Sammanfattning Bakgrund: Många barn i världen far illa. Barnkonventionen arbetar för att världens barn ska få en trygg uppväxt och lagar finns som förbjuder barnaga. Av världens 195 länder har 62 infört förbud mot barnaga. Barnmisshandel är både fysisk och psykisk och barnen utsätts oftast av den person som barnet litar mest på, den som tar hand om barnet i vardagen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonals uppfattningar av att göra eller inte göra en orosanmälan vid misstanke om barn som far illa i primärvården och skolan. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med databassökningar i Medline via PubMed med söktermerna barnmisshandel och obligatorisk rapportering. Tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ (n=4), kvalitativ (n=4) och mixad ansats (n=2) ingick i litteraturstudiens resultat. Huvudresultat: Det framkom att hälso- och sjukvårdspersonal önskade mera utbildning och kunskap om barnmisshandel. Bristande information om hur rapporteringen gick till gjorde att hälso- och sjukvårdspersonalen inte orosanmälde och många uttryckte att ett färdigt rapporteringsformulär skulle öka rapporteringsfrekvensen. Slutsats: Utbildning inom barnmisshandel och rapportering av orosanmälan var det som deltagarna i många studier efterfrågade. Om hälso- och sjukvårdspersonalen skulle få utbildning kontinuerligt så kanske rapporteringen av orosanmälningarna ökade och barnen få en bättre vardag. Nyckelord: Barnmisshandel, hälso- och sjukvårdspersonal och obligatorisk rapportering.

Bakgrund Barn som far illa är ett globalt folkhälsoproblem där mörkertalet är stort. All form av våld leder till livslånga konsekvenser för barn som utsätts, och de berättar sällan självmant om levnadsförhållanden när dessa är annat än goda. Vilket gör att sjuksköterskors professionella ansvar är betydelsefullt i mötet med utsatta barn. En av sjuksköterskans kärnkompetenser är personcentrerad vård där ett helhetsperspektiv kring barnet bör beaktas, då ett ansvar att identifiera och en skyldighet att anmäla vid misstanke om att barn far illa föreligger. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av faktorer som inverkar på beslutet att orosanmäla vid misstanke eller vetskap av att ett barn far illa. Metod Föreliggande litteraturöversikt har genomförts med 17 inkluderade studier av både kvalitativ och kvantitativ studiedesign. Datainsamlingen genomfördes i databaserna Public MEDLINE och Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature. Studierna kvalitetsgranskades därefter utifrån Sophiahemmet Högskola bedömningsunderlag, på vilken en integrerad analys användes för bearbetning av resultatet. Resultat Litteraturöversiktens resultat beskrevs utifrån tre huvudkategorier: sjuksköterskans kunskap och perception av barn som far illa, sjuksköterskans erfarenhet av anmälningsprocessen samt sjuksköterskans arbetsmiljö. Med tillhörande subkategorier beskrev dessa sjuksköterskans upplevelser av faktorer som inverkade på beslutet huruvida sjuksköterskan genomförde en orosanmälan eller ej. Slutsats Sjuksköterskors erfarenhet, personliga inställning till området samt rådande lagstiftning i respektive land var faktorer som inverkade vid processen kring orosanmälningar. Resultatet visade behov av stöd och hjälp i processen som rör handhavandet kring barn som far illa. Vidden av detta globala folkhälsoproblem bör uppmärksammas då en utebliven orosanmälan bidrog till ytterligare lidande för det redan utsatta barnet. Flertalet sjuksköterskor saknade kunskap i det medföljande juridiska ansvar en orosanmälan kräver, vilket uppmärksammade behovet av adekvat utbildning och uppdaterad klinisk färdighetsträning. / Background Child maltreatment is a global public health problem where the hidden statistics are extensive. All forms of violence lead to lifelong consequences for children who are exposed, and they rarely disclose their living conditions as these are anything but good. This means that nurses' professional responsibilities are important in meeting with vulnerable children. One of the nurse's core competencies is person-centered care, where a holistic perspective on the child should be considered, as there is a responsibility to identify and an obligation to report in the event of suspicion that a child is being harmed. Aim The aim was to describe nurses' experiences of factors that influence the decision of mandatory reporting to suspected or confirmed child maltreatment. Method The literature review has been conducted with 17 included studies of both qualitative and quantitative study design. The data collection was conducted in the databases Public MEDLINE and Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature. The studies were then quality-examined based on Sophiahemmet University's assessment data, on which an integrated analysis was used to process the results. Results The results of the literature review are described based on three main categories: the nurse's knowledge and perception of child maltreatment, the nurse's experience of the registration process, and the nurse's working environment. With associated subcategories, these describe the nurse's experience of factors that may influence the decision whether the nurse makes a report on child maltreatment or not. Conclusions Nurses' experience, personal attitude to the field, and prevailing legislation in each country are factors that influence the process of reporting regarding concerns about child maltreatment. The results showed the need for support and help in the process of dealing with child maltreatment. The extent of this global public health problem should be noted, as a failure to report contributes to further suffering for the already vulnerable child. Most nurses lacked knowledge of the legal responsibilities required to report a concern of child maltreatment, which drew attention to the need for adequate education and up-to-date clinical skills training.

Covid-19-pandemin och efterföljande marknadskrasch skapar en unik möjlighet att analysera det finansiella värdet av hållbarhet. Denna studie undersöker uthållighet hos hållbara företag på den svenska aktiemarknaden under Covid-19-kraschen. Tidigare litteratur är tvetydig gällande värdet av hållbarhet men indikerar att det kan agera som en “hedge” under kristid. Däremot saknas forskning om detta samband på marknader där hållbarhetsrapportering är obligatoriskt. Denna studie analyserar Covid-19-kraschen med hjälp av en eventstudiemetod. Genom tvärsnitts- och difference-in-differences regression analyserar vi avvikelseavkastning för hållbara företag på den svenska aktiemarknaden. Efter kontroller för företags- och dagsfasta effekter finner vi att de mest hållbara svenska företagen fick en daglig avvikelseavkastning på 0,526 procent från 24 februari 2020 till 31 mars 2020. Dock hade samma företag en daglig avvikelseavkastning på -0,518 procent efter den 16 mars 2020, då Sveriges regering och riksbank presenterade krispaket för att stimulera den svenska ekonomin. Detta resultat indikerar att hållbarhet hade en positiv påverkan på företags uthållighet på aktiemarknaden under Covid-19-kraschen. Resultatet är statistiskt signifikant och går i linje med tidigare studier på marknader som inte omfattas av obligatorisk hållbarhetsrapportering. / The Covid-19 pandemic and the subsequent market crash provides a unique opportunity to analyze the financial value ​​of environmental and social (ES) sustainability. This study examines the resiliency of sustainable companies in the Swedish stock market during the crisis. Previous literature is ambiguous about the value of sustainability but indicates that it can act as a hedge in times of crisis. However, research on this subject is lacking in markets where sustainability reporting is mandatory. This study uses an event study design to analyze the Covid-19 crash. We analyze abnormal returns for sustainable companies in Sweden through cross-sectional and difference-in-differences regression. Following controls for day and firm fixed effects we find that the Swedish companies within the highest quartile of sustainability score received a daily abnormal return of 0,526 percent from 24 February 2020 to 31 March 2020. However, the same companies had a daily abnormal return of -0,518 percent after 16 March 2020, when the Swedish Government and the Swedish Riksbank presented crisis packages to stimulate the Swedish economy. The results indicate that sustainability positively affected stock resilience during the Covid-19-crisis. Our results are statistically significant and align with similar studies in markets where sustainability reporting is not mandatory.

Stakeholders have for the past few years been interested in organizations' impact on sustainability, where economic, environmental, and social issues are prioritized. In 2017, the Annual Reports Act was amended. It now requires companies that meet the criteria to report their CSR activities and impact on sustainability-related issues annually. There is a growing demand and expectation for companies to take responsibility for actions that may negatively impact the society in which they operate. However, critics point out that sustainability reports could be used as a marketing tool for corporations to construct a beautified image of themselves. A corporation's social responsibility is a significant challenge for the business, as it requires them to adapt to society's expectations, which is why the amendment was implemented. Hence, the purpose of this thesis is to contribute to theory on CSR and sustainability reporting by evaluating how mandated reporting has affected the content of Swedish companies' sustainability reports. The thesis includes two different content analyses, one quantitative and one qualitative. The quantitative content analysis showcases the change in the frequency of sustainability-related keywords in sustainability reports, while the qualitative content analysis focuses on more in-depth content developments. The study concludes that there is a strong correlation between the amendment taking legal force and the improvement of all selected companies' sustainability reports. There has been a significant increase in the social and environmental dimensions, while the economic dimension is consistent throughout the period. Lastly, the study also concludes that mandatory reporting improves the information and content communicated in the sustainability reports to relevant stakeholders.