No description available.

No description available.

abstract: This paper utilizes insights from emerging monster theory, particularly the idea that monsters are cultural representations, to examine the representation of the Gyant and the figure Talus in Edmund Spenser's Faerie Queene. The thesis posits that contrary to most critical readings, the episode concerning the Gyant focuses on a portion of the 16th century English Cultural Body-the peasants, rather than the Irish or another cultural subgroup. The thesis also argues that through the application of monster theory, the complicated political sympathies of the author towards the English lower class emerge, and the English third estate gains a voice. / Dissertation/Thesis / M.A. English 2014

No description available.

Detta arbete undersöker hur form påverkar människors perception av en monsterkaraktär som introducerats med textbeskrivning och bild. För att undersöka detta skapades två baskaraktärer i bild och textbeskrivning. Den ena baskaraktären beskrivs som ofarlig, lugn och vänlig den andre som farlig, aggressiv och hotfull. Utifrån dessa två baskaraktärer skapades åtta nya varianter, två med mjukare former och två med kantigare former.Den teoretiska grunden för arbetet innefattar beprövade metoder inom karaktärsdesign samt teorier kring formlära och kategorisering, t ex, ”pattern-matching” vilket syftar på att människor från födseln kopplar vissa former som runt och slätt som säkra medan taggigt och vasst kopplas till fara.Dessa bilder som skapats används sedan i kvalitativa semistrukturerade intervjuer där informanterna ska placera dem på rad från mest säker att närma sig som en karaktär i ett rollspel till mest farlig. Därefter kommer frågor som går in på varför de placerat bilderna i den ordningen.

No description available.

Detta arbete, som utgår ifrån observationen att många spel inom survival horror-genren använder sig av en realistisk grafisk stil på sina texturer, undersöker om det är möjligt att förmedla samma läskiga känsla genom användandet av en stiliserad, eller tecknad, grafisk stil. Tre 3D-modeller föreställande monster, modellerade med inspiration från survival horror-spel, texturerades på ett sätt som motsvarade en realistisk grafisk stil, samt ett som motsvarade en stiliserad grafisk stil. Dessa låg sedan som grund för en enkätundersökning där respondenterna fick välja vilken version av monstren som var läskigast.

Mary Shelley’s novel Frankenstein has been the direct source for many adaptations on stage, television and film, and an indirect source for innumerable hybrid versions. One of the central premises of Julie Sanders’s Adaptation and Appropriation (2006) is that adaptations go through a movement of proximation that brings them closer to the audience’s cultural and social spheres. This essay looks at how this movement of proximation has impacted the monster’s form and behaviour and concludes that this is the main reason Shelley’s vision of her monster has rarely been accurately reproduced on screen. It is clearly impossible for an essay of this length to adequately cover the vast number of adaptations spawned by Frankenstein. It is clear that James Whale’s Frankenstein (1931), where the monster has a bolt through its neck and a stitched forehead, created the stereotype that has been the source for many other Frankenstein film adaptations. However, contemporary film adaptations cater to target audiences and specific genres, while also reflecting the current political climate and technological innovations. The conclusion reached here is that while the form and behaviour of Frankenstein’s monster in film has inevitably been revised over the years, precisely as a result of social and cultural factors, it is the stereotype created by Whale that has prevailed over the figure produced by Shelley. This, in turn, supports and confirms Sanders’s theory of movement of proximation.

SLUTSATS: För  att  nå  min  egen,  djupaste,  svarta  spegel  hade  jag  behövt  ”möta  mitt  eget  mörker”, som Soran Ismail beskriver det i Absolut Svensk… Gjorde jag det? Njae… Jag hade gärna utforskat mina fördomsfulla sidor mer, för att se var jag själv står på  skalan  mellan  Tes och  Antites.  Soran  gjorde i avsnitt 1 ett vetenskapligt  fördomstest, där reaktioner registrerades för att ta reda på fördomar en ”inte vet om att den har”. Någon liknande miljö eller metod (vetenskaplig, existentiell eller psykoanalytisk)  möttes  jag  inte  av  under  kursen  där  jag  kunde  ta  mitt  fördomsprojekt  så  mycket  längre,  däremot  synliggjordes  en  undangömd identitet  hos  mig  själv  som  jag  har  haft  fördomar  kring,  baserat  på  ett  internaliserat  förtryck.  I  min  vilsenhet  kunde  jag  orientera  mig  mot  att  börja utforska detta ämne parallellt i samband med självreflektionen.   Jag  vill  alltså hävda  att  desorientering,  att  gå  vilse,  är  startpunkten  för  självreflektion.  Och  att  självreflektion  i  samband  med  kommunikation  och kunskap är det som krävs för att krossa fördomar. Konst bör därför sträva efter att inleda en process av självreflektion, för att det betraktande  subjektet  ska  kunna  spegla  sig  i  sin  egen  svartaste  spegel  – där  fördomen existerar inom en. / Svarta speglar - magisterutbildningen i konstnärlig självreflektion

These poems deconstruct Mary Shelley's monster from a spiritually Chthonian, critically post-structuralist creative stance. But the process here is not simple disruption of the original discourse; this poetry cycle transforms the monster's traditional body, using what pieces are left from reception/vivisection to reconstruct, through gradual accretion, new authority for each new form, each new appendage.