Det finns kunskapsluckor att fylla när det gäller mikroplaster från vindkraftsblad. Denna studie bidrar med ökad kunskap om mikroplaster från erosionsskador på vindkraftsblad. Metoden som använts består av datainsamling från bladreparationer och manuell granskning av bladskador via plattformen IRIS från Clobotics. Resultatet visar att vindparken Mörtjärnberget (MTB) eroderar i snitt cirka fem gram mikroplaster per turbin per år eller cirka 1,8 kilo för hela parken per år och totalt cirka 14 kilo sedan etableringen. Skadeläget för Mörttjärnberget visar på att det finns erosionsskador på alla turbiner. Kemikalierna som sprids och påverkar miljön finns i coatingen (topplacken) det handlar om methyl 1,2,2,6,6-pentamethyl-4-piperidyl sebacate och bis (1,2,2,6,6-pentamethyl-4-piperidyl) sebacate. Dessa kemikalier är väldigt skadliga för vattenlevande organismer med långvarig effekt. Totalt har parken på MTB släppt ut 4,56 kilogram coating som innehåller de miljöfarliga ämnena. En slutsats från denna rapport är att utsläppen av mikroplaster från Mörtjärnberget i form av erosionsskador är lägre än vad flera tillverkare och vinkraftsägare uppger. En annan slutsats är att om mikroplaster släpps ut vid reparationen av erosionsskador i form av slipdamm så kan dammet spridas i den lokala miljön. Den högsta koncentrationen vid markytan beräknas vara efter 300 meter respektive 500 meter i vindens riktning med en vindhastighet på en meter per sekund beroende på atmosfärisk stabilitet. Mikroplasterna från reparation av erosionsskador kan hamna i avrinningsområden med en ekologisk status som kan försämras av mikroplaster. / There are knowledge gaps to be filled regarding microplastics from windturbine blades, this study contributes with increased knowledge about microplastics from erosion damage. The method used consists of data collection from blade repairs and manual review of blade damage via the IRIS platform from Clobotics. The results show that the Mörtjärnberget wind farm erodes an average of about five grams of microplastics per turbine per year or about 1.8 kilograms for the entire park per year and a total of about 14 kilograms since it was built. The damage situation for Mörttjärnberget shows that erosion damage is present on all turbines and all turbines have at least one more serious erosion damage that reach the layer filler. The chemicals that spread and affect the environment are found in the coating (topcoat), it is about methyl 1,2,2,6,6-pentamethyl-4-piperidyl sebacate and bis (1,2,2,6,6-pentamethyl-4- piperidyl) sebacate. These chemicals are very harmful to aquatic organisms with long-term effects. In total, the park at MTB has released 4.56 kilograms of coating that contains environmentally hazardous substances. One conclusion from this report is that the emissions of microplastics from the Mörtjärnberget in the form of erosion damage are lower than what several manufacturers and what is said in the media. Another conclusion is that if microplastics are released during the repair of erosion damage in the form of grinding dust, the dust can be spread in the local environment. The highest concentration at the ground surface should be after 300 meters and 500 meters respectively in the direction of the wind with a wind speed of one meter per second depending on atmospheric stability. The microplastics from the repair of erosion damage can end up in watersheds with an ecological status that canbe degraded by microplastics. / <p>2023-11-03</p>

The global emission of greenhouse gases is perceived as one of the most prominent threats to the world today and a socio-technological transformation (STT) of the energy industry is considered essential for long term sustainability. Organisations’ decisions to participate in the diffusion of electricity generation from renewable energy sources (RES-E) are deemed essential for achieving the transformation. Governments have therefore introduced support systems promoting RES-E, and since 2003 a radable green certificate (TGC) system has been used to support increased diffusion. However, there are a number of uncertainties regarding investments in onshore wind power which may, or may not demotivate investors to take further part in the diffusion of the technology. Understanding the magnitude and impact of uncertainties is of interest as they can act as barriers for achieving STT. This thesis contributes to the understanding of uncertainties in the Swedish-Norwegian TGC system by exploring two groups of uncertainties; technology uncertainty and volume uncertainty. Evaluation of the technology and volume uncertainty in the Swedish-Norwegian TGC system has been performed by statistically investigating the relationship between technological development of onshore wind power and the certificate price, as well as the accumulated surplus of certificates and the certificate price. The surplus of certificates accumulated on the Swedish-Norwegian TGC market has also been tracked to its source of origin. In addition, the financial results of previous onshore wind power investments have been estimated. The results have been validated by interviews with Swedish wind power investors. The results indicate that both the technology development of onshore wind power in Sweden and the accumulated surplus on the market have impacted the price of certificates, and thus also the profitability of investors in the system. The technology development of onshore wind power has been difficult to forecast, resulting in a considerable technology uncertainty perceived by investors. Regarding volume uncertainty, of the total accumulated surplus of certificates at the end of 2014, 70 % can be derived from forecast errors of quota obliged electricity production by the Swedish Energy Agency. In addition, there is a possible relationship between lower costs of onshore wind power and the accumulated surplus of certificates on the Swedish-Norwegian TGC market. The major implication of these uncertainties is that previous investors choose to delay or refrain from further onshore wind power investments. If actors choose not to participate in further diffusion of the technology, this could potentially harm the STT of the energy industry in Sweden. Introduction of long term contracts, more frequent quota adjustments and a record of RES-E investment decisions could potentially reduce the uncertainties perceived by investors. / De globala utsläppen av växthusgaser anses av många vara samtidens stora utmaning och en socioteknisk omställning av energisektorn framhålls som en nödvändighet för en hållbar framtidsutveckling. Elproducenters deltagande i utbyggnad och utveckling av förnyelsebar elproduktion förespråkas som en viktig del av denna omställning. I led med den politiska agendan har flertalet stödsystem utvecklats vars mål är att stödja utbyggnaden av förnyelsebar elproduktion. I Sverige introducerades 2003 ett stödsystem med gröna elcertifikat vars mål är att främja utbyggnaden av förnyelsebar elproduktion i landet. Stödsystemet till trots är investeringar i landbaserad vindkraft i Sverige fortfarande  associerat med stor osäkerhet i form av teknologins och marknadens framtida utveckling. Dessa osäkerheter kan hämma fortsatt utbredning av förnyelsebar elproduktion vilket kan leda till fördröjning eller stagnation av den nödvändiga omställningen mot en hållbar energisektor. Denna examensuppsats bidrar med kunskap kring de osäkerheter som råder inom det svensk-norska certifikatsystemet genom att undersöka två huvudsakliga osäkerheter; teknikutveckling samt överskott av certifikat på marknaden. Osäkerheten kring teknologins utveckling har undersökts genom att statistiskt utforska ett möjligt samband mellan teknologins kostnadsutveckling och marknadspriset av elcertifikat. Volymosäkerheten på marknaden har undersökts på ett liknande sätt där ett möjligt samband mellan överskottet av elcertifikat och marknadspriset av elcertifikat har utforskats statistiskt. Vilka faktorer som bidrar till överskottet av elcertifikat på markanden och från vilka källor dagens ackumulerade överskott härstammar har identifierats. Vidare har lönsamheten för tidigare investeringar i landbaserad vindkraft i Sverige uppskattats och analyserats. Resultaten antyder att såväl teknikutveckling som överskott av elcertifikat har haft en  etydande påverkan på marknadspriset av elcertifikat. Detta har i sin tur påverkat lönsamheten för investerare i systemet. Teknikutvecklingen har varit svår att förutse vilket resulterat i att investerare upplever stor osäkerhet kring framtida lönsamhet. Vidare visar resultaten att 70 % av det totala överskottet av elcertifikat på marknaden vid slutet av 2014 har sitt ursprung i Energimyndighetens felaktiga prognoser av kvotpliktig elanvändning. Det är även troligt att det finns ett samband mellan teknikutvecklingen och det överskott av elcertifikat på som genererats på marknaden. Innebörden av de två analyserade osäkerheterna är att investerare potentiellt fördröjer eller helt avstår från fortsatta  investeringar. Detta är problematiskt då det kan hämma utbredningen av förnyelsebar  lproduktion och verka som ett hinder för omställningen mot en mer hållbar energisektor i Sverige. Genom att introducera långtidskontrakt för handel med elcertifikat, mer frekventa kvotjusteringar samt etablera ett register över investeringsbeslut kan den osäkerhet som investerare i systemet upplever idag minskas.