Via kulturskribenters sätt att hänvisa till andra kulturella fenomen kan allt från kultursyn till läsartilltal utläsas. I denna uppsats kommer det redogöras för svenska kulturjournalisters bruk av kulturreferenser. Avsikten är att undersöka varför kulturskribenterna använder sig av detta grepp, vad de anser vara god kultur, hur läsarna tilltalas och hur referenser som bryter barriären mellan hög- och populärkultur används. Detta kommer att granskas utifrån ett kultursociologiskt perspektiv och de teorier som kommer appliceras på frågeställningarna är Pierre Bourdieus teorier om habitus, fältet och det kulturella kapitalet. Till det tillkommer ethosdiskussioner och resonemang kring den implicite läsaren och den implicite författaren. Materialel består av dagstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladets kultursidor under en nyhetsvecka. Undersökingen har både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Resultaten visar att kulturreferenser i de flesta fallen är en rent estetisk utsmyckning av en text, alternativt används för att sätta in ett ämne i en viss historisk kontext. Detta kan vara ett sätt för skribenten att stärka sin trovärdighet. Vanligtvis refereras det till företeelser som är inom samma kulturella sfär som det som avhandlas, därefter är referenser till företeelser som förknippas med ett högre kapital vanligast. Att referera till kulturyttringar med ett lägre kulturellt kapital är ytterst ovanligt. Det som förknippas med ett högt kulturellt kapital betraktas oftast som bra kultur och när populärkulturella ämnen pryds med sådana referenser är det ett sätt att stärka det populärkulturella ämnets värde.