Musikundervisning i förskolan tenderar att främst handla om sång av reproducerande karaktär. Dessutom fokuseras oftast ett utommusikaliskt syfte, som exempelvis språkutveckling eller socialisering.  Denna studie handlar om att undersöka och analysera barns musikskapande inom förskolans praktik och med den vill jag bidra till att bredda förståelsen för vad musikundervisning i förskolan kan handla om. Genom en kvalitativ metod genomförs studien som ett studentinitierat utvecklingsarbete. Sju undervisningsstunder analyseras ur ett musikdidaktiskt perspektiv där innehållet i undervisningsstunderna kategoriseras utifrån tre huvudsakliga fokusområden: Sång och melodiskapande, utforskande av begreppet rytm samt utforskande av begreppet tonhöjd. I studien deltar tio barn i 5 - års åldern, på en svensk förskola. I studiens resultat beskrivs hur musikens olika dimensioner görs synliga i musikskapandet utifrån Nielsens musikdidaktiska teori (2006). Tre olika aspekter av musikundervisningen blir också synliga: den vetenskapliga-, hantverksmässiga- och den konstnärliga dimensionen. I resultatet framgår också vad som kan känneteckna analogt respektive digitalt musikskapande och på vilket sätt de båda undervisningsmetoderna befruktar varandra.