Denna uppsats undersöker de naturliga miljörisker och naturfaror som finns i Uppsala stad, vilka konsekvenser de kan generera och vilken motståndskraft staden har för att stå emot dessa. Den har också undersökt om teorierna om sårbarhet och resiliens inom katastrofhantering har någon förankring i det arbetssätt som verkställande aktörerinom Uppsala stad utgår ifrån. Metoden som används är en kvalitativ fallstudie som inkluderar intervjuer med anställda inom kommun och länsstyrelse, samt granskning av rapporter. Det som framkommit är att det finns risker för extraordinära naturhändelser såsom översvämning, värmebölja, torka, stormar. Översvämning värderas som en av de större riskerna, där både skyfallsöversvämning och höga flöden i Fyrisån är relevanta, där tusentals människor riskerar att drabbas. Det har också framkommit att Uppsala stad har vissa sårbara områden såsom bebyggelse nära Fyrisån och centrala områden med mycket hårdgjorda ytor. Sårbara grupper identifieras som äldre och sjuka, samt personer på landsbygden med egen brunn. Uppsala uppfyller dock flera kriterier för att vara resilient med mycket förebyggande arbete med riskkartor, bedömningar och scenarion. Kommunen har också implementerat åtgärder som visar på resiliens såsom barriärer mot översvämning med mera. Det går dock inte att konstatera om Uppsala är resilient eller sårbart, utan vidare forskning rekommenderas.

No description available.