The purpose of this study is to – through a discourse analysis – examine how the parliamentary committee – Ansvarskommittén – legitimizes the need for merging administrative regions. The committee’s investigation is what underlies the present debate on regionalisation and the merging of regions in Sweden. To carry out this discourse analysis, I have used “What’s the problem represented to be?”, by Carol Lee Bacchi as an analytical framework. The analytical framework aids the examination on how political parties construct problems through the solutions they propose. After carefully examining the final dictum of Ansvarskommittén, this study concludes that the committe’s investigation legitimizes the merging of regions primarily through three discourses. First, it is being legitimized through Neo-Regionalism which is also a component in the remaining two discourses. The second discourse is Europeanization that is intended to adapt the regions to the regional standards of the European Union. The third discourse is the financial growth discourse and is intended to maintain the financial growth and competitiveness of regions against other regions. Consequently, the regions are given the responsibility of the state’s wealth instead of the state being responsible for the wealth of the regions as seen in traditional welfare states. / Syftet med den här studien är att med hjälp av en diskursanalys undersöka hur Ansvarskommittén, genom den parlamentariska utredning som gjorts, legitimerar att Sverige behöver slå samman sina regioner. Det är den här utredningen som ligger som till för den debatt som idag förs vad gäller regionalisering och regionsammanslagningar i Sverige. För att utföra diskursanalysen har studien gjorts med hjälp av Carol Lee Bacchis ”What´s the problem represented to be?”, som grund för min analysmodell. Analysmodellen syftar till att undersöka hur aktörer konstruerar problem genom de lösningar som föreslås. Efter att ha granskat Ansvarskommitténs slutbetänkande noggrant, är min slutsats att utredningen legitimerar regionsammanslagningar genom framförallt tre stycken diskurser. Dels genom nyregionalism som även är övergripande för de andra två diskurserna. De andra diskurserna är europeisering, som syftar till att anpassa de svenska regionerna efter den Europeiska Unionen. Och dels en tillväxtdiskurs som innebär att regionerna ska kunna upprätthålla sin egna tillväxt- och konkurrenskraft mot andra regioner. Det blir således regionerna som ska bygga statens välstånd och inte staten som ska upprätthålla regionernas välstånd på det sättet som välfärdstaten är uppbyggd på.