Introduktion Utifrån tidigare forskning har en modell föreslagits som beskriver att lågintensiv aerob uthållighetsträning ska ha mindre negativ påverkan på effekten av styrketräning jämfört med högintensiv aerob uthållighetsträning. Detta påstående har funnit visst stöd i litteraturen men vidare forskning krävs för att det ska kunna fastställas. Syfte Denna studie syftar till att undersöka ifall det föreligger någon skillnad mellan högintensiv aerob intermittent löpträning och lågintensiv aerob kontinuerlig löpträning vad gäller dess påverkan på utveckling av benstyrka och muskelstorlek vid samtidig styrketräning. Metod Sex måttligt tränade män (25 (22-26) år) blev slumpvis tilldelade ett av två olika, sex veckor långa, träningsprogram. Den ena gruppen (HI, n=3) tränade hypertrofiinriktad styrketräning två gånger i veckan samt 2-3 pass med högintensiv aerob intermittent löpning (90-95 % av HFmax). Den andra gruppen (LI, n=3) tilldelades samma styrkeprogram men deras uthållighetsträning bestod istället av lågintensiv aerob kontinuerlig löpning (75 % av HFmax). Mätningar av kroppsvikt, lårmuskelns tvärsnittsarea och 1 RM i benpress utfördes innan och efter träningsperioden. De statistiska mått som användes var median och variationsvidd. Vid den statistiska analysen användes parade samt oberoende icke-parametriska tester. Resultat Vid jämförelse av de uppmätta värdena visade ingen av grupperna på några signifikanta förändringar. När båda gruppernas mätvärden slogs ihop kunde dock signifikanta förändringar ses för både lårmuskelns tvärsnittsarea och benstyrka (P < 0,05). Vid jämförelse mellan gruppernas procentuella ökningar av tvärsnittsarea och benstyrka visade det sig att LI hade uppnått större förbättringar än HI (P = 0,05). Diskussion Resultatet i denna studie indikerar att när fokus i träningen ligger på styrkeökning och hypertrofi kan samtidig lågintensiv kontinuerlig aerob uthållighetsträning vara att föredra framför högintensiv intermittent aerob uthållighetsträning.

Bakgrund: Styrketräning är en vanlig motion- och rehabiliteringsform som exempelvis höjer den anaeroba uthålligheten, bidrar till hypertrofi i muskelcellerna och ökar muskelstyrkan. Fysioterapeuter instruerar, ordinerar och leder styrketräning för olika patientgrupper i alla åldrar. Det har blivit en viktig del i dagens rehabilitering. Patienter har olika förutsättningar till att styrketräna med låg- respektive hög belastning beroende på skada eller sjukdom. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur belastningen vid styrketräning påverkar muskelstyrka och muskelhypertrofi. Metod: En artikelsökning genomfördes i databaserna: PubMED, Web of Science, Cochrane Library, SportDiscus och Scopus. Relevanta ämnesord för respektive databas tillämpades. Enbart studier som jämförde låg belastning (<60% 1RM) kontra hög belastning (>60% 1RM) på utfallsmåtten styrka och hypertrofi blev inkluderade i resultatet. Resultat: Totalt blev 9 artiklar inkluderade i litteraturstudien. Artiklarna visade att muskelstyrkan ökar oavsett om träningen sker med hög eller låg belastning. Träning med hög belastning ger en större ökning av muskelstyrkan än träning med låg belastning. Både träning med hög och låg belastning gav upphov till hypertrofi. Ingen utom en av studierna kunde redovisa signifikanta skillnader i hypertrofi utifrån belastning. Konklusion Att träna styrketräning med målsättningen att öka i styrka och/eller hypertrofi går att göra genom både hög- och låg belastning. Hög belastning har större effekt på muskelstyrka och är fördelaktigt i jämförelse med låg belastning.

Bakgrund: För att bibehålla ett liv med en hög livskvalité är det viktigt att ha en tillräcklig muskelstyrka för att klara av vardagen och minska skador. Styrketräning kan utveckla skelettmuskulaturen och anses vara ett populärt träningssätt. Användningen av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) har ökat inom idrotten. Forskningsläget var sparsamt bland den yngre befolkningen, men mer forskning fanns inom området på den äldre befolkningen. Dock saknades forskning kring påverkan av olika doser under en längre användningsperiod. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att granska användandet av preparaten (NSAID) och tydliggöra vilken effekt dessa hade på styrkeutveckling, skelettmuskeltillväxt och signaler i skelettmuskulaturen i samband med styrketräning. Metod: Den systematiska litteraturöversikten skapades med publikationer från databaserna Pubmed och SPORT Discus där 86 studier identifierades. För att kunna besvara frågeställningen resulterade det i nio studier totalt. De valda studiernas validitet bedömdes och samtliga var av god kvalité. Resultat: Äldre runt 65 år undersöktes i fem av nio studier då alla förutom en inte påvisade någon skillnad i skelettmuskulaturen medan en påvisade en signifikant positiv effekt i muskelmassa vid intag av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel i jämförelse med placebo. De resterande fyra studierna var gjorda på yngre individer runt 25 år och spretade åt olika håll. Där de visade på att ingen skillnad fanns i att det blev en minskad styrkeutveckling och skelettmuskeltillväxt och att det hämmar signaler men att individerna även orkar utföra ett större arbete med läkemedlen. Slutsats: För yngre individer visade preparaten ha en hämmande effekt på muskeltillväxten men för äldre individer verkade inte muskeltillväxten påverkas. / Background: To maintain a life with a high quality of life, it is important to have sufficient muscle strength to cope with everyday life and reduce injuries. Strength training can develop skeletal muscle and is considered a popular exercise method. The use of non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) has increased in sports. The research situation was sparse among the younger population, but more research was found in the field of the older population. However, there was no research on the effect of different doses over a longer period of use. Purpose: The purpose of the literature review was to examine the use of the preparations (NSAIDs) and to clarify their effect on strength development, skeletal muscle growth and signals in the skeletal muscle in connection with strength training. Method: The systematic literature review was created with publications from the Pubmed and SPORT Discus databases, where 86 studies were identified. In order to answer the question, it resulted in nine studies in total. The validity of the selected studies was assessed, and all were of good quality. Results: Elderly people around the age of 65 were examined in five of nine studies, all except one showing no difference in skeletal muscle, while one showed a significant positive effect in muscle mass when taking non-steroidal anti-inflammatory drugs compared to placebo. The remaining four studies were done on younger individuals around 25 years of age and spread in different directions. Where they showed that there was no difference in the fact that there was a decrease in strength development and skeletal muscle growth and that it inhibited signals but that the individuals also can do a greater work on the drugs. Conclusion: For younger individuals, the preparations were shown to have an inhibitory effect on muscle growth, but for older individuals, muscle growth did not appear to be affected.