Thesis (Ph. D.)--Ohio State University, 1974. / Includes vita. Includes bibliographical references (leaves 179-182). Available online via OhioLINK's ETD Center.

Börsnoterade företag står inför en viktig uppgift när det ska bestämma hur de ska finansiera framtida investeringar. Företag kan finansiera dessa antingen genom skulder eller eget kapital. Med skulder menas lån upptagna hos externa kreditgivare och med eget kapital antingen ackumulerat eget kapital eller nytt aktiekapital från företagets aktieägare. Det finns fördelar med att finansiera investeringar med hjälp av skulder då kostnaderna för dessa (räntor) är avdragsgilla mot bruttovinsten för företagen. Medan kostnaden för nytt aktiekapital (utdelning) inte ger företagen denna möjlighet. Modigliani och Millers teorem med skatter utgår ifrån att eftersom denna avdragsmöjlighet för räntor finns borde en högre skuldsättningsgrad ge en högre vinst och därmed ett högre företagsvärde, allt annat lika. Uppsatsen syftar till att undersöka om det finns en positiv relation mellan företagens skuldsättningsgrad och deras företagsvärde under perioden 2000-2009. Resultaten i studien visar på att det finns en signifikant relation mellan skuldsättningsgrad och företagsvärde men att både utvecklingen på OMX30 och nettovinsten för de aktuella åren är variabler som visar mer signifikanta relationer med företagsvärdet.

Inledning: Modigliani och Miller-teoremet betraktas som en milstolpe och ett paradigmskifte inom Corporate Finance. Forskningen bakom teoremet har gett upphov till den kontroversiella slutsatsen att ett företags kapitalstruktur är irrelevant på en jämviktsmarknad, utan beskattning. När beskattning däremot förekommer, ökar företagsvärdet motsvarande den avdragsgilla skatten på räntekostnader vid belåning. Teoremet har dock inte varit utan kritik. Flera forskare har undersökt teoremet och kritiserat teoremets antaganden. Syfte: Syftet med studien är att undersöka Modigliani och Miller-teoremet i avseende av kapitalstrukturens inverkan på företags aktiekurser. Tidigare forskning: Modigliani och Miller-teoremet med dess antaganden presenteras inledningsvis som studiens grundläggande teori. Därefter presenteras agentteorin, signaleringsteorin, trade-off-teori och effektiva marknadshypotesen tillsammans med tidigare forskningsstudier om teoremet och antagandena. Metod: Studien tillämpar en kvantitativ metod, med tre regressionsmodeller. Det slumpmässiga urvalet består av tio företag inom industribranschen som är registrerade på Stockholmsbörsen. Urvalet består av paneldata från företagen under perioden 2005 till 2012. Studiens empiri består av historiska aktiekurser och årsredovisningar. Resultat: Skuldsättningsgraden visar en låg och icke signifikant korrelation med aktiekurserna för de undersökta företagen, i samtliga tre regressionsmodeller. Skatteskölden visar en högre och signifikant korrelation med aktiekursen, medan kontrollvariabeln vinst per aktie EPS visar den högsta korrelationen med aktiekursen, som responsvariabel. Slutsats: Studiens resultat visar inget empiriskt stöd för Modigliani och Miller-teoremet i dess helhet. Förklaringen till resultaten kan vara att antagandena inte tillfredsställs inom empirin. Agentteori, signaleringsteori, trade-off-teori och effektiva marknadshypotesen kan stå som förklaringar till studiens resultat. / Introduction: Modigliani and Miller theorem is regarded as a milestone and a paradigm shift in Corporate Finance. The research behind the theorem has given rise to the controversial conclusion that a company's capital structure is irrelevant in an equilibrium market, without taxation. In contrast, when taxation occurs firm value will increase equivalent to the deductible tax on interest expense when debt is issued. The theorem has not been without criticism. Several researchers have examined the theorem and criticised its assumptions. Purpose: The purpose of the study is to investigate the Modigliani and Miller theorem in respect of capital structure’s impact on companies' share prices. Literature Review: The Modigliani and Miller theorem with its assumptions is initially presented as the study’s main theorem. The presentation of the theorem is followed by a description of agency theory, signalling theory, trade-off theory and the efficient market hypothesis, along with previous studies on the theorem and its assumptions. Research Methodology: The study applies a quantitative approach, with three regression models. The random sample consists of ten companies in the industrial sector, that are listed on the Stockholm Stock Exchange. The sample is based on panel data of the companies during the period 2005 to 2012. The study's empirical data consists of historical stock prices and annual reports. Empirical Results: The leverage ratio, i.e. debt to equity ratio, indicates a low and non-signif-icant correlation with the stock prices of the examined companies, in all three regression models. The tax shield indicates a higher and significant correlation with the stock price, while the control variable earnings per share EPS indicates the highest correlation with the stock prices, as the response variable. Conclusions: The study’s results show no empirical support for the Modigliani-Miller theorem in its entirety. The explanation for the findings may be that the assumptions are not satisfied in the empirical data. Agency theory, signalling theory, trade-off theory and the efficient market hypothesis may serve as explanations of the study’s results.

<p>Börsföretagen kritiseras idag för inte fokusera tillräckligt mycket på strategiska frågor då detta skulle ge en större avkastning för aktieägarna. Frågan om vilken kapitalstruktur företagen bör ha, nu när konjunkturen går upp och företagen blir allt mer överkapitaliserade, blir viktig. Börsanalytiker hävdar att företagen inte har en optimal kapitalstruktur, det vill säga en optimal fördelning mellan skulder och eget kapital. De anser att en ökad skuldsättning för börsföretagen vore bra för lönsamheten, givet dagens låga räntor, då det skulle ge ett ökat företagsvärde.</p><p>Denna finansieringspolitik bygger på teoretiska modeller och har sitt ursprung i Modigliani och Millers (MM) propositioner från 1958. Detta kom att utgöra startpunkten för diskussionen om problematiken kring kapitalstrukturen. MM menade att företag genom att öka sina skulder kan öka sitt företagsvärde samt att de kunde visa ett positivt samband mellan skuldsättning och förväntad avkastning under förutsättningar för en perfekt marknad.</p><p>Dessa antaganden är accepterade i teorin men frågan är hur detta fungerar i verkligheten och om det fungerar som en finansieringsstrategi? Detta valde vi att undersöka utifrån två problemfrågor:</p><p>1. Finns det ett samband mellan skuldsättning och lönsamhet i verkligheten?</p><p>2. Finns det ett samband mellan skuldsättning och ett företags värde i verkligheten?</p><p>För att kunna se ett samband valde vi olika nyckeltal som fick representera dessa variabler. För skuldsättning valdes skuldsättningsgrad och för lönsamhet valdes räntabilitet på totalt kapital och för företagsvärde valdes P/BV-talet. Sambandet prövades på svenska börsföretag som är noterade på A-listan mest omsatta och O-listan attract40. Detta för att vi ansåg att dessa företag troligtvis hanterat problematiken kring valet av kapitalstruktur vilket kom att utgöra ett bra underlag för vår undersökning. Investmentföretag och banker valdes bort då de av naturliga skäl generellt har en högre skuldsättningsgrad än andra storföretag.</p><p>De relevanta nyckeltalen beräknades utifrån årsredovisningar samt hämtades från tidskriften Veckans Affärer och användes sedan för att pröva sambandet genom statistiska metoder. De slutsatser som vi kunde dra av undersökningen var att det inte fanns några samband mellan valet av skuldsättningsgrad och lönsamhet eller skuldsättningsgrad och företagsvärde. Dock visades ett väldigt svagt samband mellan skuldsättning och företagsvärde för företag på A-listan. Det var den grupp där företagen var mest likartade och hade mest gemensamt med varandra. Därför kan det för framtida forskning vara intressant att titta på en mer homogen grupp och se om andra faktorer kan ha en påverkan på ett eventuellt samband.</p>

<p>Sedan år 2000 har det varit tillåtet för svenska företag att köpa tillbaka sina egna aktier. Sedan</p><p>dess har ungefär 80 företag initierat återköpsprogram. Tidigare empiriska studier, både</p><p>utländska och svenska, har visat på en positiv aktiekursutveckling för de återköpande</p><p>företagen. Motiven bakom återköpen anses vara signalering om undervärdering, reducering av</p><p>”free cashflow” och därigenom av agentkostnader samt options- och flexibilitetsrelaterade</p><p>motiv.</p><p>Vi har studerat aktiekursutvecklingen justerad för branschindex för återköpande företag upp</p><p>till fem år efter återköpets annonsering. I vår studie ingår 47 företag som initierat sitt</p><p>återköpsprogram under perioden mars 2000 till november 2005. Vi finner en signifikant</p><p>överavkastning på +48 procent efter tre år och +122 procent efter fem år. Vidare finner vi en</p><p>signifikant högre överavkastning för företag med ett högt ”book-to-market”, det vill säga</p><p>potentiellt undervärderade företag.</p>

Börsföretagen kritiseras idag för inte fokusera tillräckligt mycket på strategiska frågor då detta skulle ge en större avkastning för aktieägarna. Frågan om vilken kapitalstruktur företagen bör ha, nu när konjunkturen går upp och företagen blir allt mer överkapitaliserade, blir viktig. Börsanalytiker hävdar att företagen inte har en optimal kapitalstruktur, det vill säga en optimal fördelning mellan skulder och eget kapital. De anser att en ökad skuldsättning för börsföretagen vore bra för lönsamheten, givet dagens låga räntor, då det skulle ge ett ökat företagsvärde. Denna finansieringspolitik bygger på teoretiska modeller och har sitt ursprung i Modigliani och Millers (MM) propositioner från 1958. Detta kom att utgöra startpunkten för diskussionen om problematiken kring kapitalstrukturen. MM menade att företag genom att öka sina skulder kan öka sitt företagsvärde samt att de kunde visa ett positivt samband mellan skuldsättning och förväntad avkastning under förutsättningar för en perfekt marknad. Dessa antaganden är accepterade i teorin men frågan är hur detta fungerar i verkligheten och om det fungerar som en finansieringsstrategi? Detta valde vi att undersöka utifrån två problemfrågor: 1. Finns det ett samband mellan skuldsättning och lönsamhet i verkligheten? 2. Finns det ett samband mellan skuldsättning och ett företags värde i verkligheten? För att kunna se ett samband valde vi olika nyckeltal som fick representera dessa variabler. För skuldsättning valdes skuldsättningsgrad och för lönsamhet valdes räntabilitet på totalt kapital och för företagsvärde valdes P/BV-talet. Sambandet prövades på svenska börsföretag som är noterade på A-listan mest omsatta och O-listan attract40. Detta för att vi ansåg att dessa företag troligtvis hanterat problematiken kring valet av kapitalstruktur vilket kom att utgöra ett bra underlag för vår undersökning. Investmentföretag och banker valdes bort då de av naturliga skäl generellt har en högre skuldsättningsgrad än andra storföretag. De relevanta nyckeltalen beräknades utifrån årsredovisningar samt hämtades från tidskriften Veckans Affärer och användes sedan för att pröva sambandet genom statistiska metoder. De slutsatser som vi kunde dra av undersökningen var att det inte fanns några samband mellan valet av skuldsättningsgrad och lönsamhet eller skuldsättningsgrad och företagsvärde. Dock visades ett väldigt svagt samband mellan skuldsättning och företagsvärde för företag på A-listan. Det var den grupp där företagen var mest likartade och hade mest gemensamt med varandra. Därför kan det för framtida forskning vara intressant att titta på en mer homogen grupp och se om andra faktorer kan ha en påverkan på ett eventuellt samband.

Skuldsättningsgraden ökar värdet på ett företags aktier genom skatteskölden, samtidigt som den ökar sannolikheten för finansiella problem och dess kostnader. För att uppnå en optimal kapitalstruktur måste skatteskölden balanseras mot de potentiella kostnaderna för finansiella problem. Det finns ingen matematiskt formel som förklarar hur denna optimering bör ske, det finns dock fyra viktiga faktorer som ledningen på ett företag bör ta hänsyn till när de bestämmer skuldsättningsgraden –företagets lönsamhet, storlek, tillgångsstruktur och affärsrisk. Syftet med denna studie är att testa vilka oberoende variabler som påverkar skuldsättningsgraden hos de största svenska börsnoterade företagen och genom detta kunna dra slutsatser om huruvida de tillämpar en optimal kapitalstruktur enligt Trade off teorin. Korrelation-samt den multipla regressionsanalysen visar att det inte finns något samband mellan skuldsättningsgraden och de oberoende variablerna. Vi kan därmed dra slutsatsen att företagen i populationen inte har en optimal kapitalstruktur.

Sedan år 2000 har det varit tillåtet för svenska företag att köpa tillbaka sina egna aktier. Sedan dess har ungefär 80 företag initierat återköpsprogram. Tidigare empiriska studier, både utländska och svenska, har visat på en positiv aktiekursutveckling för de återköpande företagen. Motiven bakom återköpen anses vara signalering om undervärdering, reducering av ”free cashflow” och därigenom av agentkostnader samt options- och flexibilitetsrelaterade motiv. Vi har studerat aktiekursutvecklingen justerad för branschindex för återköpande företag upp till fem år efter återköpets annonsering. I vår studie ingår 47 företag som initierat sitt återköpsprogram under perioden mars 2000 till november 2005. Vi finner en signifikant överavkastning på +48 procent efter tre år och +122 procent efter fem år. Vidare finner vi en signifikant högre överavkastning för företag med ett högt ”book-to-market”, det vill säga potentiellt undervärderade företag.

Made available in DSpace on 2014-06-12T17:43:10Z (GMT). No. of bitstreams: 2 arquivo986_1.pdf: 958504 bytes, checksum: 99d996fb804796538d0c574efd58f381 (MD5) license.txt: 1748 bytes, checksum: 8a4605be74aa9ea9d79846c1fba20a33 (MD5) Previous issue date: 2009 / Os investimentos em ativos e nas atividades operacionais de uma empresa podem ser financiados por meio de capitais próprios ou capitais de terceiros, que juntos constituem a estrutura de capital da organização. Na teoria de finanças são identificadas duas grandes correntes de pensamento: a teoria tradicional e a teoria de Modigliani & Miller, as quais divergem por aceitar e rejeitar, respectivamente, a possibilidade de existência de uma estrutura ótima de capital, em que o custo de capital é minimizado e a riqueza dos acionistas maximizada. Com base no referencial teórico existente, este trabalho estudou a estrutura de capital e seus determinantes, considerando uma amostra de 1.771 empresas brasileiras de pequeno, médio e grande porte, dos setores de indústria, comércio e serviços. Os atributos testados nesta pesquisa como determinantes da estrutura de capital foram tangibilidade dos ativos, rentabilidade, tamanho e liquidez. Foi desenvolvido modelo estatístico de regressão linear múltipla, apresentando graus de explicação e significância compatíveis para a identificação de elementos determinantes da estrutura de capital das empresas brasileiras. Foi confirmada a existência de relação positiva entre o endividamento e os atributos tangibilidade dos ativos e tamanho das empresas, ratificando o previsto pela teoria do Trade-Off, principal representante da corrente tradicionalista. Também foi corroborada a relação negativa entre endividamento e os atributos rentabilidade e liquidez, ratificando o esperado pela teoria do Pecking Order. Os resultados desta pesquisa refutaram a existência de relação positiva entre endividamento e rentabilidade das empresas, conforme previsto pela teoria do Trade-Off

In the wake of the financial crisis the systemic importance of banks for the stability of the financial system became evident. Finansinspektionen classifies the banks Nordea, Skandinaviska Enskilda Banken, Svenska Handelsbanken and Swedbank as systemically important for the Swedish financial system. The Basel accords strive to increase the resilience of banks and the financial system by imposing stricter regulatory capital requirements. It is debated how these restraints affect the banks’ cost of capital which prompt the first research question of the study: How has the increase in regulation regarding the capital structure of banks affected Sweden’s major banks’ cost of capital? According to Modigliani &amp; Miller a firm’s cost of capital is independent of its capital structure. The second research question is thus: Does the development regarding Sweden’s major bank’s cost of capital align itself with the Modigliani-Miller theorem? The purpose of the study is thus to assess how the increase in regulatory capital requirements have affected the Swedish major banks’ cost of capital and to what extent these developments align with the Modigliani-Miller theorem. The researchers utilizes a quantitative method and collected secondary data for the period 2008 to 2016 to answer the formulated hypotheses which are deduced from the theoretical framework.   The results from the study illustrate significant correlations between increased regulatory capital requirements and the cost of capital. The authors can however not assert the irrelevance of capital structure for the banks’ cost capital but find that reduced tax shields only have modest effects on the banks’ cost of capital.