske även öppna upp för samtal och diskussion med andra människor som befinner sig i rummet. Ljudet spelades in med dold diktafon och mikrofon-mygga. I alla aktioner, förutom där jag ger bort tid, är jag anonym och avslöjar inte att jag genomför en undersökning. Att ge bort tid och tjänster är någonting människor inte är vana vid i vårt samhälle, där det ständigt fattas tid och där det generellt finns bakomliggande motiv för att ge bort gåvor i det offentliga rummet. Med dessa icke-provokativa handlingar uppstod dialoger, när människor fick stanna till, reflektera, samtala eller ge gengåvor. Handlingarna baseras också på att de ansikten vi möter kommer vi också ta ansvar för. / BI / Konst

<p>Studieobjekt</p><p>Svenska kyrkans branschanpassning av årsredovisningen.</p><p>Syfte</p><p>Syftet är att undersöka om och i vilken utsträckning församlingar och samfälligheter inom Svenska kyrkan tillämpar rekommendationerna i branschanpassningen och rekommendationen från 2005 om ändamålsbestämda gåvor i upprättandet av årsredovisningen.</p><p>Metod</p><p>Studien har skett med en kvalitativ metod. Huvudkällan har varit sekundärdata i form av årsredovisningar som har använts för att kunna besvara problemställningen samt en komplettering med primärdata genom intervjuer. Den data som framkommit har sedan resulterat i en analys och tolkning som sammankopplar med teorin.</p><p>Slutsats</p><p>Efterlevnaden av branschanpassningen bland församlingar och samfälligheter var på vissa punkter bristfällig. Det var stora variationer i tillämpningen av branschanpassningen. De flesta bristerna kunde ses i förvaltningsberättelse och tilläggsupplysningar medan resultaträkning, balansräkning och kassaflödesanalys höll relativt god standard. Vår uppfattning är att bristerna till en del kan förklaras med otillräcklig kunskap om branschanpassningens bakomliggande syfte. Tillämpningen av rekommendationerna angående ändamålsbestämda gåvor var relativt bra dock inte komplett. Den var något bättre än branschanpassningen i stort. Då rekommendationen var ny från och med räkenskapsåret 2005 tror vi att en del av bristerna kan hänvisas till detta faktum.</p><p>Sammanfattningsvis anser vi att årsredovisningarna håller en relativt god enhetlig standard samtidigt som bristerna i vissa delar var påtagliga.</p>

Studieobjekt Svenska kyrkans branschanpassning av årsredovisningen. Syfte Syftet är att undersöka om och i vilken utsträckning församlingar och samfälligheter inom Svenska kyrkan tillämpar rekommendationerna i branschanpassningen och rekommendationen från 2005 om ändamålsbestämda gåvor i upprättandet av årsredovisningen. Metod Studien har skett med en kvalitativ metod. Huvudkällan har varit sekundärdata i form av årsredovisningar som har använts för att kunna besvara problemställningen samt en komplettering med primärdata genom intervjuer. Den data som framkommit har sedan resulterat i en analys och tolkning som sammankopplar med teorin. Slutsats Efterlevnaden av branschanpassningen bland församlingar och samfälligheter var på vissa punkter bristfällig. Det var stora variationer i tillämpningen av branschanpassningen. De flesta bristerna kunde ses i förvaltningsberättelse och tilläggsupplysningar medan resultaträkning, balansräkning och kassaflödesanalys höll relativt god standard. Vår uppfattning är att bristerna till en del kan förklaras med otillräcklig kunskap om branschanpassningens bakomliggande syfte. Tillämpningen av rekommendationerna angående ändamålsbestämda gåvor var relativt bra dock inte komplett. Den var något bättre än branschanpassningen i stort. Då rekommendationen var ny från och med räkenskapsåret 2005 tror vi att en del av bristerna kan hänvisas till detta faktum. Sammanfattningsvis anser vi att årsredovisningarna håller en relativt god enhetlig standard samtidigt som bristerna i vissa delar var påtagliga.

I Sverige finns det mer än en miljon registrerade företag och det är många familjeföretag som kan komma att ställas inför att genomföra ett generationsskifte; att den äldre generationen lämnar över sin verksamhet till den yngre generationen. Det kan även vara så att en förälder avlider och att företaget således kommer att ställas inför ett arvskifte istället för ett generationsskifte. Oavsett om det är frågan om ett generationsskifte eller ett arvskifte är det många företagsägare som har flera barn som kan tänkas fortsätta att bedriva verksamheten. I vissa fall är tanken att det enbart är ett av barnen som ska ta över förälderns verksamhet. Om så är fallet kan föräldern, men även barnen, vilja se till att samtliga barn får lika mycket var av verksamhetens värde för att uppnå en rättvis fördelning. Det barn som inte kommer att ta del av verksamheten kan således komma att behöva kompenseras på något sätt. Ett sätt att kompensera det barn som inte kommer att ta del av förälderns verksamhet är att barnets syskon ger en kompensationsgåva i form av likvida medel eller annan tillgång till honom/henne. I praktiken ser vi dock att kompensationsgåvor behandlas olika, rent skatterättsligt. Vid ett generationsskifte anses kompensationsgåvan utgöra ett byte, vilket är skattepliktigt. Vid ett arvskifte anses kompensationsgåvan höra till arvet och eftersom arv utgör skattefria överlåtelser blir kompensationsgåvan skattefri. Frågan är om det är berättigat att en skillnad görs i beskattningen vad avser om en kompensationsgåva ges vid ett generationsskifte eller om den ges vid ett arvskifte. I förevarande uppsats behandlas denna fråga vidare. Utöver detta spörsmål diskuteras även frågan om det finns ett behov av att införa en ändring i regelverket vad avser kompensationsgåvor vid generationsskiften, samt hur en eventuell ändring skulle kunna utformas. Diskussionen avser framförallt huruvida en undantagsregel kan införas och utformas för att skapa neutralitet mellan generationsskiften och arvskiften. Efter genomförd utredning och analys har det konstaterats att det inte sker en likabehandling vad avser beskattningen av kompensationsgåvor vid generationsskiften och vid arvskiften. Skattereglerna kan således uppfattas som icke neutrala. För att uppnå neutralitet i beskattningen för kompensationsgåvor vid generationsskiften och arvskiften är ett alternativ att införa en undantagsregel för kompensationsgåvor vid generationsskiften. Eftersom en undantagsregel kan utformas på olika sätt ligger det nära till hands att starta en utredning för att undersöka problematiken närmare, men även för att se om det finns andra alternativ på lösningar som kan tänkas genomföras istället för att införa en undantagsregel. Det är således mycket arbete kvar som behöver göras innan ett beslut kan tas.

No description available.

This thesis explores what dimensions that can be used to describe and compare the sociotechnical practice of content contribution in online sharing networks. Data was collected through online ethnographical methods, focusing on end-users in three large media sharing networks. The method includes forum message elicitation, online interviews, and application use and observation. Gift-giving was used as an applied theoretical framework and the data was analyzed by theory-informed thematic analysis. The results of the analysis recount four interrelated themes: what kind of content is given; to whom is it given; how is it given; and why is it given? The five papers in this thesis covers the four themes accordingly: Paper I presents the research area and proposes some initial gifting dimensions that are developed over the following papers. Paper II proposes a model for identifying conflicts of interest that arise for end-users when considering different types of potential receivers. Paper III presents five analytical dimensions for representing how online content is given. The dimensions are: direction (private-public); identification (anonymous-identified); initiative (active-passive); incentive (voluntary-enforced); and limitation (open-restricted). Paper IV investigates photosharing practices and reveals how social metadata, attached to media objects, are included in sharing practices. The final paper further explores how end-users draw on social metadata to communicate bonding intentions when gifting media content. A general methodological contribution is the utilization of sociotechnical conflicts as units of analysis. These conflicts prove helpful in predicting, postulating and researching end-user innovation and conflict coordination. It is suggested that the conflicts also provide potent ways for interaction design and systems development to take end-user concerns and intentions on board. / <p>Article no. 1 is published 2004 in First Monday Vol 9, nr 12 and re-published 2005 in First Monday, Special Issue #1: Music and the Internet.</p>

Equmeniakyrkans vision är ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar -mig, dig och världen”1. Församlingen är en plats där människor av alla slag möts. De som aldrighört talas om vem Jesus är och de som från barnsben till vuxen ålder hört om honom. Pastorernasroll är, enligt Equmeniakyrkans teologiska grund, Kristi tjänare i församlingen med uppdragatt leda församlingen i dess strävan att fullgöra församlingens kallelse2.Med denna bakgrund bör då inte pastorerna veta vad deras gåvor är och hur dearbetar på bästa sätt för att leda församlingen?Christian A. Schwarz startade 1996 Institutet för Naturlig församlingsutveckling(NFU), Natural Church Development (NCD) som har sitt kontor i Tyskland3. NFU i Sverigestartade 2001 genom att dåvarande Svenska Baptistsamfundet introducerade det4. Idag är NFUett ekumeniskt nätverk bestående av åtta svenska samfund5. NFU är resultatet av ett omfattandeforskningsprojekt som är lett av Schwarz. Frågan i undersökningen var ”Hur gör man för attupptäcka allmängiltiga principer som gör att församlingen utvecklas?”6. I forskningsprojektetmedverkade församlingar från 32 länder genom ett frågeformulär som fylldes i av 30 medlemmarfrån varje församling vilket gav 4,2 miljoner svar att analysera. Detta resulterade i att defann åtta principer eller ’särdrag’ som är gemensamma faktorer varför församlingar i hela världenväxer7. Dessa åtta principer är 1. Utrustande ledarskap, 2. Gåvobaserad verksamhet, 3.Hängiven andlighet, 4. Funktionella strukturer, 5. Inspirerande gudstjänster, 6. Livsnära smågrupper,7. Behovsorienterad evangelisation och 8. Kärleksfulla relationer8.Det jag använder mig av i denna studie är princip 2: Gåvobaserad verksamhet och princip 8:Kärleksfulla relationer som utgår från böckerna Gåvornas 3 färger och Kärlekens 3 färger. Detta för att ta reda på hur det ser ut bland pastorskandidaterna i Equmeniakyrkan det vill sägablivande pastorer inom samfundet.

No description available.

Välgörenhet är ett stort samtida fenomen och så även välgörenhetsgalor. Vissa har argumenterat för biståndsarbete och välgörenhet har två sidor, altruism och egenintresse (Öhman, 2000). Den här uppsatsen undersöker känslor och makthierarkier inom en välgörenhetsdiskurs genom att analysera två svenska välgörenhetsgalor som sändes i SVT och TV4 under 2017. De teoretiska utgångpunkterna har främst varit Sara Ahmeds (2011) teori om olustens politik, Olli Pyyhtinens (2014) tolkning och utveckling av Marcel Mauss (1924) teori om gåvor och utbyten, samt Jo Littler (2008) och Ilan Kapoors (2013) teorier om kändisars deltagande i välgörenhet. Genom att använda Ernest Laclau och Chantal Mouffes diskursteori som teoretisk ingång och metod för diskursanalysen undersöks välgörenhetsdiskursens möjligheter och krav, med fokus på sprickor och spänningar som uppstår inom dess ramar. Analysen visar att diskursen kräver vissa moment för att existera. Ett sådant moment är de, med användning av Kapoors begrepp, avpolitiserande effekter som framkommer när fokus riktas mot snabba lösningar på akuta problem snarare än att tala om social rättvisa och politiska åtgärder. Ytterligare ett moment som diskursen kräver är temat om medlidande för att kunna väcka känslor hos subjektet som uppmanas att skänka pengar. I förlängningen krävs också lyckliga slut, där detta givarsubjekt får se hur pengarna har hjälpt rädda liv på barn runt om i världen. Analysen visar hur välgörenhetsgalorna, trots goda intentioner, också bidrar till att konstruera en bild av Sverige som en ”god” nation vilket förstärker makthierarkier mellan Sverige och de länder som mottar pengar från välgörenheten. Bilden av Sverige som (re)produceras inom välgörenhetsdiskursen osynliggör också förståelser av Sverige som del i en global kapitalistisk ordning som tar från samma fattiga som välgörenhetsgalorna ämnar rädda.

No description available.