Den här studien har försökt att klargöra varför kvinnliga elever som sökt till gymnasiets byggprogram, väljer målaryrket istället förändra yrken inom byggsektorn. Studien har skett genom intervjuer med kvinnliga eleverna på en gymnasieskola i Sverige. Intervjuerna har skett med sju stycken elever på gymnasieskolans byggprogram. Eleverna har gått i årskurs två och intervjuerna har skett på skolan. Det finns en stor manlig struktur i byggbranschen så även i måleribranschen. Det visar sig ofta med att det är tungt, smutsigt, obekväma arbetsställningar och en machostruktur som i sig inte är särskilt jämställd, har de kvinnliga eleverna kännedom om detta när de valt sina yrken? Under mitt arbete med denna studie har det visat sig i övrig forskning att det finns en ojämlikhet och ett icke genusperspektiv i byggbranschens förhållningssätt. Det skulle kunna vara en orsak till att flickor inte väljer att söka sig till dessa yrken. Resultatet visar på en viss kännedom om hur det förhåller sig med den struktur som finns i byggbranschen. Det har dock inte avskräckt dem för deras val av yrke. Mina studier visar på att flickor söker sig till målaryrket dels för att de vill arbeta pragmatiskt med händerna men också för att de tror sig få kvinnliga arbetskamrater som målare. De har dock varit medvetna om att målaryrket är ett tungt arbete. För att byggbranschen skulle attrahera flickor att söka de yrken som finns så behövs en omstrukturering av arbetssätt och arbetsmiljö. Då blir det acceptabelt för kvinnor att söka sig till de yrken som finns och som behöver rekrytering av arbetskraft.

Den här uppsatsen handlar om hur normer, förväntningar och traditioner inom måleribranschen styr hur målare handskas med säkerhetsfrågor i sitt arbete. Syftet är att studera kvinnliga målares upplevelse av säkerhet och risker i måleribranschen. Valet av ämne grundar sig i hur jag på nära håll fått följa en familjemedlems arbete inom måleribranschen och oron jag känt över att risker och säkerhetsfrågor inte verkade tas på allvar av fackförbund, företagsledning eller kollegor. Detta upplevde jag som anmärkningsvärt då en målares arbete tar plats i en ofta smutsig och farlig miljö som följaktligen kan vara skadlig för hälsan. Jag har intervjuat tre målare och deras svar tyder bland annat på att de är bekanta med risker inom måleribranschen och att säkerhetsfrågor från företagsledning, kollegor tas på varierande allvar. Respondenterna ger uttryck för att bli motarbetade av kollegor och arbetsledare när de vill måna om den egna säkerheten. Jag har studerat mina resultat i ljuset av genusteorier, maskulinitetsteorier och minoritetsteorier. De slutsatser jag dragit från min studie är att målarens kropp står i centrum i arbetet då den används som ett verktyg i likhet med en målarpensel. Respondenterna måste dessutom handskas med kvinnofientliga yttringar från de aktörer som de interagerar med i arbetet. Denna kvinnofientliga attityd, visar tidigare forskning, får många kvinnor att lämna branschen. Mina resultat ger mig en bild av en bransch med lågt i tak när det gäller samtal om risker och säkerhet och en trång norm om hur en målare ska vara. Min studie ger en bild av att maskulinitetsnormen begränsar det fria samtalet när det gäller risker och säkerhet i arbetet för målare. / This essay is about how, norms, expectations and traditions within the painting industry has an influence on the way painters deal with security issues in their labor. The purpose with this essay is to study female painter’s experiences of security matters and risks within the painting industry. The choice of theme of essay is based on the working life experiences in the painting industry of one of my family member´s. I felt worried about the painting union, managers of the painting enterprise and colleagues of my family member’s lack of interest regarding security matters. I found this attitude regarding security matters remarkable when knowing how dangerous and dirty the working environment is for painters and how high the risks of getting injured are. I have studied my results from my interviews in the light of gender, masculinity and minority theories. The conclusions I have made from my study are that a painter’s body is seen as a tool just like, for example, a brush. Security – and risk issues are not seen as priorities in my respondents working environments, these issues rather tend to get counteracted by colleagues and managers. My respondents also have to deal with the misogyny their working surroundings express. This misogynist attitude, show early studies, forces a great amount of female painters to leave the painting industry. My study gives me the notion of an industry with a narrow discussion climate when it comes to security and safety issues and a narrow norm about how the ideal painter is.