I den här uppsatsen, vilken är skriven som en vetenskaplig essä, undersöker jag konstnärens praktiska kunskap med utgångspunkt i en situation där jag målar. Vad jag intresserar mig för är hur tänkandet påverkar den kroppsliga handlingen. Henri Bergson, Erich Fromm och japansk zenbuddhism är perspektiv jag använt mig av för att titta närmare på temat. Fromm har synliggjort att kärlek är en attityd som innebär att jag är koncentrerad i mötet med andra. Att kunna vara koncentrerad och att kunna älska ändamålsenligt är liktydigt. För att undvika plagiera mina tidigare arbeten behöver jag älska att arbeta. Bergson har visat att intuition och intellekt är två medvetandeformer jag kan agera utifrån och erfara verkligheten på. Två former av kunskap. Om jag planerar vad jag ska måla utgår jag från intellektet och hämmar mitt arbete. Utgår jag istället från intuition låter jag nuet tillföra arbetet något nytt. Vad zen påvisat och betonat, är att mitt beteende indikerar huruvida jag är närvarande eller inte. Att praktiskt öva på att vara närvarande i nuet möjliggör att du kan reagera spontant på verkligheten istället för att planera ditt agerande. De teoretiska perspektiven enas kring vikten av närvaro i nuet. Men också att det viktiga inte är att välja det ena eller andra. Vad som är väsentligt är både och. Mötet mellan mig och andra. Intuition och intellekt. Samt ett beteende som reagerar spontant och planerar. Vad som framkommit genom essän är att det råder en obalans mellan kunskapsformerna intellekt och intuition i en västerländsk kontext. En summerande fråga essän ställer är: vad innebär det för människan som biologisk varelse om ett naturligt sätt att erfara verkligheten på, inte bejakas? / In this essay, which is written as a scientific essay, I examine the artist's practical knowledge based on a situation where I paint. What I am interested in is how thinking affects bodily action. Henri Bergson, Erich Fromm and Japanese Zen Buddhism are perspectives I use to survey the theme. Fromm has made clear, that love is an attitude that means I am concentrated in the meeting with others. Being able to concentrate and the ability to make love an end in itself, is synonymous. To avoid plagiarizing previous work, I need to love working. Bergson has shown that intuition and intellect are two forms of consciousness and fundamental in the experience of reality. Two forms of knowledge. If I plan what I am going to paint, my point of departure is the intellect which inhibit the work. If I instead start from intuition, I let the present time add something new to the work. What Zen has shown and emphasized, is that my behavior indicate whether I am present or not. Practically practicing being present enables you to react spontaneously on reality instead of planning your actions. The theoretical perspectives agree on the importance of being present. And also, what is important is not to choose one or the other. What is essential is both. The meeting between me and others. Intuition and intellect. As well as a behavior that reacts spontaneously and plans. What the essay has shown is that there is an imbalance between the two forms of knowledge, intellect and intuition, in a Western context. A summary question the essay asks is: what impact does it have on man as a biological being if a natural way of experiencing life, is not affirmed?

La presente tesi ha come oggetto due problemi della filosofia di John Searle, entrambi definibili come problemi del fondamento. Il primo è il problema del fondamento vero e proprio, e cioè il problema del tentativo di Searle di ancorare la mente umana (con la sua irriducibilità ontologica) alla realtà fisica e naturale, attraverso un’inedita soluzione del problema mente-corpo che prende il nome di naturalismo biologico. Il secondo è, invece, il problema del fondamento della realtà sociale, e cioè il problema del tentativo di Searle di collocare tanto l’origine ontologica quanto il principio esplicativo della realtà sociale e istituzionale dentro la coscienza (ogni singola coscienza) e, in particolare, nell’intenzionalità collettiva. In questo senso, la presente tesi ha lo scopo di mostrare che i tentativi di Searle non sembrano essere andati del tutto a buon fine. Per quanto riguarda il primo – e cioè il problema del fondamento vero e proprio – si cercherà di mostrare che a) il naturalismo biologico sembra essere fondato su una metafisica a livelli non adeguatamente sviluppata per sorreggerlo e giustificarlo, e che, di conseguenza, b) il naturalismo biologico non sembra essere quella soluzione semplice al problema mente-corpo che pretende di essere. Per quanto riguarda il secondo – e cioè il problema del fondamento della realtà sociale – si cercherà di mostrare che a) il costruttivismo sociale di Searle sembra sfociare in una forma di solipsismo apparentemente incompatibile con qualsiasi concetto di intenzionalità collettiva, ma che, ciononostante, b) sembra esserci una soluzione per questo problema non solo interna alla filosofia della mente di Searle, ma anche in grado di svilupparne le potenzialità inespresse.