I denna studie undersöks vilka lekdiskurser som förskollärare i intervjuer ger uttryck för, och hur dessa diskurser förhåller sig till pedagogens ansvar för leken och hur detta ansvar utformas i leken. Metoden som använts i denna studie är kvalitativa intervjuer med fem förskollärare, deras intervjuutsagor har analyserats ur ett diskursteoretiskt perspektiv med hjälp av begreppen diskurs, nodalpunkt, ekvivalenskedja, artikulation, element, moment samt diskursiv kamp. Studiens resultat visar att de diskurser som de intervjuade synliggjorde på leken är leken som lärande och leken som naturlig. Pedagogens ansvar och förhållningssätt i relation till dessa diskurser synliggjordes som pedagogen som stöttande deltagare i leken som naturlig och pedagogen som stöttande observatör av leken som naturlig. Det var enbart två pedagoger som i intervjuerna talade om diskursen om leken som naturlig, medan samtliga talade om pedagogen som stöttande i leken som naturlig. Studiens slutsats är att förskollärares dominerande syn på leken är att barn lär i leken och att det är pedagogens ansvar att stötta och observera leken.