Bakgrund Långvarig smärta är ett folkhälsoproblem, det skapar lidande och försämrar livskvalitén. Sjuksköterskan har därför ett stort ansvar att vårda dessa patienter. Långvarig smärta är ett komplext tillstånd då smärtan ofta saknar uppenbara fysiologiska tecken. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskan har nödvändiga kunskaper i att bemöta patienter med långvarig smärta. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva betydelsen av sjuksköterskans bemötande av patienten men även hennes kunskap om smärta och smärtbehandling så att hälsa kan främjas hos personer med långvarig smärta. Metod Arbetet utformades som en litteraturöversikt. Detta för att sammanställa den forskning som fanns inom ämnet, göra den mer överskådlig samt att belysa de områden där ytterligare forskning efterfrågas. Resultat Resultatet sammanställdes i två teman med underteman. Dessa teman var “Kunskap” och “Mötet med patienten”. I resultatet framkom att kunskaperna om långvarig smärta hos sjuksköterskor, men även hos patienter, var låg. Sjuksköterskans bemötande är en central del och samtidigt en avgörande faktor för hur patienten upplever vården. Det framkom även hur hon påverkas av att vårda patienter med långvarig smärta och att hon behöver verktyg och strategier för att kunna hantera de svårigheter som kan uppkomma vid bemötande och behandling. Slutsats Det råder okunskap kring långvarig smärta och dess konsekvenser för patienten och vidare forskning behövs. Det är även viktigt att ytterligare utbilda sjuksköterskor i smärta för att på så vis optimera vården av dessa patienter och därmed främja deras hälsa.

Bakgrund   Smärta beskrivs som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse som är subjektiv och unik för varje individ. Långvarig smärta är ett vanligt förekommande problem och orsakar stort lidande för den drabbade. Coping är personens egna sätt att försöka hantera och lindra smärta. Att lindra lidande är ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden och sjuksköterskan har ett stort ansvar i omvårdnad och behandling av smärta. För att god omvårdnad ska kunna bedrivas måste kunskap och förståelse finnas för de personer som lever med långvarig smärta.   Syfte   Att beskriva personers upplevelser av lidande i samband med långvarig smärta samt vilka copingstrategier personerna använder för att hantera smärta.   Metod   En allmän litteraturöversikt med deduktiv ansats tillämpades för att besvara studiens syfte. Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL Complete och PubMed samt via manuella sökningar vilket resulterade i 15 inkluderade artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades enligt kvalitativ analys utifrån upplevelser av sjukdoms-, livs- och vårdlidande samt coping.   Resultat   Personernas upplevelser av lidande samt copingstrategier för att hantera smärta relaterat till långvarig smärta identifierades genom kodning av meningsenheter innehållande sjukdomslidande, livslidande, vårdlidande samt copingstrategier. Upplevelserna av att leva med långvarig smärta tydliggjorde smärtans mångdimensionella påverkan i personernas liv.   Slutsats   Lidandet bland personer med långvarig smärta är mångdimensionellt och ger upphov till sjukdoms-, livs- och vårdlidande vilket kräver ett holistiskt perspektiv från sjuksköterskan. Sjuksköterskan kan stödja personerna i att upptäcka och att använda copingstrategier för att hantera smärta. Litteraturöversikten kan ses som en resurs för sjuksköterskor vid stödjande insatser till personer med långvarig smärta.

Sammanfattning: Introduktion: Juvenil idiopatisk artrit (JIA) är den vanligaste förekommande reumatologiska diagnosen bland barn och unga. Föräldrar styr främst vårdinsatserna, trots att barn och unga med JIA känner sin fysiska och psykiska smärta bäst. Syfte: Syftet med studien är att belysa upplevelser av förberedelser inför vårdbesök bland barn och unga med JIA samt deras föräldrar. Metod: Studien använde sig av en kvalitativ studiedesign. Tio workshop-träffar genomfördes med barn och unga med JIA samt med deras föräldrar. En individuell intervju genomfördes med en ung vuxen. Workshop-träffarna samt den individuella intervjun utgick från en semistrukturerad intervjuguide. Data analyserades med hjälp av Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman, utifrån en induktiv ansats. Resultat: Temat Präglas av barns och ungas mentala processer och värderingar utgör studiens resultat. Temat baseras på tre kategorier samt åtta subkategorier. Förberedelserna inför vårdbesök präglades av barnens och de ungas förhållningssätt till JIA. Somliga barn och unga undanhöll information om deras fysiska och psykiska smärta vid förberedelserna inför vårdbesök. Därför betonades vikten av att fånga upp dessa besvär. De barn och unga som utvecklade goda förhållningssätt till sjukdomstillståndet ökade förutsättningar för att förbereda sig inför vårdbesök, eftersom de då delade med sig av sina upplevelser. Slutsats: Det är viktigt att fånga upp barn och unga med JIA samt deras fysiska och psykiska smärta inför vårdbesök. Tillgodoses upplevelserna, kan förutsättningar för individanpassade vård- och rehabilteringsinsatser skapas. Goda förhållningssätt till JIA främjar förberedelserna inför vårdbesök samt fysiskt och psykiskt välbefinnande bland barn och unga med JIA. / Introduction: Juvenile idiopathic arthritis (JIA) is the most common rheumatologic disease among children and youths.  Even if the children and youths with JIA are conscious about their physical and mental health, the parents control their healthcare. Aims: The aim of this study is to investigate experiences of preparations before care visits among children and youths with JIA and their parents.  Methods: The study had a qualitative design, with an inductive approach. Ten workshops were conducted together with children and youths with JIA and their parents. An individual interview was conducted with a young adult. A semi structured interview guide was used. Data was analyzed with Qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman. Results: The theme Characterized by the children's and youth's mentally processes and values constitutes the result of the study, and is based on three categories and eight subcategories. Preparations before care visits were characterized by the children's and youth's approach to JIA. Children and youths withheld information about their physical and mental health. The importance of capturing these problems emphasized. Strategies for managing JIA had a positive effect of the preparations before the care visits, because the children and youths were telling about their experiences.  Conclusion: It is necessary to capture the physical and mental health among children and youths with JIA before care visits. This may also form an individualized healthcare and create a better physical and mental health among the group with JIA.

Introduktion: Till följd av pandemin har människor minskat sin fysiska aktivitetsnivå. Många som tidigare utfört sin träning eller fysiska aktivitet på gym, träningsanläggningar eller kanske tillsammans med andra har fått finna nya sätt att vara fysiskt aktiva på. Detta kan ha fått konsekvenser för olika patientgrupper och hur personer med långvarig smärta påverkats är ännu inte fastställt. Genom att utföra en kvalitativ intervjustudie kan nya perspektiv i ämnet lyftas.  Syfte: Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur personer med långvarig smärta påverkats av pandemin Covid-19 avseende sin smärthantering.  Metod: Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer med olika typer av långvarig smärtproblematik. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera det insamlade materialet.  Resultat: Analysprocessen resulterade i ett tema, två huvudkategorier och fyra subkategorier. I kategorierna nya former av fysisk aktivitet och individuella och organisatoriska omställningar belyser informanterna den huvudsakliga påverkan som pandemin haft på dess smärtproblematik. Temat Till följd av anpassningar utformades förändrade hanteringsstrategier berättar om att anpassningarna i samhället till följd av Covid-19 resulterat i ett behov av förändrade hanteringsstrategier, vilket identifierades som den genomgående röda tråden under intervjuerna.  Konklusion: Resultatet visar på att personer med långvarig smärtproblematik behövt göra anpassningar i sin vardag för att lättare kunna hantera smärtan under pandemin. Detta till följd av ergonomiska utmaningar, en mer påtaglig arbetsbelastning, begränsad tillgänglighet på träningsanläggningar, samt minskad motivation för fysisk aktivitet. Denna studie hoppas kunna bidra till en djupare förståelse för hur personer med långvarig smärta påverkas när vardagen och dess rutiner drastiskt förändras. Vid liknande situationer som pandemin Covid-19 kan fysioterapeuten vara viktig för individuella anpassningar och stöd för personer med långvarig smärta.