Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida bel canto-teknik kan vara ett verktyg för sångutveckling inom kadens och koloratursång. Arbetet görs utifrån ett antal frågeställningar där analys görs till stor del utifrån bel canto-övningarnas resultat på tre olika koloraturkadenser i en Bellini aria. Mina frågeställningar är: Kan jag med hjälp av bel canto-teknik få mer egaliserad och övertonsrik röstklang? Hur påverkas intoneringen i kadenserna med hjälp av bel canto? Hur påverkar bel canto-övningarna balansen i avspänning-anspänning? För att kunna svara på dessa frågor kommer ett antal frågeställningar ligga till grund för mina reflektioner. Frågorna är: Hur känns det att göra dessa övningar? Hur känns det att sjunga kadenserna i arian? Kan jag lättare stanna i samma klangliga rum med god placering? Att undersöka om bel canto-övningar fungerar som ett bra verktyg för att arbeta med för koloraturer och kadenser.Metoden jag använde för detta arbete är en kvalitativ metod där jag med loggbok dokumenterat varje övningspass. I loggboken beskrev jag min dagsform, hur passet gick och kändes. För att ha möjlighet att analysera detta spelas det in löpande under dessa pass. Jag använde mig även utav en musikhistorisk metod för att hitta de övningar jag valt men också för att få en större förståelse för sångteknikens historia. Slutligen gick jag igenom mitt material av undersökningen genom att lyssna och analysera resultaten av övningarna och arian utifrån min loggbok och inspelningar.Mitt resultat visar att bel canto kan användas för sångutveckling inom kadens och koloratursång men för att få ett större resultat behövs en större utredning göras då sångteknik tar tid att befästa och utveckla.

As it was established in its origins, the compositional form of the bolero consists of 32 measures divided into two sections of 16 measures. The melodies incorporate sequences of melodic lines that are usually 4 measures long and are easily accessible, helping students to practice musical memory and stimulating their ear-training development. The poetry in Spanish gives the student the opportunity to be trained to sing pure vowels that are essential for the unification of the registers and the development of a healthy singing technique. This dissertation discusses the teaching the Latin American bolero genre to undergraduate mezzo-sopranos, combining it with the bel canto approach, as found in four elements from the method of the famous pedagogue, Manuel Garcia (1805-1906). These four elements are the clean onset or coup de la glotte, the unification of the registers, legato, and expressive devices or bel canto idioms like timbre and tempo rubato. The guidelines used to choose the repertoire are range, tessitura, simple meter and rhythm, tonal melodic lines, and piece duration. The boleros chosen for this study are "Solamente una vez" by Agustín Lara (1897-1970), "La gloria eres tú" by José Antonio Méndez (1927-1989), "Bésame mucho" by Consuelo Velázquez (1916-2005), "Aquellos ojos verdes" by Nilo Menéndez (1902-1987), "La mentira" by Álvaro Carrillo (1921-1969), "Tú me acostumbraste" by Frank Domínguez (1927-2014), "Alma mía," and "Así" by María Grever (1885-1951).

An examination of the historical treatises of Manuel Garcia II and Giambattista Mancini, scientific studies pertaining to glottal closure, and Vocal Function Exercises used in clinical speech pathology led to an exploratory study that attempted to increase the glottal closure in an untrained university male chorus using only choral voice building exercises. The exploratory study used a single group, pre-test post-test design, and data was recorded using audio recordings of the entire chorus as well as electroglottograph measurements of individual subjects. The data show an increase in glottal closure as measured by closed quotient values, and an increase in energy in the upper partials of the recorded acoustic signal from the chorus.

Emil Behnke was a highly esteemed vocal pedagogue of the late nineteenth century. Perhaps rare for the time, the art and science of teaching vocal methods of speech and singing was a Behnke family business, one that Emil shared with his wife and daughter, who were both named Kate. Indeed, Emil's daughter, Kate Emil Behnke, was equally regarded and valued in the field of vocal pedagogy, carrying her father's teachings into the twentieth century. Meanwhile, the elder Kate Behnke, wife to Emil and mother to Kate Emil, was responsible for administering and building upon her husband's innovative methods of speech therapy, establishing her own reputation as a speech healer. The Behnke family published no less than fourteen books, cumulatively. Largely forgotten today, the purpose of this document is to provide a comprehensive overview of the biography and the pedagogical methods and works of the Behnke family, and to contextualize these methods within the framework of trusted vocal pedagogy, both historic and current.