Past research has found that work-family conflict is related to trait mindfulness, a unique disposition due to its amenability to change through training. This longitudinal study incorporated a mindfulness-based intervention including a mindfulness-based workshop and behavioral self-monitoring (BSM) in an attempt to reduce work-family conflict in employees. Trait mindfulness was correlated with work-family conflict across time. The intervention increased participants' trait mindfulness and decreased WIF, but did not reduce FIW. There was minimal support for the moderating roles of negative affect and perceived stress on the impact of the intervention. Overall the results provide support for the efficacy of mindfulness-based training as a provision to mitigate WIF. Theoretical and practical implications, as well as future research directions, are also discussed.

Although meditation-based interventions have been associated with improvement in depressive symptoms and prevention of relapse, the physiological mechanisms of meditation's therapeutic effects are unknown. At the same time, a growing body of literature has shown that meditation has profound effects on numerous physiological systems that are involved in the pathophysiology of depression. The first paper reviews many of the physiological abnormalities found in depression and the reversal or normalization of these same systems by meditation. The paper includes 1) a review of the physiological concomitants of depression, 2) a description of mindfulness meditation and its effects on mood disturbance, 3) the physiological effects of mindfulness and other related forms of meditation, and 4) suggestions for future research.The second paper summarizes the results of a randomized controlled trial of mindfulness meditation training on one of the previously identified candidate systems: sleep, as measured by overnight polysomnographic sleep studies as well as subjective reports (sleep diaries). The results indicate that mindfulness has an arousing effect on objectively measured sleep that corresponds with subjectively reported improvements in mood and sleep. This pattern is similar to the one observed in responders to antidepressant medications.

Chronic pain is estimated to affect approximately 29% of the Canadian population and causes far-reaching lifestyle changes and difficulties that have personal, social, and economic impact. Managing pain is a complex task that recently has been recognized as requiring a multidisciplinary approach. Significant amounts of research have been conducted to understand the biological and cognitive bases of pain; and yet, spiritual aspects of chronic pain have received less attention. Despite this, spirituality remains an important coping strategy as reported by individuals managing chronic health conditions. Some interventions in use today have spiritual roots; however, western medical treatments of pain often do not recognize or utilize spirituality on a regular basis. Utilizing one such intervention, namely mindfulness meditation (MM), this study attempted to understand the role that MM plays in the management of chronic pain and the development of spirituality. This study measured self-reported pain, anxiety, depression, and spirituality in individuals engaged in an 8-week group process in which individuals were provided chronic pain related psycho-education either with MM or without. A repeated measures model was utilized to measure changes that occurred in reported pain experiences (using the McGill Pain Questionnaire) and in spirituality (using the Spiritual Assessment Scale ) to determine if changes could be associated with the teaching of MM. Differences in Affective pain ratings were observed and correlations between pain ratings and spirituality discussed. Reasons for the lack of significant findings, including sample size, power, and measures are discussed.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att, genom en intervention med kontorsarbetare, undersöka hur effektiv fysisk aktivitet är i jämförelse med en mental träningsform, Mindfulness, som stressreduceringsmetoder på upplevd psykisk hälsa. De frågeställningar som undersöks var: Hur har Mindfulness och fysisk aktivitet påverkat upplevd stress? Hur har Mindfulness och fysisk aktivitet påverkat medveten närvaro? Hur effektiv är fysisk aktivitet i jämförelse med Mindfulness som stressreduceringsmetod? Metod Studien som genomförts var en kvantitativ cross-over undersökning där 16 kontorsarbetare med en medelålder på 55,6 ± 4,97, år deltog. Majoriteten av deltagarna var inte regelbundet fysiskt aktiva vid interventionens start. Deltagarna delades slumpvis in i två olika grupper där den ena gruppen startade med fysisk aktivitet och den andra gruppen med Mindfulness som de utförde under tre veckor för att sedan byta aktivitet. En enkät om aktivitetsvanor, upplevd stress och medveten närvaro fylldes i av deltagarna vid fyra olika tillfällen. De statistiska metoder som användes var oberoende och beroende t-test för att analysera resultaten från enkäterna. Resultat Resultaten från grupperna separat efter båda behandlingsformerna visade att den grupp som började med Mindfulness och avslutade med fysisk aktivitet hade både signifikanta minskade stressnivåer och ökad medveten närvaro. Resultaten när gruppernas enkätsvar lades samman visade att deltagarna hade signifikant minskade stressnivåer efter genomförd fysisk aktivitet. När fysisk aktivitet och Mindfulness jämfördes, differensen Efter-Före, för att undersöka om de var lika effektiva som stressreduceringsmetoder visade ingen signifikant skillnad. Slutsats Slutsatsen av studien kan tolkas utifrån resultaten som att en kombination av fysisk aktivitet och Mindfulness är att rekommendera för att göra stressreduceringen så effektiv som möjligt för den upplevda psykiska hälsan.

The purpose of this dissertation was to explore the role of mindfulness as a resilience resource in depressed and trauma exposed college students (Thompson, Arnkoff, & Glass, 2011). Chapter one reviews current literature that is relevant to the role of mindfulness in resilience and focuses on depression as an outcome. Further, chapter two details the research study. The study proposed and tested a model in which resilience and mindfulness predict trauma symptoms and depressive symptoms and mindfulness mediates the relationship between resilience and trauma and depression symptomology. A total of 529 college students were recruited at a large urban university. They were asked to complete a demographics questionnaire followed by an assessment of their trauma exposure using the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (5th ed.; DSM–5; American Psychiatric Association, 2013). Participants were then be asked to complete the Five Factor Mindfulness Questionnaire (Baer, 2003), the Connor Davidson Resilience Scale (Connor & Davidson, 2003), the Center for Epidemiological Studies Depression scale (Radloff, 1977), and the Trauma Symptom Checklist (Briere & Runtz, 1989). To assess how well resilience and mindfulness predict depression and trauma symptomology in trauma exposed individuals vs. individuals who did not endorse trauma exposure, separate hierarchical regression analyses were completed based on trauma exposure and outcome variable. The results showed that while mindfulness significantly predicted trauma symptoms and depressive symptoms in trauma exposed college students as well as students with no trauma exposure, resilience did not significantly predict the outcome variables. Further, to test the mediational effects of mindfulness on the relationship between resilience and the outcome variables for the trauma exposed and non-trauma exposed college students, the Preacher and Hayes (2008) bootstrapping approach was utilized by performing the analysis using the macro PROCESS. The results indicated that mindfulness mediated the relationship between resilience and trauma symptoms as well as resilience and depressive symptoms in both trauma-exposed and non-trauma exposed college students. Limitations were discussed and implications for practitioners and future research were provided.

Bakgrund: I över ett halvt sekel har rökningens skadeverkningar varit kända, menfortfarande är det många i alla befintliga samhälls- och åldersgrupper som röker. En rökarebörjar ofta med detta tidigt i livet och rökningen vidmakthålls med påverkan från inre ochyttre faktorer. Rökning är det största förebyggbara folkhälsoproblemet och orsakar en storsjukdomsbörda trots en minskning av rökning nationellt i Sverige och globalt den senastetiden. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva mindfulness, medveten närvaro, ochdess inverkan vid rökavvänjning. Metod: En allmän litteraturstudie där vetenskapliga artiklaranalyserats och essensen av resultat sammanställts och ordnats i teman. En allmänlitteraturstudie är ungefär detsamma som en litteraturöversikt eller litteraturgenomgång därkunskapsläget inom ett visst område beskrivs. Resultat: Mindfulness som beståndsdel irökavvänjning är framgångsrikt. Mindfulness handlar om att vara medvetet närvarande. Attmedvetet vara uppmärksam på och beskriva händelser, känslor, önskningar, tankar ochhandlingar i nuet utan att döma eller agera på dem. Observerade effekter avmindfulnessträning är minskad känsla av stress, begär, beroende och ökad känsla av självtillitoch självkontroll. Mindfulnessträning kan även bidra till att mer effektivt förändra ettohälsosamt beteende. Slutsats: Mindfulness utövat under längre tid kan ge mindre upplevdstress, minskat rök- och nikotinbegär, färre återfall i rökning och större antal vidmakthållnarökstopp än enbart metoder med avslappning, telefonstöd (sluta-rökalinjer) och/ellerläkemedel. Mer forskning behövs dock för att ytterligare stärka evidens.

Bakgrund Forskning har visat att Mindfulness-baserade program har positiv inverkan på olika sjukdomar i samband med traditionell behandling. Mindfulness-based stress reduction (MBSR) bidrar till snabbare tillfrisknande, minskad stress och ökad livskvalitet (Ludwig & Kabat-Zinn, 2008). Enligt Baer, (2003) uttrycker kvinnor ett behov av komplement till den vanliga bröstcancerbehandlingen. En av de vanligaste komplementmetoderna som används är MBSR – åttaveckorsprogrammet.  Syfte Syftet var att belysa betydelsen av mindfulness och Mindfulnss-based stress reduction i anslutning till behandlingen av kvinnor med bröstcancer.   Metod Litteraturöversikt var den metod som skapar överblick över ett ämne. Dessutom kan en litteraturöversikt skapa en grund för vidare studier inom området. Sökningar gjordes i PubMed och CINAHL. Inledningsvis skedde datainsamlingen med fria sökord som "mindfulness", "MBSR" och "breast cancer".  Medical Subject Headings (MeSH-termer) "breast neoplasms" och "Mind-Body therapies" har använts istället för de fria sökorden. 15 artiklar inkluderades totalt i resultatet.  Resultat Resultatet visar att mindfulness och MBSR har viss betydelse i bröstcancervården för kvinnor gällande stress, ångest och smärta. Dock inte lika tydligt gällande sömnstörningar och fatigue. Vad det gäller depression och finns det för olika resultat för att hitta en övergripande bild av mindfulness och MBSRs betydelse för kvinnor med bröstcancer.  Slutsats Slutsatsen är att mindfulness och MBSR visar viss betydelse i bröstcancervården för kvinnor gällande stress, ångest, fatigue och smärta. Dock inte lika tydligt gällande sömnstörningar, fatigue och depression. Mer forskning krävs överlag.

No description available.

Chronic pain is estimated to affect approximately 29% of the Canadian population and causes far-reaching lifestyle changes and difficulties that have personal, social, and economic impact. Managing pain is a complex task that recently has been recognized as requiring a multidisciplinary approach. Significant amounts of research have been conducted to understand the biological and cognitive bases of pain; and yet, spiritual aspects of chronic pain have received less attention. Despite this, spirituality remains an important coping strategy as reported by individuals managing chronic health conditions. Some interventions in use today have spiritual roots; however, western medical treatments of pain often do not recognize or utilize spirituality on a regular basis. Utilizing one such intervention, namely mindfulness meditation (MM), this study attempted to understand the role that MM plays in the management of chronic pain and the development of spirituality. This study measured self-reported pain, anxiety, depression, and spirituality in individuals engaged in an 8-week group process in which individuals were provided chronic pain related psycho-education either with MM or without. A repeated measures model was utilized to measure changes that occurred in reported pain experiences (using the McGill Pain Questionnaire) and in spirituality (using the Spiritual Assessment Scale ) to determine if changes could be associated with the teaching of MM. Differences in Affective pain ratings were observed and correlations between pain ratings and spirituality discussed. Reasons for the lack of significant findings, including sample size, power, and measures are discussed.

Syftet med den befintliga studien var att undersöka mindfulness och dess koppling till idrottsprestation genom att undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, påverkansmekanismer (klarsynthet, ältande och negativ emotionsreglering), psykologiska färdigheter (motivation, coping, emotionell kontroll och motoriska färdigheter) och prestation med utgångspunkt från Birrer, Morgan och Röthlin’s (2012) modell. Som underlag för studienanvändes en enkät som sammanlagt 242 idrottare besvarade. Medelåldern var 18,42 år (SD=0,26) varav 69 kvinnor och 172 män. Korrelationsanalyser och regressionsanalyser visade att det fanns signifikanta samband mellan dispositionell mindfulness,  påverkansmekanismer och psykologiska färdigheter. Den befintliga studien fann inget direkt samband mellan dispositionell mindfulness och prestation. Däremot så fanns samband mellan dispositionell mindfulness och ältande, ältande och coping och coping och prestation. De psykologiska färdigheter som hade signifikanta samband med samtliga åverkansmekanismer var coping och emotionell kontroll. Utifrån de huvudresultaten så kan slutsatsen dras att de psykologiska färdigheterna coping och emotionell kontroll är centrala i Birrer et al.´s (2012) modell, inte minst coping då det även finns ett signifikant samband med tävlingsprestation. Den befintliga studiens hypotes, att Birrer et al.´s föreslagna modell (2012) stämmer, kunde efter genomförd studie till stor del bekräftas vilket motiverar vidare studerande av modellen. / The aim of this study was to examine mindfulness and it´s connection with performance in sports. By examining the correlations between dispositional mindfulness, three mechanisms of action (Clarity, rumination and negative emotion regulation), four psychological skills (Motivation, coping, emotion control skills and motor control skills) and performance  according to Birrer, Morgan and Röthlin´s (2012) model. As a foundation for the study a survey was used which were answered by 242 athletes, average age was 18,42 years (SD=0,26) it was 69 women and 172 men. Correlation analysis and regression analysis were done and showed what correlations and predications that were given in the study. This study  didn´t find any direct correlations between dispositional mindfulness and performance. On the other hand correlations were found between dispositional mindfulness and rumination, rumination and coping and coping and performance. The psychological skills that had significant correlations with all of the mechanisms of action were coping and emotional control. From the main results can the conclusion be made that the psychological skills coping and emotional control are essential in the model from Birrer et al (2012). The hypothesis of this study, that Birrer et al.´s (2012) model is accurate, could after completion of the study be in many ways confirmed. This motivates further studies on this model.