Hotet mot den biologiska mångfalden ökar i takt med urbaniseringen. En konsekvens av livet i staden är de ljusföroreningar som artificiellt ljus på natten (ALAN) ger upphov till. För att mitigera ljusföroreningarnas negativa effekter på människan och biologisk mångfald kan mörker användas som resurs i samhällsplanering. Denna studie syftar till att utforska vad svenska kommuner ser för möjligheter och hinder med att integrera mörka områden i samhällsplaneringen för att bevara biologisk mångfald. Vidare syftar studien till att utforska vilka åtgärder som behövs för att överkomma identifierade hinder. Genom en kombination av semistrukturerade intervjuer med personer som arbetar med ljussättning i fem svenska kommuner och innehållsanalys av de valda kommunernas belysningsprogram  identifierar studien faktorer som påverkar arbetet med mörka områden. Frågan är komplex då många aspekter ständigt måste vägas mot varandra när belsut om belysning tas. Studien fann att medborgarnas efterfrågan av belysning ur ett trygghetsperspektiv i kombination med bristande kunskap kan stå i vägen för arbetet med mörka områden. Utbildning för medborgare och anställda, samarbete inom och mellan myndigheter och kommuner, samt nationella riktlinjer är åtgärder som möjliggör arbete med mörker. Dessa åtgärder är beroende av vidare forskning inom området, från ett holistiskt perspektiv. Studien bidrar med insikter som kan vägleda framtida samhällsplanering och belysningsstrategier för att främja en balans mellan människans behov av ljus och bevarandet av biologisk mångfald. / The threat to biological diversity keeps increasing with urbanization. One consequence of life in the city is the light pollution caused by artificial light at night (ALAN). To mitigate the negative effects of light pollution on humans and biodiversity, darkness can be used as a resource in urban planning. This study aims to explore what Swedish municipalities see as opportunities and obstacles in integrating dark areas into urban planning to preserve biodiversity. Furthermore, the study aims to explore what measures are needed to overcome identified obstacles. Through a combination of semi-structured interviews with people who work with lighting in five Swedish municipalities and content analysis of the selected municipalities' lighting programs, the study identifies factors that influence the work with dark areas. The issue is complex as many aspects must constantly be weighed against each other when making decisions about lighting. The study found that citizens' demand for lighting from a safety point of view combined with a lack of knowledge can stand in the way of implementing dark areas. Education for citizens and employees, cooperation within and between authorities and municipalities, as well as national guidelines are measures that enable working with darkness. These measures are dependent on further research in the field, from a holistic perspective. The study contributes insights that can guide future urban planning and lighting strategies to promote a balance between human needs for light and conserving biodiversity.