Den mobila förskolan introducerades 2006, verksamheterna består av bussar som reser med barnen till olika platser. Införandet av de mobila förskoleverksamheterna var en lösning på akut brist på förskoleplatser och ett sätt att öka tillgång på utomhusmiljöer. Den första forskningen kring mobila förskolor bedrivs för närvarande på Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudiet vid Uppsala universitet. Inom ramen för pågående forskningsprojekt är denna studies syfte att undersöka barns användande av och deltagande i de platser de besöker i en mobil förskola samt hur användande och deltagandet varierar i relation till plats. Frågeställningarna utgår från vilka ramar och förhållningsätt som presenteras av pedagogerna i relation till platsen och hur dessa hanteras av barnen. Vidare studeras hur barnen använder platsens fysiska egenskaper och materialiteter samt hur barnen använder olika platser för social interaktion i sina kamratkulturer. För att finna svar på frågeställningarna har videoupptagningar från en mobil förskoleverksamhet analyserats djupgående. Resultaten visar att barns användning av plats varierar utifrån de regler och förhållningssätt som pedagogerna presenterar i relation till platsen samt utifrån platsens fysiska förutsättningar. Barnen använder även platserna i sin sociala interaktion i kamratkulturer på olika sätt. På de platser barnen känner till sedan tidigare eller av andra anledningar har lyckats ta platsen i besittning via sina praktiker uppstår i högre grad social interaktion i kamratkulturer i form av olika sorters lek.  Studien är sprungen ur, och resultaten knyts samman med, ett intresse för en utökad samhällelig diskussion kring barns vardagliga praktiker sett ur ett medborgarskapsperspektiv samt barns medskapande av rumsligheter.