Via kulturskribenters sätt att hänvisa till andra kulturella fenomen kan allt från kultursyn till läsartilltal utläsas. I denna uppsats kommer det redogöras för svenska kulturjournalisters bruk av kulturreferenser. Avsikten är att undersöka varför kulturskribenterna använder sig av detta grepp, vad de anser vara god kultur, hur läsarna tilltalas och hur referenser som bryter barriären mellan hög- och populärkultur används. Detta kommer att granskas utifrån ett kultursociologiskt perspektiv och de teorier som kommer appliceras på frågeställningarna är Pierre Bourdieus teorier om habitus, fältet och det kulturella kapitalet. Till det tillkommer ethosdiskussioner och resonemang kring den implicite läsaren och den implicite författaren. Materialel består av dagstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladets kultursidor under en nyhetsvecka. Undersökingen har både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Resultaten visar att kulturreferenser i de flesta fallen är en rent estetisk utsmyckning av en text, alternativt används för att sätta in ett ämne i en viss historisk kontext. Detta kan vara ett sätt för skribenten att stärka sin trovärdighet. Vanligtvis refereras det till företeelser som är inom samma kulturella sfär som det som avhandlas, därefter är referenser till företeelser som förknippas med ett högre kapital vanligast. Att referera till kulturyttringar med ett lägre kulturellt kapital är ytterst ovanligt. Det som förknippas med ett högt kulturellt kapital betraktas oftast som bra kultur och när populärkulturella ämnen pryds med sådana referenser är det ett sätt att stärka det populärkulturella ämnets värde.

<p>Uppsatsen Vad ska vi läsa i skolan? har som syfte att utforska vilket förhållande svenskämnet haft till populärkultur under 80- och 00-talen.</p><p>Som metod för att finna svar på detta valde jag att göra ett litteraturstudium av ett antal texter vilka har analyserats utifrån deras attityd gentemot populärkultur. Texterna har delats in under vilket decennium de skrivits och under varje decennium har texterna sedan delats in under tre kategorier tyckare: aktiva lärare, forskare och andra kulturdebattörer. Resultatet sammanfattas och diskuteras i den avslutande diskussionsdelen.</p><p>Resultatet av undersökning visade att en förändring av svenskämnets attityd gentemot populärkultur skett mellan 80- och 00-talen, från att det tidigare var vanligt med en aggressiv inställning har den nu mildrats och det är svårare att hitta någon från skolvärlden som talar illa om populärkultur. Däremot gick det inte att se något mönster i vad de olika kategorierna tyckare ansåg om populärkulturen. De argument som använts för att tala om populärkultur var emellertid lättare att kategorisera, särskilt under 80-talet då de argument som var riktade mot populärkultur ofta följde en tydlig mall, den så kallade mediepanikens. I motsats till detta gick det att se en antydan till att de som försvarade populärkulturen i större utsträckning använde sig av forskning och undersökningar för att underbygga sina åsikter.</p>

Uppsatsen Vad ska vi läsa i skolan? har som syfte att utforska vilket förhållande svenskämnet haft till populärkultur under 80- och 00-talen. Som metod för att finna svar på detta valde jag att göra ett litteraturstudium av ett antal texter vilka har analyserats utifrån deras attityd gentemot populärkultur. Texterna har delats in under vilket decennium de skrivits och under varje decennium har texterna sedan delats in under tre kategorier tyckare: aktiva lärare, forskare och andra kulturdebattörer. Resultatet sammanfattas och diskuteras i den avslutande diskussionsdelen. Resultatet av undersökning visade att en förändring av svenskämnets attityd gentemot populärkultur skett mellan 80- och 00-talen, från att det tidigare var vanligt med en aggressiv inställning har den nu mildrats och det är svårare att hitta någon från skolvärlden som talar illa om populärkultur. Däremot gick det inte att se något mönster i vad de olika kategorierna tyckare ansåg om populärkulturen. De argument som använts för att tala om populärkultur var emellertid lättare att kategorisera, särskilt under 80-talet då de argument som var riktade mot populärkultur ofta följde en tydlig mall, den så kallade mediepanikens. I motsats till detta gick det att se en antydan till att de som försvarade populärkulturen i större utsträckning använde sig av forskning och undersökningar för att underbygga sina åsikter.

Popular culture is a phenomenon of growing importance in the society today. Children and teenagers are increasingly using popular culture in their everyday life to reflect and answer questions about their identities and the meaning of life. Swedish primary and upper secondary schools are expected to prepare their students for adulthood and to provide them with tools to explain understand and problematize contemporary society. From this perspective it is relevant to question whether the schools achieve this and whether the instruction given there represents the contemporary society. For the purpose of knowing more about how popular culture is perceived and dealt with in the Swedish education system, this study examines how eight textbooks in Religious Education (RE) and the national curriculum for upper secondary school discuss and treat popular culture.  The study focuses on when and in what ways the textbooks mention popular culture and if the curriculum provides any supportive base for including popular culture in religious education. The textual analysis of the RE textbooks illustrates that popular culture is seldom mentioned in the books and rarely discussed or reflected upon. The most common instances of popular culture in the textbooks are small references outside of the main text. The authors of the textbooks have thus not integrated thorough discussion about popular culture but rather added in some popular cultured references where they thought it would fit in the texts. With regard to the national curriculum for Religious Education, there is some recognition of how to use and discuss popular culture and its importance for students is acknowledged. However, this recognition is only explained in the comments to the curriculum and not in the document itself.   The apparent lack of popular culture in RE textbooks is in this study discussed from the perspective of power relations and popular culture perceived as a culture form with low status. As historians have asserted, cultural forms that have historically been called and perceived as low culture have also been used as objects for the exercise of power. While popular culture today has taken over functions that traditionally belong to the established religions, and while in some cases popular culture can be perceived as a form of religion, popular culture is still commonly viewed as a lower form of culture for the masses and consequently a cultural form with lower status.  This exercise of power has usually been downward in the social hierarchy, from middle class towards working class, to today’s groups of adults towards youth. It may be this trend that emerges when this study shows the lack of popular culture in RE textbooks. It is adults who write the curriculum, it is adults who write the textbooks and it is adults who teach in schools. Popular culture is said to belong to the young and therefore it does not have sufficiently high status to be brought in to the classroom.