<p>ADHD är ett funktionshinder som innebär avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet samt impulsivitet. Som pedagog är det viktigt att ha en förståelse för funktionshindret och möta eleverna utifrån sina förutsättningar och ge det stöd de behöver. Syftet med studien är att studera några personers erfarenheter kring den pedagogiska verksamheten och hur den bör anpassas för att underlätta för elever med diagnosen ADHD. Frågorna som ligger till grund för studien är: Vilka pedagogiska strategier anser informanterna behövs för att undervisa elever med diagnosen ADHD? Vilka uppfattningar framkommer vad det gäller specifika hjälpmedel avsedda att hjälpa elever med diagnosen ADHD? Hur anses struktur skapas för elever med diagnosen ADHD enligt informanterna? Genom intervjuer har rådata insamlats. Resultatet visar att det inte finns några generella strategier utan att det är viktigt att se ur ett individuellt perspektiv när stöd utformas, eftersom alla elever är olika. Struktur är något som informanterna ser som en viktig pedagogisk strategi i undervisningen av elever med ADHD. Vår slutsats är att de två informanter som arbetar utanför skolan besitter en större kunskap vilket är av intresse för vidare forskning. Skulle resultatet vid en större studie kunna generaliseras och vilka är i så fall de bakomliggande orsakerna till att informanterna utanför skolan besitter en större kunskap?</p>

ADHD är ett funktionshinder som innebär avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet samt impulsivitet. Som pedagog är det viktigt att ha en förståelse för funktionshindret och möta eleverna utifrån sina förutsättningar och ge det stöd de behöver. Syftet med studien är att studera några personers erfarenheter kring den pedagogiska verksamheten och hur den bör anpassas för att underlätta för elever med diagnosen ADHD. Frågorna som ligger till grund för studien är: Vilka pedagogiska strategier anser informanterna behövs för att undervisa elever med diagnosen ADHD? Vilka uppfattningar framkommer vad det gäller specifika hjälpmedel avsedda att hjälpa elever med diagnosen ADHD? Hur anses struktur skapas för elever med diagnosen ADHD enligt informanterna? Genom intervjuer har rådata insamlats. Resultatet visar att det inte finns några generella strategier utan att det är viktigt att se ur ett individuellt perspektiv när stöd utformas, eftersom alla elever är olika. Struktur är något som informanterna ser som en viktig pedagogisk strategi i undervisningen av elever med ADHD. Vår slutsats är att de två informanter som arbetar utanför skolan besitter en större kunskap vilket är av intresse för vidare forskning. Skulle resultatet vid en större studie kunna generaliseras och vilka är i så fall de bakomliggande orsakerna till att informanterna utanför skolan besitter en större kunskap?

ABSTRAKT Christina Kilpeläinen ”Att möta barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan” ”To approach children with neuro psychiatric symptoms in elementary school” Antal sidor: 42 Syftet med mitt examensarbete är att få en utökad kunskap och förståelse för barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan. Kunskap skapar förståelse, vilket leder till att man bemöter och strukturerar skoldagen på ett individuellt sätt. Det ska vara lika naturligt att kompensera miljön för barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan, som att kompensera ett närsynt barn med glasögon eller en hörselnedsättning med hörapparat. Jag vill ha svar på vad neuropsykiatriska symtom innebär och hur man kan strukturera och bemöta dessa barn i grundskolan. Studier av tidigare genomförd forskning och min empiriska undersökning, har gett mig svar på mina frågor. Jag har tagit del av tre lärares erfarenheter av barn med neuropsykiatriska symtom. Vilka beteenden och svårigheter möter man som lärare? Vilka pedagogiska verktyg använder man sig av, för att strukturera och planera skoldagen? Jag har även intervjuat två specialister inom neuropsykiatri på habiliteringen som bl.a. förklarade vad neuropsykiatriska symtom innebär och hur man individuellt kan bemöta dessa symtom i grundskolan. Den tidigare forskningen och min empiriska undersökning visar att barn med neuropsykiatriska symtom behöver en tydliggörande pedagogik, en tydlig struktur. De belyser svårigheterna med kommunikation och perception. Visuell förstärkning behövs för att skapa förståelse av omvärlden.

<p>ABSTRAKT</p><p>Christina Kilpeläinen</p><p>”Att möta barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan”</p><p>”To approach children with neuro psychiatric symptoms in elementary school”</p><p>Antal sidor: 42</p><p>Syftet med mitt examensarbete är att få en utökad kunskap och förståelse för barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan. Kunskap skapar förståelse, vilket leder till att man bemöter och strukturerar skoldagen på ett individuellt sätt. Det ska vara lika naturligt att kompensera miljön för barn med neuropsykiatriska symtom i grundskolan, som att kompensera ett närsynt barn med glasögon eller en hörselnedsättning med hörapparat. Jag vill ha svar på vad neuropsykiatriska symtom innebär och hur man kan strukturera och bemöta dessa barn i grundskolan. Studier av tidigare genomförd forskning och min empiriska undersökning, har gett mig svar på mina frågor. Jag har tagit del av tre lärares erfarenheter av barn med neuropsykiatriska symtom. Vilka beteenden och svårigheter möter man som lärare? Vilka pedagogiska verktyg använder man sig av, för att strukturera och planera skoldagen? Jag har även intervjuat två specialister inom neuropsykiatri på habiliteringen som bl.a. förklarade vad neuropsykiatriska symtom innebär och hur man individuellt kan bemöta dessa symtom i grundskolan. Den tidigare forskningen och min empiriska undersökning visar att barn med neuropsykiatriska symtom behöver en tydliggörande pedagogik, en tydlig struktur. De belyser svårigheterna med kommunikation och perception. Visuell förstärkning behövs för att skapa förståelse av omvärlden.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att genom litteraturstudier och empirisk undersökning ta reda på hur lärare på bästa sätt kan underlätta för DAMP-barn i skolan. Arbetet börjar med en litteraturgenomgång där det först beskrivs vad DAMP innebär. Vidare tas de svårigheter upp som DAMP-barn kan ha och vilka problem som kan möta dem i skolan. I litteraturgenomgången går också att läsa om det ansvar skolan har gentemot DAMP-barn och hur den enskilda läraren på bästa sätt kan anpassa sin undervisning för dessa barn. De olika metodiska grepp somtas upp inbegriper både allmänna åtgärder och mer specifika undervisningsmetoder såsom särskild undervisningsgrupp eller särskilt anpassat undervisningsmaterial. Teoridelen innefattar även fakta som rör föräldrasamverkan. Den kunskap som lärare besitter undersöks dels genom teoretiska studier, men framförallt genom intervjuer med tre olika lärare. Genom dessa studier framkommer bland annat att DAMP-barn har ett stort behov av struktur i sin vardag. De behöver också tydlighet i undervisningen samt möjlighet till arbete i lugn och ro. Det finns inga bestämda mönster för hur DAMP-barnet ska bemötas eftersom varje barn är en särskild individ med särskilda behov. Grunden för allt arbete med DAMP-barn är dock uppbyggelse av barnens självförtroende samt att vara en vuxen som förstår och som har förmågan att visa barnen mycket kärlek.</p>

Syftet med detta arbete är att genom litteraturstudier och empirisk undersökning ta reda på hur lärare på bästa sätt kan underlätta för DAMP-barn i skolan. Arbetet börjar med en litteraturgenomgång där det först beskrivs vad DAMP innebär. Vidare tas de svårigheter upp som DAMP-barn kan ha och vilka problem som kan möta dem i skolan. I litteraturgenomgången går också att läsa om det ansvar skolan har gentemot DAMP-barn och hur den enskilda läraren på bästa sätt kan anpassa sin undervisning för dessa barn. De olika metodiska grepp somtas upp inbegriper både allmänna åtgärder och mer specifika undervisningsmetoder såsom särskild undervisningsgrupp eller särskilt anpassat undervisningsmaterial. Teoridelen innefattar även fakta som rör föräldrasamverkan. Den kunskap som lärare besitter undersöks dels genom teoretiska studier, men framförallt genom intervjuer med tre olika lärare. Genom dessa studier framkommer bland annat att DAMP-barn har ett stort behov av struktur i sin vardag. De behöver också tydlighet i undervisningen samt möjlighet till arbete i lugn och ro. Det finns inga bestämda mönster för hur DAMP-barnet ska bemötas eftersom varje barn är en särskild individ med särskilda behov. Grunden för allt arbete med DAMP-barn är dock uppbyggelse av barnens självförtroende samt att vara en vuxen som förstår och som har förmågan att visa barnen mycket kärlek.