O aumento da complexidade dos sistemas embarcados e a necessidade de um desenvolvimento cada vez mais acelerado têm motivado o uso de modelos abstratos que possibilitem maior flexibilidade e reusabilidade. Para isso, faz-se necessária a aceitação das linguagens e perfis mais abstratos, como o MARTE. Neste trabalho, foi desenvolvida uma ferramenta para conversão de sistemas embarcados independente de plataforma (PIM) em sistemas de uma plataforma específica (PSM), denominada I2S (Independente to Specific). O I2S é totalmente acoplável a novos desenvolvimentos e necessidades do projetista, capaz de modelar representações gráficas de sistemas embarcados, usando componentes do MARTE e permitindo uma implementação final em tecnologia reconfigurável. A partir de um modelo independente de plataforma faz-se a conversão para o padrão de projeto SOPC-Builder da Altera e XPS da Xilinx, possibilitando a exploração do espaço de projeto nessas duas tecnologias de modo automático. O trabalho faz análise de sistemas convertidos em diversas configurações e traz resultados relevantes para a área que validam o uso da proposta, atendendo aos requisitos de projeto / The growing of embedded systems complexity and the want for a quicker development has motivated the use of abstract models that improves flexibility and reusability. To these objective, we searched for the most adequate languages and profiles, like MARTE. In this work we developed a tool for conversion from platform independent models (PIM) to platfom specific models (PSM), named I2S (Independent to Specific). The I2S is totally acceptable to new developments and necessities of the designer, to open up modelling graphic representations of embedded systems using MARTE components and doing implementation in reconfigurable technology. A platform independent model is converted to the pattern of Alteras SOPC-Builder and Xilinxs XPS, making possible the exploitation of the project space in theses two tecnologies automatically. The work does analysis of systems converted in different configurations and shows relevant results to the area that validate the use of the proposal, meeting the project requirements

O aumento da complexidade dos sistemas embarcados e a necessidade de um desenvolvimento cada vez mais acelerado têm motivado o uso de modelos abstratos que possibilitem maior flexibilidade e reusabilidade. Para isso, faz-se necessária a aceitação das linguagens e perfis mais abstratos, como o MARTE. Neste trabalho, foi desenvolvida uma ferramenta para conversão de sistemas embarcados independente de plataforma (PIM) em sistemas de uma plataforma específica (PSM), denominada I2S (Independente to Specific). O I2S é totalmente acoplável a novos desenvolvimentos e necessidades do projetista, capaz de modelar representações gráficas de sistemas embarcados, usando componentes do MARTE e permitindo uma implementação final em tecnologia reconfigurável. A partir de um modelo independente de plataforma faz-se a conversão para o padrão de projeto SOPC-Builder da Altera e XPS da Xilinx, possibilitando a exploração do espaço de projeto nessas duas tecnologias de modo automático. O trabalho faz análise de sistemas convertidos em diversas configurações e traz resultados relevantes para a área que validam o uso da proposta, atendendo aos requisitos de projeto / The growing of embedded systems complexity and the want for a quicker development has motivated the use of abstract models that improves flexibility and reusability. To these objective, we searched for the most adequate languages and profiles, like MARTE. In this work we developed a tool for conversion from platform independent models (PIM) to platfom specific models (PSM), named I2S (Independent to Specific). The I2S is totally acceptable to new developments and necessities of the designer, to open up modelling graphic representations of embedded systems using MARTE components and doing implementation in reconfigurable technology. A platform independent model is converted to the pattern of Alteras SOPC-Builder and Xilinxs XPS, making possible the exploitation of the project space in theses two tecnologies automatically. The work does analysis of systems converted in different configurations and shows relevant results to the area that validate the use of the proposal, meeting the project requirements

No description available.

No description available.

Les phénomènes physiques complexes peuvent être simulés numériquement par des techniques mathématiques. Ces simulations peuvent mener ainsi à la résolution de très grands systèmes. La parallélisation des codes de simulation numérique est alors une nécessité pour parvenir à faire ces simulations en des temps non-exorbitants. Le parallélisme s’est imposé au niveau des architectures de processeurs et les cartes graphiques sont maintenant utilisées pour des fins de calcul généraliste, aussi appelé "General-Purpose GPU", avec comme avantage évident l’excellent rapport performance/prix. Cette thèse se place dans le domaine de la conception de ces applications hautes-performances pour la simulation des machines électriques. Nous fournissons une méthodologie basée sur l’Ingénierie Dirigées par les Modèles (IDM) qui permet de modéliser une application et l’architecture sur laquelle l’exécuter, afin de générer un code OpenCL. Notre objectif est d’aider les spécialistes en algorithmes de simulations numériques à créer un code efficace qui tourne sur les architectures GPGPU. Pour cela, une chaine de compilation de modèles qui prend en compte plusieurs aspects du modèle de programmation OpenCL est fournie. De plus, nous fournissons des transformations de modèles qui regardent des niveaux d’optimisations basées sur les caractéristiques de l’architecture.Comme validation expérimentale, la méthodologie est appliquée à la création d’une application qui résout un système linéaire issu de la Méthode des Éléments Finis. Dans ce cas nous montrons, entre autres, la capacité de la méthodologie de passer à l’échelle par une simple modification de la multiplicité des unités GPU disponibles. / Complex physical phenomena can be numerically simulated by mathematical techniques. Usually, these techniques are based on discretization of partial differential equations that govern these phenomena. Hence, these simulations enable the solution of large-scale systems. The parallelization of algorithms of numerical simulation, i.e., their adaptation to parallel processing architectures, is an aim to reach in order to hinder exorbitant execution times. The parallelism has been imposed at the level of processor architectures and graphics cards are now used for purposes of general calculation, also known as "General- Purpose GPU". The clear benefit is the excellent performance/price ratio. This thesis addresses the design of high-performance applications for simulation of electrical machines. We provide a methodology based on Model Driven Engineering (MDE) to model an application and its execution architecture in order to generate OpenCL code. Our goal is to assist specialists in algorithms of numerical simulations to create a code that runs efficiently on GPGPU architectures. To ensure this, we offer a compilation model chain that takes into account several aspects of the OpenCL programming model. In addition, we provide model transformations that analyze some levels of optimizations based on the characteristics of the architecture. As an experimental validation, the methodology is applied to the creation of an application that solves a linear system resulting from the Finite Element Method (FEM). In this case, we show, among other things, the ability of the methodology of scaling by a simple modification of the number of available GPU devices.

<p>Insatser för att erbjuda föräldrastöd har stor betydelse för att förebygga och hantera problem med utagerande beteende hos barn. Syftet med studien var att utvärdera individuell föräldrafokuserad behandling enligt Marte Meo-metoden vid utagerande, trots och aggressivitet hos barn. Det finns få vetenskapliga studier gjorda av denna metod. En multipel baslinjedesign användes vid en behandlingskontakt över tio veckor för sex föräldrar till barn i åldrarna 4-9 år med utagerande beteende. Mätmetoderna bestod av återkommande registreringar av barnets trots och utagerande beteende samt olika frågeformulären såsom CBCL, ECBI och BDI. Samtliga barn hade utagerande beteendeproblematik i form av ODD, ADHD eller ADD enligt DSM IV. Fyra av sex föräldrar noterade en minskning av sina barns utagerande beteenden. Föräldrarna uppfattar att den egna situationen förbättrats. Undersökningens begränsade omfattning och resultat diskuteras.</p>

<p>Moderna ledarskapsteorier lyfter fram ledarens utvecklingsbefrämjande funktion och ser flera likheter mellan ledarskap och föräldraskap. Syftet med studien är att konstruera ett ledarskapstest som bygger på Marte Meo-metodens dimensioner för hur man skapar en utvecklingsstödjande dialog. De åtta dimensionerna omtolkades från ett föräldra/barnsammanhang till ett ledare/medarbetarsammanhang. Därefter skapades fem testuppgifter utifrån operationella definitioner av varje dimension. När etthundra testpersoner hade besvarat testet undersöktes varje dimensions reliabilitet med hjälp av Cronbachs alpha. Robustheten hos alpha testades också genom att jämföra alpha mellan olika grupperingar av testpersoner. Resultatet visar att reliabiliteten behöver utvecklas vidare. Samtidigt ger studien ett försiktigt stöd för att dimensionerna hierarkiskt bygger på varandra och att detta delvis har fångats av testet. Studien antyder också att det utvecklingsstödjande ledarskap som Marte Meo-metoden förespråkar uppfattas som positivt och eftersträvansvärt.</p>

Insatser för att erbjuda föräldrastöd har stor betydelse för att förebygga och hantera problem med utagerande beteende hos barn. Syftet med studien var att utvärdera individuell föräldrafokuserad behandling enligt Marte Meo-metoden vid utagerande, trots och aggressivitet hos barn. Det finns få vetenskapliga studier gjorda av denna metod. En multipel baslinjedesign användes vid en behandlingskontakt över tio veckor för sex föräldrar till barn i åldrarna 4-9 år med utagerande beteende. Mätmetoderna bestod av återkommande registreringar av barnets trots och utagerande beteende samt olika frågeformulären såsom CBCL, ECBI och BDI. Samtliga barn hade utagerande beteendeproblematik i form av ODD, ADHD eller ADD enligt DSM IV. Fyra av sex föräldrar noterade en minskning av sina barns utagerande beteenden. Föräldrarna uppfattar att den egna situationen förbättrats. Undersökningens begränsade omfattning och resultat diskuteras.

Moderna ledarskapsteorier lyfter fram ledarens utvecklingsbefrämjande funktion och ser flera likheter mellan ledarskap och föräldraskap. Syftet med studien är att konstruera ett ledarskapstest som bygger på Marte Meo-metodens dimensioner för hur man skapar en utvecklingsstödjande dialog. De åtta dimensionerna omtolkades från ett föräldra/barnsammanhang till ett ledare/medarbetarsammanhang. Därefter skapades fem testuppgifter utifrån operationella definitioner av varje dimension. När etthundra testpersoner hade besvarat testet undersöktes varje dimensions reliabilitet med hjälp av Cronbachs alpha. Robustheten hos alpha testades också genom att jämföra alpha mellan olika grupperingar av testpersoner. Resultatet visar att reliabiliteten behöver utvecklas vidare. Samtidigt ger studien ett försiktigt stöd för att dimensionerna hierarkiskt bygger på varandra och att detta delvis har fångats av testet. Studien antyder också att det utvecklingsstödjande ledarskap som Marte Meo-metoden förespråkar uppfattas som positivt och eftersträvansvärt.

Submitted by Nayara Passos (nayara.passos@ufpe.br) on 2015-03-11T19:46:33Z No. of bitstreams: 2 license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) TESE Ermeson Carneiro De Andrade.pdf: 4074311 bytes, checksum: 6b5b5cf26bd00821abaad692e167ee43 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-03-11T19:46:34Z (GMT). No. of bitstreams: 2 license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) TESE Ermeson Carneiro De Andrade.pdf: 4074311 bytes, checksum: 6b5b5cf26bd00821abaad692e167ee43 (MD5) Previous issue date: 2014 / Os softwares possuem defeitos. Os computadores falham. Os v´ırus se propagam. Os pr´edios pegam fogo. As pessoas cometem erros. Os desastres acontecem. Embora gostar ´ıamos que tais eventos nunca acontecessem, ´e prudente prover mecanismos que tratem as interrup¸c˜oes dos servi¸cos, pois o custo do downtime pode ser extremamente elevado. Dessa forma, as empresas tˆem investido cada vez mais em mecanismos de tratamento de interrup¸c˜oes, visto que as interrup¸c˜oes, sejam elas brandas ou severas, podem acontecer em qualquer lugar, a qualquer momento, com pouco ou nenhum aviso. Os sistemas distribu´ıdos (ex.: computa¸c˜ao em nuvem) tˆem sido largamente usados nos ´ultimos anos como um meio de recupera¸c˜ao de interrup¸c˜oes de modo que o sistema (infraestrutura e dados) ´e distribu´ıdo sobre um conjunto de servidores dispersos geograficamente e na ocorrˆencia de interrup¸c˜oes, outros servidores assumir˜ao a operacionalidade do sistema. A forma mais amplamente usada para modelar sistemas complexos (ex.: sistemas distribu´ıdos) ´e atrav´es das linguagens semiformais, tais como SysML (System Modelling Language) ou UML (Unified Modeling Language), devido principalmente `a sua nota¸c˜ao amig´avel e intuitiva. Os modelos semiformais gerados por essas linguagens, por si s´os n˜ao fornecem suporte para avalia¸c˜ao de dependabilidade/desempenho das especifica¸c˜oes dos sistemas. Dessa forma, faz-se necess´ario o mapeamento desses modelos semiformais para modelos anal´ıticos, pois modelos anal´ıticos s˜ao apoiados por fundamentos matem´aticos s´olidos, que suportam sua semˆantica precisa, estimulam a avalia¸c˜ao de desempenho/ dependabilidade e fornecem suporte para verifica¸c˜oes das propriedades qualitativas e an´alises. Os modelos anal´ıticos, no entanto, n˜ao s˜ao intuitivos e requerem um consider´avel esfor¸co por parte dos projetistas para entenderem a nota¸c˜ao usada. Portanto, ´e sensato adotar o uso colaborativo dos modelos semiformais e anal´ıticos. Este trabalho prop˜oe um framework baseado em m´etricas, modelos e ferramentas que auxilia os projetistas, os quais n˜ao possuem (ou possuem pouca) expertise em modelagem estoc´astica, a modelar e estudar os mecanismos de tratamento de interrup¸c˜oes e as infraestruturas dos sistemas distribu´ıdos, a partir de especifica¸c˜oes de alto n´ıvel, descritas atrav´es da SysML e MARTE. Para alcan¸car esse objetivo, prop˜oe-se o mapeamento dos diagramas anotados da SysML em modelos DSPN (Rede de Petri Determin´ıstica e Estoc´astica). Essa abordagem resulta num modelo cujas propriedades s˜ao garantidas e provˆe um conjunto de indicadores de dependabilidade dos mecanismos e do sistema. Ademais, a fim de mostrar a corretude e aplicabilidade do framework proposto, estudos de casos s˜ao apresentados.