No description available.

<p>En människas språkutveckling är fantastiskt. Trots avsaknad av formell utbildning blir de flesta barn på några få år goda språkbrukare. Språket, som är ett abstrakt och komplicerat symbolsystem, utvecklas och förfinas hos de flesta av oss utan att vi egentligen vet eller reflekterar över hur det går till. Ändå har på senare år personal i skolor och förskolor signalerat att man känner oro över barns språk. En del barn har börjat första klass utan att ha de språkkunskaper som behövs för att klara undervisningen. Hur man valt att arbeta för att hjälpa dessa barn är olika. </p><p>I den här studien har jag valt att följa arbetet på en skola där man arbetar med ett ettårigt språkprojekt. Syftet med mitt arbete har varit att få kunskap om hur och varför man driver ett språkprojekt, för barn i förskola och skola. Hur lär sig barn språk? Hur kan skolan arbeta med elevernas språkutveckling? Hur beskriver pedagoger språkarbetet i skolan och hur upplever de deltagande pedagogerna språkprojektet? Detta var mina frågor vid starten av arbetet. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats, där intervjuer och samtal varit den största och viktigaste informationskällan, men även observationer och studiebesök har legat till grund för resultatet. Mina tolkningar visar att det strukturerade arbetssätt som det pågående språkprojektet initierat, uppfattas som positivt av flera pedagoger, även om det finns kritik mot vissa delar.</p>

<p>Syftet med det här arbetet har varit att ta reda på om alla människor har samma möjligheter att tillägna sig språk. Jag har velat ta upp olika teorier om hur man lär sig ett språk samt att redogöra för individuella skillnader vid språkinlärning. Jag vill även undersöka elevers och lärares attityder till ämnet grundspråk och se om eleverna påverkades av att de inte får betyg i ämnet grundspråk. En stor del grundar sig på litteraturstudier men jag har även en undersökande del där jag via enkäter undersökt elevers och lärares tankar om grundspråk. </p><p>Genom mitt arbete har jag dragit slutsatsen att alla inte har lika lätt för att lära sig språk. Det är många komponenter som ska stämma för att man ska kunna tillägna sig ett nytt språk. Vi måste inse att alla inte kan vara lika bra på allting och utgå därifrån.</p>

No description available.

Thesis (Ph.D.) -- University of Texas at Arlington, 2008.

Diss.--Humboldt-Universität, Berlin. / Includes bibliographical references (p. 137-149).

M.A. dissertation, University of Hong Kong, 1979. / Typescript.

Thesis (M.A.)--University of Hong Kong, 1978. / Carbon-copy of typescript.

This thesis researches on aspect and tense in Rukai by focusing on their interpretation and interaction. The issues center on two component parts: the association between morphology and eventuality/situation type, and that between morphology and tense. In the domain of eventuality, I establish a connection between determiner morphology (specifically, the case morphemes) and event structuring at the level of verbal formation. It is argued that Rukai case markers correlate with a set of verbal prefixes that form a part of verbal stems in structuring eventualities. A generalized hypothesis of morphological merger is proposed to account for this morphosyntactic correlation and other formational instances. Secondly, I examine the interrelation of nominalization, voice formation and eventuality. It is argued that nominalization is used to construct a third kind of voice in Rukai, the object voice, in addition to the active and passive. The study indicates that derived nominalized and object voice constructions convey derived states, whose interpretation result from an aspectual shift in the domain of eventuality. In the domain of tense, I investigate the interpretation of tense markers and their interaction with aspect. The way how the nonfuture tense gets interpreted shows that it is temporally indeterminate, but aspectually constrained. The future is characterized by its function as a temporal marker in modal constructions. The interaction of the future tense with modals indicates that it can specify temporal posteriority in modal constructions. Furthermore, it is argued that the perfect aspect forms a complex tense with the nonfuture in conveying a past meaning. The nonfuture and future tenses are further examined in sentences with sub-ordinate clauses. The study shows that the nonfuture and the future tense behave differently with respect to their relation with a reference point in complex sentences. The nonfuture is more restricted than the future tense in that it cannot take a future time as its temporal reference, whereas the future can take a past time as its temporal reference. / text

Not available / text