Följsamheten av ocklusionsbehandling hos barn med amblyopi är bristfällig. Det finns begränsat med forskning om vilka erfarenheter vårdpersonal har av denna bristande följsamhet, och det vore därför av intresse att undersöka vilka åtgärder ögonsjuksköterskor upplever kan vidtas för att främja följsamheten. Syftet med pilotstudien var därför att undersöka hur ögonsjuksköterskan kan främja följsamhetenav ocklusionsbehandling. Studien genomfördes som en beskrivande, kvalitativ pilotstudie med induktiv ansats där data analyserades med manifest kvalitativ dataanalys. I resultatet framkom fem kategorier, vilka påvisade vikten av att ögonsjuksköterskor tänker på att bemöta vårdnadshavare och barn med ett icke-dömande förhållningssätt, att ge tydlig och individanpassad information både muntligt och skriftligt, samt olika praktiska råd kring själva genomförandet av behandlingen. I resultatet framkom även vikten av att skapa en personlig relation vårdpersonal, vårdnadshavare och barn emellan och betydelsen av täta återbesök, samt hur ett gott samarbete och stöd kollegor emellan kan främja följsamheten. Rekommendationer för vårdverksamhet är bland annat att ge vårdnadshavare och barn kontinuitet vid besöken och rekommendationer för utbildning inom omvårdnad att lära ut vikten av ett positivt förhållningssätt och att ställa öppna frågor. Större studier med samma syfte är av intresse, samt forskning kring hur information på internet påverkar följsamheten. / Adherence to occlusion therapy with amblyopic children is inadequate. There is limited with research about medical staff’s experiences of inadequate occlusion therapy. Therefore it is of importance investigating which arrangements ophthalmic nurses’ perceive can be taken to improve adherence. The purpose of this pilot study was to investigate how ophthalmic nurses can improve adherence to occlusion therapy. The study was conducted as a descriptive, qualitative pilot study with an inductive approach where data was analyzed with manifest qualitative content analysis. Five different categories were revealed and showed the importance of a non-judgmental attitude among ophthalmic nurses towards the child and the caregivers, the importance of giving both verbal and written comprehensible, individualized information. Practical advice about carrying out the occlusion therapy emerged in the data along with the importance of creating a personal relationship between the medical staff and the child/caregiver. Frequent revisits were seen as important, and good support and cooperation between colleagues was believed to be able to improve adherence. Recommendations for care activities is to give the child and the caregivers continuity during visits and a recommendation for nursingeducation is to teach the importance of a positive attitude and open-ended questions. Larger studies with the same purpose are of interest, also further research of how information on the internet affects adherence to occlusion therapy.