I syfte att ta fram absorptionskoefficienten för olika uppställningar av mikroperforerad plåt (MPP) ochstenull har mätningar av efterklangstid i tre fall genomförts i efterklangsrummet i MWL. Dessa tre fallbestod av följande uppsättningar av absorbenter: 1) mikroperforerad plåt, 2) mikroperforerad plåt medbakomliggande absorbent (stenull) och 3) endast stenull. Mätningarna gav absorptionskoefficienten αₛi tersbanden 125 till 5000 Hz för regeltjocklekarna 45 respektive 70 mm. Till mätningarna användesAcustimet från Sontech som den mikroperforerade plåten och stenullen PAROC Sonus som bakom-liggande absorbent. Testobjekten med stenull bakom MPP gav en noise reduction coefficient (NRC)på 0,85 och 0,90, för regeltjocklerna 45- respektive 70 mm och testobjekten med endast stenull gaven NRC på 0,80 respektive 0,75 för samma regeltjocklekar. Kombinationen av stenull och Acustimetgav högst αₛ för tersbanden till och med 1250 Hz (45 mm) och 1000 Hz (70 mm) medan testobjektetmed endast stenull gav högst αₛ för tersbanden ovanför dessa. För tersbanden upp till 1250 Hz (45mm) och 1000 Hz (70 mm) visar resultaten att kombinationen av MPP och stenull gav högst absorp-tionskoefficient. För högre frekvens gav istället testerna med endast stenull högre absorption. Testernaav endast MPP visade en högsta absorptionskoefficient vid 1600 Hz (45 mm) och 1000 Hz (70 mm)på 0,57 respektive 0,59 med tydliga lokala minimum i frekvenserna 4000 Hz respektive 2500 Hz. Enslutsats som kan dras av resultatet är att saknaden av bakomliggande stenull bakom MPP:n resulterari låg absorption för frekvenser där halva våglängden sammanfaller med regeltjockleken.

Alpin skidåkning är en sport som innefattar moment av höga hastigheter på hårda underlag. Dettagör att behovet av kontroll under åkningen är av största vikt. Kontrollförlust under åkning kanleda till svåra konsekvenser så som olyckor i form av kollisioner med andra åkare eller saker somställningar för strålkastare och snökanoner. Något som kan leda till kontrollförlust vid åkning ärvibrationer som uppstår i skidorna pågrund av ojämnheter i underlaget. Dessa vibrationer påverkarpå så sätt att skidornas kontaktyta med snön blir mindre och därmed minskar möjligheten tillkontroll. Detta arbete syftar till att genomföra en litteraturstudie samt en experimentell modalanalys för attidentifiera egenfrekvenser som uppstår i ett par skidor av modellen Armada Tracer 98. Genom attsedan koppla resultaten från litteraturstudien till resultaten från den experimentella modalanalysenanalysera vilka frekvenser som blir problematiska under åkning. Under litteraturstudien lästes ett antal arbeten om vibrationsundersökningar av alpina skidor.Resultaten från denna studie var att de mest problematiska frekvensområdena ligger mellan 0Hzoch 200 Hz. De lägsta frekvenserna upp till 70Hz består av ren böjning medans frekvenser över 70Hz består av en kombination av böjning och torsion. Om man tittar på vilka frekvenser som sedansprider sig upp till kroppen är det frekvenser upp till 25 Hz som märks av mest under åkning. Skidorär trots sin uppfattade enkelhet ganska komplexa konstruktioner som består av många olika lagersom i olika kombinationer ger skidorna olika vibrationsdämpande egenskaper. Därför är det svårtatt under detta arbete dra några slutsatser kring vad i konstruktionen som bidrar till skidornasvibrationsegenskaper då endast ett par skidor undersöks och inga jämförelser kan göras. Den experimentella modalanalysen genomfördes genom att en skida i taget, spändes fast i enställning på ett bord. På skidan valdes 42 mätpunkter ut, 10 stycken bakom bindningen och 32framför. Framför bindningen fästes en accelerometer för att kunna mäta vibrationerna i skidan. Enexcitationshammare användes sedan för att excitera vibrationer i varje mätpunkt. Datan samladessedan in i MATLAB för att analyseras med avseende på dess resonanta vibrationer. Resultaten från den experimentella modalanalysen var att svängningar i skidorna lättast uppstårvid 9Hz, 37Hz, runt 70 Hz och sedan 100 Hz. Precis som litteraturstudien sa så består svängningarnaöver 70Hz av en kombination av böjning och torsion. Svängningar över 100Hz har så hög frekvensatt de anses ha mycket liten påverkan på åkningen.

<p>The advancement of robotic-assisted surgery (RAS) has revolutionized the field by enabling surgeons to perform intricate procedures with enhanced precision, improved depth perception, and more precise control. Despite these advancements, current RAS systems still rely on teleoperation, where surgeons control the robots remotely. The complexity of the master-slave control mechanism, along with the technical challenges involved, can impose significant mental workloads on surgeons. As excessive mental workload (MWL) can adversely affect performance and increase the likelihood of errors, addressing operator mental overload has become crucial for successful operation in RAS. To tackle this problem, there has been increased interest in developing robots that can provide operators with varying levels of assistance based on their MWL (i.e., adaptive system) during task execution. However, the research in this area is notably limited, primarily due to two key factors: the absence of a real-time MWL assessment framework and the lack of effective intervention strategies to mitigate MWL in RAS.</p> <p>This Ph.D. dissertation aims to fill these gaps by designing the adaptive system in RAS and exploring its impact on surgical task performance. The dissertation comprises three studies. The first study demonstrated the feasibility of the adaptive system in RAS by introducing an MWL-triggered semi-autonomous suction tool as a proof-of-concept. Building upon the insights gained from the first study, the second study focused on enhancing the adaptive system's adaptability to more complex RAS tasks. In particular, the second study proposed a task-independent MWL model that had potential to be applied to various RAS tasks. Additionally, more intelligent interventions were investigated. Furthermore, the third study aimed to investigate the benefits of adaptive system in RAS training by introducing a personalized and adaptive training program based on human MWL profile. The findings of this dissertation revealed evidence supporting the effectiveness of the adaptive system in moderating subjects’ MWL, and its potential in enhancing task performance in RAS. This dissertation highlights the potential of incorporating adaptive systems into future RAS platforms, so that to provide valuable support and assistance to surgeons during critical moments and facilitate surgical training by identifying and addressing the specific needs of surgeons.</p>

No description available.