The subject of this study has been organizational change within two Scandinavian green parties – the Swedish Green Party and the Norwegian Green Party. Looking at the organizational changes within these two parties using Robert Michel’s famous concept the “iron law of oligarchy”, I have studied whether these two parties have become more oligarchic after having been elected to the national parliaments of Sweden and Norway respectively. What I have found is that although these two parties still retain much of the original organizational structure that they have had, in particular the Swedish Green Party, change has occurred and seems to be occurring, at least in the Norwegian Green Party, which would indicate that the two parties have become more oligarchic. What I have found is in other words that parties which are elected into their national parliament tend to become more oligarchic during the period following the election – the fact that a party is elected into parliament seems to play a key role in the development towards a more oligarchic party structure in the two cases which I have studied.

Miljö- och klimatfrågor är något som fått allt större fokus i den politiska sfären de senaste åren samt inför riksdagsvalet 2018 ansågs frågan vara den viktigaste hos de svenska medborgarna. Uppsatsen har som avsikt att undersöka Sverigedemokraternas och Miljöpartiets miljöpolitik utifrån fyra aspekter och vi kommer då undersöka vilken vetenskaplig teori som ligger närmast partiernas miljöpolitiska ståndpunkter. Detta undersöks genom att studera politiska dokument i form av partiprogrammen, där respektive miljöavsnitt valts ut och ligger till grund för analysen. Med utgångspunkt i det teoretiska ramverket har vi satt djupekologi och ekologisk modernisering i relation till partiernas miljöpolitiska ställningstaganden, och därmed synliggjort partiernas åsikter i relation till dessa teorier. Eftersom vi syftat att studera det textuella materialet mer djupgående har studien genomförts genom en kvalitativ innehållsanalys där vi formulerat ett analysverktyg utifrån fyra kategorier som varit fördefinierade. Med utgångspunkt i empirin och det teoretiska ramverket kan vi urskilja att Miljöpartiets miljöpolitik har en relativt stark djupekologisk karaktär. Sverigedemokraternas miljöpolitik, å andra sidan, går inte tydligt i linje med någon av de valda teorierna utan varierar något, men vår bedömning är att den mest innehar ekomodernistiska drag.