Young adult (YA) romance och forskningen kring det är ofta fokuserad på flickorna inom och runt genren. Med tanke på mängden pojkkaraktärer och triangeldramer i YA romance, finns det endast lite forskning kring det. Uppsatsens syfte är därför att analysera och jämföra hur pojkkaraktärernas genuskonstruktioner presenteras i triangeldramer i YA romance, samt att se vilka ideologiska implikationer valet av pojke har. Pojkarna är Cricket och Max från Lola and the Boy Next Door (2011/2014) av Stephanie Perkins, och Rick och Xavier från Loveboat, Taipei (2020) av Abigail Hing Wen. Analysen, som görs med en kvalitativ och komparativ metod, grundar sig i genus- och maskulinitetsteori med särskilt avstamp i Raewyn Connells teorier om hegemoni (2000; 2005) och Magnus Öhrns Pojklandet (2017). Den tidigare forskningen om maskuliniteter i YA romance samt om genus över lag i triangeldramer är begränsad. Forskningsöversikten visar dock att forskning om maskuliniteter i vuxenromance, och i övrig ungdomslitteratur, samt om triangeldramernas andra aspekter har bedrivits. Analysens resultat visar att Perkins och Wen har konstruerat pojkkaraktärer där samtliga, om än i olika utsträckning, blandar hegemoniska drag med utmaningar. Pojkarna kan grovt delas in i en ”good guy”, Cricket och Rick, och en ”bad boy”, Max och Xavier (Day 2020, s. 165). Båda flickprotagonisterna väljer den snälla och ansvarstagande pojken som matchar henne utseendemässigt och intressemässigt. Pojken som väljs har i högre utsträckning en bra relation till sin familj och är villig att offra pojklandet och möta sina problem. Den största skillnaden är Wens sätt att visa det som närmar Rick och Xavier olika hegemonier som konstruktioner. Mot bakgrund av den samhälleliga kontext vi befinner oss i är det viktigt att kritiskt undersöka de maskuliniteter som sprids, och YA romance är en viktig del i det.