Stål är ett material som används i olika byggnadskonstruktioner. I de byggnadskonstruktioner som utsätts för upprepade belastningar kan utmattning ske i materialet. Utmattning leder till permanenta skador i form av sprickbildning och slutligen brott. I svetsade konstruktioner är det ofta svetsar som har den lägsta utmattningsstyrkan. För att förbättra en svets utmattningsstyrka finns efterbehandlingsmetoder som benämns Post Weld Treatment (PWT). Idag används den beräkningsmetod som är föreskriven i Eurokod vid verifiering av svetsar. Beräkningsmetoden är förenklad och kan underskatta objektets livslängd med hänsyn till utmattning. Syftet med arbetet är att studera olika dimensioneringsmetoder som behandlar utmattningsbelastade svetsar samt hur tillämpning av PWT kan förbättra en typsvets livslängd. Målet med arbetet är att studera en typsvets och visa skillnaden i antalet lastcykler mellan beräkningsmetoderna samt hur många lastcykler samma typsvets förväntas öka med PWT. Teorin och resultaten utgår från vetenskapliga artiklar, litteraturstudier och enfallstudie som behandlar både en genomsvetsad stumsvets samt en kälsvets lokaliserade på en I-balk. Resultatet pekar mot att den metod som används idag underskattar livslängden och att PWT kan markant kan förbättra en svetsutmattningsstyrka. / Steel is a material used in various building structures. Fatigue can occur in the material if building structures is exposed for repeated loads. Fatigue leads to permanent damages such as crack initiations and fracture. It is common that welds in welded structures have the lowest fatigue strength. A welds fatigue strength can be improved with treatments termed Post Weld Treatment (PWT). Today a welds fatigue strength is verified with a method described in Eurocode. The calculation method is simplified which can underestimate the objects number of lifecycles regarding fatigue. The purpose with this essay is to study different structural design methods for fatigue exposed welds and how many lifecycles a typeweld will increase when applying PWT. The goal with this essay is to study a typeweld and calculate the number of lifecycles between the calculation methods and to show how many lifecycles the same type weld will increase when applying PWT. The results and theory are based on scientific articles, literature studies and a casestudy which both contains a through welded butt weld and a fillet weld placed on an I-beam. The results points at that the calculation method that is used today underestimates the number of lifecycles and that the number of lifecycles increased significant after PWT.