Sammanfattning   Syftet med min studie är att fördjupa förståelsen, försöka finna likheter och skillnader mellan de hierarkiska nivåerna hos företrädare (tjänstemän och politiker) i Enköpings kommun gällande kvarboendeprincipen. Dessutom vill jag ytterligare beskriva hur kvarboendeprincipens tillämpning tar sig uttryck i Enköpings kommun.   Jag har undersökt inställningen till principen om kvarboende genom att intervjua företrädare på olika hierarkiska nivåer inom en kommunal verksamhet i Enköpings kommun. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ intervjustudie, där fem tjänstemän inom Vård- och serviceförvaltningen i Enköpings kommun har intervjuats. Intervjupersonerna fick utifrån olika frågeställningar redogöra för sin inställning till kvarboendeprincipen. I uppsatsen har jag även undersökt hur kvarboendet har sett ut och ser ut i ett historiskt perspektiv, genom en begränsad litteraturstudie som sträcker sig över 1800 - och 1900 - talen.   Undersökningen visar att alla företrädare har en positiv inställning till kvarboende. Friheten att välja är viktig, anser de. Det visar sig också att företrädarna relaterar olika till begreppet. Ju högre upp i hierarkin man befinner sig desto vidare blir perspektivet. Ju längre ner i hierarkin man befinner sig desto starkare anknytning till begreppets tillämpning. Högre upp är till exempel kommunal ekonomi och långsiktig planering några exempel på perspektiv, lägre ner i hierarkin handlar det bland annat om mötet med brukarna och konsekvenser för den enskilde individen.   De kommunala företrädarna anser i första hand att kvarboende är en rättighet. Detta visar sig dock inte vara så enkelt. De lokala riktlinjerna för biståndsbedömning är restriktiva. De medicinska behoven styr till stor del, vilket kan upplevas som att du inte har det fria valet att själv välja var du ska bo. Viktigt är att poängtera att Enköpings kommun arbetar aktivt för att kvarboende skall prioriteras samt att medge stöd till anhöriga som har en äldre närstående boende hemma. Vad gäller anhöriga vittnar företrädarna om att det kan uppstå problem, när brukare, anhöriga och kommun ser olika på behovet av exempelvis plats i särskilt boende.   De kommunala företrädarna menar alla att kvarboende är en viktig politisk fråga, då det till stor del handlar om fördelning av resurser och rådande ideologi. De kommunala företrädande siar även om stora framtida förändringar i Enköpings kommuns äldreomsorg. Bland annat menar man att det måste till ökade resurser och fler boendealternativ då allt fler i befolkningen blir allt äldre. Uppsatsen avslutas med en diskussion, där komplexiteten i kvarboendefrågan tas upp.

The purpose of our study was to shad a light on case makers possibilities to apply the remain living principle based on its origin purpose and what they experience this lead to. We performed our study through qualitative approach and conducted six semi structured interviews with case makers who worked at least five years as case makers for older people according to Socialtjänstlagen. The result shows that the remain living principle is applied in a different way today than before, because of the organisations and the municipality´s guidelines and directives based on the municipality´s economy and resources are increasingly restricting the case makers discretion. Which according to the case makers leads to their professional judgment being disregarded and that the elderly does not always have a choice if they want to stay at home or not. / Syftet med vår studie var att belysa om biståndshandläggarnas förutsättningar att tillämpa kvarboendeprincipen utifrån dess ursprungssyfte har förändrats samt vad de upplever att det leder till. Vi genomförde vår studie genom en kvalitativ ansats och genomförde sex stycken semistrukturerade intervjuer med biståndshandläggare som arbetat minst fem år med biståndshandläggning för äldre inom Socialtjänstlagen. Resultatet visar på att kvarboendeprincipen tillämpas på ett annat sätt idag än tidigare eftersom organisationens och kommunens riktlinjer samt direktiv med utgångspunkt i kommunens ekonomi och resurser allt mer inskränker på biståndshandläggarnas handlingsutrymme. Enligt biståndshandläggarna leder detta till att deras professionella bedömning åsidosätts samt att de äldre inte alltid har ett val om de ska bo kvar hemma eller inte.

Bakgrund: Välfärdstekniska hjälpmedel kan möjliggöra sköra äldre personers kvarboende i den egna bostaden och är därför viktiga att utveckla. Applikationer (appar) för mobilt trygghetslarm är ett exempel, för att skapa trygghet i aktiviteter i och framförallt utanför den egna bostaden, vilket bidrar med delaktighet i samhället för användaren. Det är dock oklart hur äldre personer ser på dessa hjälpmedel. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sköra äldre personers aktiviteter utanför den egna bostaden samt deras attityder relaterat till framtida användning av mobilt trygghetslarm vid dessa aktiviteter. Metod: En enkätundersökning genomfördes på en geriatrisk slutenvårdsavdelning (n=47). Analyser, bland annat gruppjämförelser genomfördes via Chi2-test (χ2) och Mann Whitney U-test. Resultat: Antalet aktiviteter utanför bostaden en vanlig vecka ­var lågt (                         =3) och respondenterna avstod dessa aktiviteter då de ofta var otrygga (n=21), ensamma då de gick ut (n=30) eller kände oro (n=27). Ensamboende och kvinnor avstod i högre utsträckning aktiviteter utanför bostaden jämfört med sammanboende och män. Slutsats: Flera deltagare ansåg att appen skulle öka deras aktiviteter utanför den egna bostaden och respondenterna hade generellt en positiv attityd relaterat till framtida användning av app för mobilt trygghetslarm. / Background: Welfare technology aids can enable frail elderly people to age in place and are therefore important to develop. Applications for mobile security alarms are an example to create security in activities, especially outside the home, which contributes to engagement in the society. However, it is unclear how frail elderly people look at these aids. Objective: The purpose of the study was to describe activities of frail elderly people outside their own homes and their attitudes related to the potential future use of mobile security alarms in these activities. Method: A survey was conducted in a geriatric department (n=47). Analyses, including group comparisons, were conducted by Chi-Test (χ2) and Mann Whitney U-Test. Result: The number of activities outside the home a regular week was low (                          = 3) and the participants abstained from these activities because they were insecure (n=21), alone when they went out (n=30) or felt unease (n=27). Lonely living and women engaged significant lower in activities outside their home compared with cohabitants’ and men. Conclusion: Several participants considered that the application would increase their activities outside their own home and the participants generally had a positive attitude related to the future use of mobile security alarm applications.