I Programme for International Student Assessment (PISA) framkom det att elever hade låga matematikresultat (Skolverket, 2013). Den här studien vill få fram information om hur undervisning baserad på kroppsrörelse kan påverka matematikresultaten. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa hur elever använder kroppen för att skapa vilja och förståelse till sina matematiska förmågor. Frågeställningarna som kommer besvaras i den här litteraturstudien är följande: Vad säger forskningen om att elever använder kroppen i undervisningssammanhang för att stärka sina matematikkunskaper? Samt vad säger forskningen om att elever skapar engagemang till innehållet i matematikundervisningen genom kroppsrörelser? Vetenskapliga publikationer samlades in från databaserna ERIC och PRIMO. De publikationer som var relevanta till studiens syfte granskades ingående och bildade grunden för vad som framkom i resultatdelen. Resultatet åskådliggör huvudsakligen att elever påverkas olika av traditionell undervisningsmetod respektive rörelsebaserad matematikundervisning. Det framkommer även att elever blev mer engagerade till matematikundervisningen när de fick använda kroppen. När elever använde kroppen kunde de enklare koppla det till verkliga händelser och fick en djupare förståelse för matematikens innehåll.

Studiens syfte är att analysera hur man i förskolan använder lärplattan för att få barn att röra på sig, mer konkret om förskolans digitalisering kan komma att påverka barns möjligheter till fysisk aktivitet. Studien är baserad på en kvalitativ metod där vi genom intervjuer valt att fokusera på pedagogers syn och arbetssätt kring lärplattan samt om den används och isåfall även hur i förhållande till den fysiska aktiviteten. I studien deltog sex förskollärare på tre olika förskolor och intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade. För att kunna bryta ner vårt syfte har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur ser pedagoger på barns behov av fysisk aktivitet i förhållande till hur lärplattan kan användas i förskolan? Hur arbetar pedagoger för att stimulera fysisk aktivitet bland barn med hjälp av lärplattan? Vi tog avstamp i Lev Vygotskijs teori om samspelets betydelse i sociala sammanhang. Studien ställs även i relation till Agneta Ljung-Djärfs teori kring olika lärmiljöer som etableras runt digitala verktyg. Resultatet av studien visar att fysisk aktivitet är något som alltid finns i verksamheten och som alltid bör finnas där. Det samtliga förskollärare menar är att barns fysiska aktivitet inte blir lidande av en allt mer digitaliserad förskola. Vidare framgår det att sättet pedagoger stimulerar denna fysiska aktivitet bland barn är densamma på de olika förskolorna. Samtliga förskollärare tar alltså utgångspunkt i liknande aktiviteter när de både planerat som spontant utför dessa. Det som skiljer de olika förskolorna åt är förskollärarnas inställning kring vilken funktion lärplattan får under dessa aktiviteter och i verksamheten generellt.