I den här undersökningen har jag ställt två frågor; Vilka möjligheter anser elever i små/mellanstora städer på inriktningen bild och form/estetik och media att de har att producera och konsumera visuell konst och kultur? Vad ser de för möjligheter/begränsningar om de vill fortsätta att utbilda sig eller jobba med visuellt skapande efter gymnasiet? Syftet har varit att få kunskap om hur närmiljön och framtidsutsikterna begränsar eller möjliggör bild-elevers skapande och deras syn på fortsatt arbete inom visuellt skapande efter gymnasiet. Även att få kunskap om hur elever kan motiveras i bildämnet och se möjligheter med ett ämne som ofta marginaliseras både i och utanför skolan. Empirin har bestått av svar på ett frågeformulär, fotografier deltagare har tagit, en gruppintervju och dokument från Kiruna kommun. Deltagarna är gymnasieelever på estetiska programmet på fyra olika skolor i Norrland. Materialet bearbetas i den här uppsatsen med hjälp av sociologen Pierre Bourdieus teorier och i en konstnärlig undersökning som resulterat i en gestaltning som ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2017. Gestaltningen är en sammanställning av delar i empirin som fått form av en miniatyrstad byggd efter mina informanters fotografier tillsammans med citat från deras texter. Staden har placerats på en två meter hög cylinderform med en belyst snurrande cylinder inuti där man kan se citat från deltagarna snurra förbi om man ser in i fönstren på husen. Resultatet av projektet visar att deltagarna upplever att det finns möjligheter att ta del av och att själv skapa konst men att de är för små. De upplever att de själva kan påverka utbudet av kultur genom att ställa ut sin egen konst och anser att det svåraste är att påverka den offentliga konsten som de anser vara för tråkig i dagens läge. Möjligheten att fortsätta arbeta med visuellt skapande efter gymnasiet anser de vara stor om de flyttar eller vidtar andra praktiska åtgärder. Man kan se att det finns en skillnad mellan det upplevda och faktiska utbudet och att det hos deltagare från samma skolor finns olika upplevelser. I slutdiskussionen tas skolans roll upp och vilka resurser jag anser skulle kunna utnyttjas annorlunda för att gymnasieelever ska uppleva möjligheterna större än de idag gör.

BakgrundI bakgrundskapitlet redogörs för litteratur och forskning som berör kulturens betydelse för barns utveckling. Genom kulturen kan barn utveckla sin självförståelse, omvärldsuppfattning och sociala sammanhållning och skapa bättre relationer vilket leder till förbättrad inlärning och kommunikation. Även politikernas och kommunernas ansvar för barns möjligheter tillkultur presenteras.SyfteSyftet med vårt arbete är att närmare undersöka förskolans möjligheter till deltagande i kulturlivet i två utvalda stadsdelar i en kommun, samt om och hur pedagogerna inkluderar kulturen i verksamheten.MetodUndersökningen genomfördes med både kvantitativ och kvalitativ metod för en djupare inblick i kulturens roll i förskolans pedagogiska verksamhet. Enkätundersökningen besvarades av 80 pedagoger verksamma vid 13 förskolor i kommunen. Utifrån enkätresultaten valdes fyra perspektiv av barns möjligheter till kultur som följdes upp med fem intervjuer.Perspektiven är de tydligaste anledningarna till förutsättningar eller svårigheter för kulturen i den pedagogiska verksamhetenResultatResultatet visar att pedagogerna anser att det finns ett bra utbud i kommunen men att många önskar att det kunde utnyttjas i större utsträckning. Svårigheter att utnyttja utbudet beror ofta på praktiska förutsättningar som tidsbrist, för få pedagoger och för stora barngrupper. Ävenett bristande utbud för småbarn är en anledning. Pedagogernas personliga engagemang och intresse har visat sig vara avgörande för barns möjligheter till kultur. / Program: Lärarutbildningen