SAMMANFATTNING  MINOCA (Myocardial Infarction with Non Obstructive Coronary Arteries) är ett begrepp som beskriver en grupp av patienter som initialt uppvisar hjärtinfarktliknande symptom, men där patienternas kranskärl sedan visar sig vara normala. Det finns olika bakomliggande orsaker till detta tillstånd. I begreppet MINOCA ingår bland annat hjärtinfarkt, takotsubokardiomyopati och myokardit. Hos en del av patienterna förblir orsaken till sjukdomen oklar. Patienternas livskvalitet påverkas och fatigue kan ha en negativ inverkan på återhämtningen. Fatigue kan leda till en avsaknad av energi till att hantera vardagslivet, vilket kan påverka patienternas motivation till att orka genomföra olika sysslor och ge en sämre livskvalitet. Syftet med studien var att undersöka självskattad hälsorelaterad livskvalitet och fatigue hos patienter med hjärtinfarkt utan kranskärlsförträngningar vid insjuknandet och sex månader efter insjuknandet. Metoden för studien var kvantitativ, med en deduktiv ansats och en prospektiv icke-experimentell design. Datamaterialet hämtades från den pågående SMINC-2 studien. Till studien inkluderades 101 patienter genom ett bekvämlighetsurval, 74 kvinnor och 27 män. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av enkäterna RAND-36, som mäter hälsorelaterad livskvalitet och MFI-20 (Multidimensional Fatigue Inventory). Dataanalysen genomfördes med hjälp av statistikprogrammet SPSS Statistics, version 23. Resultatet av mätningen med RAND-36 visade att det fanns en signifikant förbättring hos patienterna med MINOCA inom dimensionerna vitalitet/fatigue, social funktion, rollfunktion-emotionella orsaker och psykiskt välbefinnande sex månader efter insjuknandet. Inom de olika diagnosgrupperna så uppnådde patienterna med myokardit en signifikant förbättring i dimensionen vitalitet/fatigue. Patienterna med takotsubo uppnådde en signifikant förbättring inom dimensionerna vitalitet/fatigue, social funktion och psykiskt välbefinnande. Resultatet av MFI-20 visade att den sammansatta poängen för alla patienter med MINOCA hade förbättrats signifikant efter sex månader. De dimensioner där patienterna uppnådde en signifikant förbättring efter sex månader var generell fatigue och mental fatigue. Patienterna med osäker diagnos var den enda diagnosgruppen som uppnådde en signifikant förbättring och dimensionerna var mental fatigue och generell fatigue. Slutsatsen är att patienterna med MINOCA upplevde en försämrad generell hälsorelaterad livskvalitet och en ökad känsla av fatigue vid insjuknandet. Den samlade upplevelsen av livskvalitet och fatigue hade förbättrats sex månader efter insjuknandet, men var fortfarande negativt påverkad. Patienter med diagnosen takotsubo och de med osäker diagnos uppvisade en sämre livskvalitet och en ökad känsla av fatigue inom flest dimensioner, jämfört med patienterna med myokardit och de med hjärtinfarkt.

The post COVID-19 syndrome (PCS) is an emerging phenomenon worldwide with enormous socioeconomic impact. While many patients describe neuropsychiatric deficits, the symptoms are yet to be assessed and defined systematically. In this prospective cohort study, we report on the results of a neuropsychiatric consultation implemented in May 2021. A cohort of 105 consecutive patients with merely mild acute course of disease was identified by its high symptom load 6 months post infection using a standardized neurocognitive and psychiatric-psychosomatic assessment. In this cohort, we found a strong correlation between higher scores in questionnaires for fatigue (MFI-20), somatization (PHQ15) and depression (PHQ9) and worse functional outcome as measured by the post COVID functional scale (PCFS). In contrast, neurocognitive scales correlated with age, but not with PCFS. Standard laboratory and cardiopulmonary biomarkers did not differ between the group of patients with predominant neuropsychiatric symptoms and a control group of neuropsychiatrically unaffected PCS patients. Our study delineates a phenotype of PCS dominated by symptoms of fatigue, somatisation and depression. The strong association of psychiatric and psychosomatic symptoms with the PCFS warrants a systematic evaluation of psychosocial side effects of the pandemic itself and psychiatric comorbidities on the long-term outcome of patients with SARS-CoV-2 infection.

The post COVID-19 syndrome (PCS) is an emerging phenomenon worldwide with enormous socioeconomic impact. While many patients describe neuropsychiatric deficits, the symptoms are yet to be assessed and defined systematically. In this prospective cohort study, we report on the results of a neuropsychiatric consultation implemented in May 2021. A cohort of 105 consecutive patients with merely mild acute course of disease was identified by its high symptom load 6 months post infection using a standardized neurocognitive and psychiatric-psychosomatic assessment. In this cohort, we found a strong correlation between higher scores in questionnaires for fatigue (MFI-20), somatization (PHQ15) and depression (PHQ9) and worse functional outcome as measured by the post COVID functional scale (PCFS). In contrast, neurocognitive scales correlated with age, but not with PCFS. Standard laboratory and cardiopulmonary biomarkers did not differ between the group of patients with predominant neuropsychiatric symptoms and a control group of neuropsychiatrically unaffected PCS patients. Our study delineates a phenotype of PCS dominated by symptoms of fatigue, somatisation and depression. The strong association of psychiatric and psychosomatic symptoms with the PCFS warrants a systematic evaluation of psychosocial side effects of the pandemic itself and psychiatric comorbidities on the long-term outcome of patients with SARS-CoV-2 infection.